Näringslivet och politikerna borde ta sitt ansvar i stället för att prata om att studenterna väljer fel utbildning. Det anser Lundagårds utbildningspolitiska krönikör Sebastian Persson.
Förra veckan skrev Philip Norrman i en krönika att svenska studenter kommer ut för sent i arbetslivet och hur det påverkar pensionerna.
Vi är visserligen överens om att Reinfeldt började i fel ände när han föreslog att folk bör arbeta till de är 75 år. Vi är dock inte överens om vad rätt ände är.
En höjd pensionsålder skulle få enorma konsekvenser för många, främst inom arbetarklassen. Lika mycket arbetarförakt som presenterades då, lika lite ansvar tar politikerna och näringslivet när de skjuter över matchnings- och systembrister på studenterna.
Att Sverige har en högre ingångsålder på arbetsmarknaden än genomsnittet i OECD kan knappast förklaras med att studenter väljer fel eller att de bokar en Asienresa innan de börjar studera.
Att styra individens val på det sättet rimmar dessutom fruktansvärt illa med den liberala ideologins grundbult, det fira valet.
Lars Haikola skriver i Högre utbildning under tjugo år (2015) att 90 procent av de svenska studenterna har arbete efter examen. Vilket dessutom är högre än snittet i övriga EU. Samtidigt har Svenskt Näringsliv länge hävdat att studenter inte väljer utbildningar som är efterfrågade på arbetsmarknaden.
I rapporten Konsten att strula till ett liv (2011) skrev Svenskt Näringsliv om hur svårt livspusslet blir för studenter som inte valt utbildningar som arbetsmarknaden eftertraktar. Där lyfts tydligt fram att livet som civilingenjör är att föredra framför livet som humanist.
När borgerligheten talar om att göra ”genomtänkta” eller ”rätta” val ignorerar de inte bara vikten av det livslånga lärandet – de bortser också från den bildning som akademiska studier ska innebära.
Att dessutom påstå att högskolans uppgift bara är att producera arbetskraft är en felaktig bild av högre utbildning.
Problemet är inte att läsa humanistiska eller samhällsvetenskapliga utbildningar. Att välja sådana utbildningar ger bildning och bredd. Problemet är att näringslivet inte värdesätter eller förstår det.
Istället för att tvinga in studenter i en alltmer strömlinjeformad högskola, borde näringslivet rannsaka sig själva. Fundera över vilka trösklar ni bygger upp för de som vill komma in på arbetsmarknaden.
