Lundagård pratade om Jimmie Åkesson, segregation och filmtips med musikern, journalisten, föreläsaren och samtalsaktivisten Navid Modiri.
Vilken är den största utmaningen som vårt samhälle står inför i dag enligt dig?
– Segregation och avstånd mellan olika grupper i samhället och hur dessa avstånd och konflikter förstärks av medias benägenhet att hälla eld på konflikter, våra partipolitikers som kastar skit och skyller på varandra och hur Facebook bara tipsar dig om att bli kompis med likasinnade – i stället för att tipsa dig om människor som är olika dig och som skulle kunna lära dig något nytt.
Du köpte en väldigt dyr golfrunda för att få samtala med Jimmy Åkesson. Vad lärde du dig av honom?
– Jag blev påmind om att världen inte är svart och vit och att den inte heller är uppdelad i goda och onda. Jag förstod också mer om hur mycket sorg och smärta som uppstår i ett utanförskap och fick en insikt i hur vi båda drivs av vårt utanförskap, men på olika sätt.
Vilka är dina bästa samtalstips när man samtalar med någon med vitt skilda åsikter från en själv?
– Börja med att lyssna för att förstå, se om du kan utgå ifrån genuin nyfikenhet och våga tänka på det faktum att du inte har rätt, även om du har rätt till din åsikt, precis som personen du pratar med.
För några år sedan skrev du en sång om hur du skulle vilja dö med stil. Hur skulle du vilja dö i dag?
– Mitt förhållande till min egen död och mina rädslor har förändrats sedan dess. I dag tänker jag inte så mycket längre på hur, i stället reflekterar jag desto mer över att jag faktiskt kommer att dö en dag.
– Det händer något kraftfullt när man blir förälder och för min del så handlar tankarna om min egen död nu mer om vad det skulle göra med min dotter. Hon inspirerar mig och peppar mig ständigt att ta ansvar, och mycket av mitt engagemang kommer ifrån henne.
I ett omtalat FB-brev beskriver du hur det var tankarna på din dotter som fick dig att börja kalla dig för feminist. Har du någonsin ångrat det beslutet?
– Nej, jag har inte ångrat det en enda gång. Däremot har jag reflekterat en del över varför jag inte gjorde det tidigare. Jag antar att det för min del var först genom henne som det förvandlades från en intellektuell men abstrakt idé till något fysiskt och påtagligt.
Du har ju även varit programledare för Filmkrönikan. Om du idag fick rekommendera en film som alla borde se – vilken skulle det då vara?
– Samsara. Första gången jag såg den så upplevde jag något jag aldrig upplevt förut. Det var 90 minuter som tog med mig på en emotionell och existentiell resa till livets grund. Den är ett montage utan dialog och utan musik, men den är fantastisk och jag har själv sett den fem gånger.
Vad är det bästa/mest hoppfulla med svensk politik i dag?
– De få gånger som våra politiska ledare vågar visa mer av sin mänsklighet, använda humor, säga ”jag vet inte” eller ge sina motståndare rätt i vissa frågor.
