Runt om i världen samlas studenter för att tillsammans ge sig ut på gatorna och demonstrera. Utbildningspolitiska krönikören Angelica Kauntz tycker att det fattas aktivism i den svenska studentrörelsen.
Senaste månaden har det pågått stora protester vid universiteten i Sydafrika. Protesterna drog igång efter förslag om kraftigt höjda studieavgifter. Men missnöjet handlar också om större principiella frågor – mot rasism på landets institutioner och för fri utbildning för att inkludera fler.
I Danmark har studenterna ockuperat universitetslokaler och manifesterat för bättre studievillkor och mot försämrade reformer. För bara två veckor sedan demonstrerade tiotusentals studenter mot miljardbesparingar på utbildning.
I både Sydafrika och Danmark har studentkårerna varit drivande i studentmanifestationerna. Det är bara två bland många länder där studenterna använt aktivism. I Sverige nöjer sig kårerna med debattartiklar.
Var är den svenska studentaktivismen?
Senast Lund skådade en bredare studentaktivism var hösten 2013 när 200 studenter ockuperade AF-borgen. Studenterna manifesterade mot förslaget om högskolestiftelser. Studentkårspampar skrattade åt aktivisterna eftersom frågan enligt dem redan var avgjord. Något som inte var självklart för den som inte var i smeten.
Att närmare 200 studenter samlades tyder på ett intresse för högskolepolitiken bland Lunds studenter.
Ändå så fylls inte alla Lunds universitets studentkårers poster.
Ändå ligger deltagandet i kårvalen under 10 procent.
Ändå tappar studentkårerna medlemmar.
Det behövs något annat för en starkare studentrörelse.
Studentkårerna påverkar dagligen universitetet – men påverkansarbetet sker bakom stängda dörrar. Det riskerar en elitistisk syn på studentinflytandet, likaså en minskad legitimitet. Fler studenter behöver inkluderas. Det behövs mer studentaktivism och att de allmänpolitiska frågorna tar större plats i kårerna.
År efter år kan inte stadgan vara huvudfokus. Inte heller att peta i varje litet ord i universitetets policys eller kursplaner. Tiden skulle kunna läggas på aktivism kring studieavgifter, ett urholkat CSN och avsaknaden av sjukförsäkringar. Fler mikrovågsugnar och tysta läsplatser. Dessa är frågor är enkla att ta till sig och engagerar fler.
Sveriges förenade studentkårers senaste utspel för att förklara att kårerna står upp mot rasism är ett steg längre än en policy om avstånd från Sverigedemokraterna. Men i kampen mot rasism räcker det inte med en debattartikel och fyra krav.
Utspelet är ett ypperligt tillfälle för kårerna att kunna samla fler studenter i det politiska arbetet än de redan frälsta. Likaså för att visa att studentrörelsen är bredare än de få som sitter inne i styrelserummen.
