Som stillasittande student kan det vara svårt att hålla sig i form, särskilt om man inte gillar packade gym eller regniga höstpromenader. Jessica Gustafsson testade ridning för att se om det kunde vara ett alternativ för att hålla i gång kroppen.
Det var äntligen dags för mig att ge mig på en av världens svåraste sporter: ridning.
Ända sedan jag var liten har jag sett ridning som något fjantigt som utövas av tjejer utan skinn på näsan. Jag kunde inte ha mer fel. Personer som rider måste vara raka, tuffa och inte det minsta rädda för att bli smutsiga.
Ridning är en av de mest allsidiga sporterna och man tränar verkligen hela kroppen. Bålen måste aktiveras, hållningen vara rak och benen jobbar konstant för att parera hästens rörelser.
Att beskriva ridning går inte riktigt, för det finns väldigt många sporter man kan utföra med hjälp av en häst. Det finns hoppning, dressyr, fälttävlan, körning och lite ovanligare sporter såsom gymkhana och voltage.
Eftersom jag har noll erfarenhet av hästar nöjde jag mig med att rida. Allt annat kändes lite för avancerat.
Maria Svantemark och Stina Holm vägledde mig medan jag red Stina Holms häst Santana af Sire. De var vana ledare och styrde både mig och hästen med järnhand. Deras raka sätt gjorde mig först lite nervös, men kändes sedan skönt. Varför hästar alltid har underliga namn kunde dock ingen av dem svara på.
Men de lyckades hålla mig lugn trots att jag var livrädd för hästens möjliga nycker. Att sätta mig på den var inte så svårt, och inte heller att hålla mig kvar medan den gick – eller skrittade om ni så vill. Hästen svänger om man drar lite lätt i ena tygeln och stannar om man säger ”ptro”. Trycker man ihop benen runt magen så börjar den röra sig. Hur enkelt som helst.
Ridning är en sport man kan börja med när som helst i livet och man peakar ofta inte förrän vid 46 års ålder, berättar Stina Holm.
Det svåraste med sporten är att spannet mellan att sätta sig på hästen och att sedan börja göra saker med den är väldigt stort.
När vi skulle testa att trava (jogga) blev jag väldigt nervös. Det är ju ändå ett djur jag sitter på; som har en alldeles egen vilja och personlighet. Skulle Santina få för sig att dra löpet är jag hjälplös.
Det är också svårt att hänga med i travet eftersom det är väldigt guppigt. Jag får veta att jag ska resa mig upp i stigbyglarna och sätta mig ner om vartannat i takt med hästens rörelse. Men det är svårt att hålla balansen och ännu svårare att känna av takten.
Ridning är en sport som kräver mycket av sin utövare. Den är teknisk, fysisk och läskig.
– Det är den största adrenalinkick man kan få, jag har testat både fallskärmshoppning och bungyjump men inget slår när det går bra i ridning, säger Maria Svantemark.
Jag kommer nog aldrig bli en ryttare, men kanske kan jag bli mer som en ridtjej. För även om hästar alltid skrämt mig, har jag nu insett att deras ägare kan vara minst lika skräckinjagande. Och det är coolt.
– Det är inte för inte som många chefer odlas i stallet, berättar Maria Svantemark. Och det kan jag förstå, säger Maria Svantemark.
HÄR kan du också läsa en längre intervju med Maria Svantemark.
FAKTARUTA:
Pris: En termin kostar mellan 4000–6000 kronor, beroende på hur stor grupp det är. Ett medlemsskap kostar runt 250 kronor. En egen häst kan kosta fler miljoner, men vanligtvis ligger det runt 150 000 kronor. Standardutrustning för ryttare kostar runt 3000 kronor.
Svårighetsgrad: Det är världens svåraste sport och blir svårare ju mer man kan. Man blir aldrig fullärd. Den är väldigt teknisk och kräver mycket koordnination och kroppskontroll.
Erfarenhet: Ålder spelar ingen roll för när man börjar rida. Det kan dock vara bra att ha utövat koordinastionssporter som kräver kroppskontroll, smidigihet och bålstyrka.
Skaderisk: Ganska hög. Att ramla av från en relativt hög höjd i hög fart kan vara farligt och det finns risk att hästan sparkar eller bits – men bara om den känner sig trängd eller inte förstår.
Ansträngande: Det beror på vilken nivå man rider på och vad man gör. Att sitta på en häst som går är inte så jobbigt, men att hoppa och galoppera kräver desto mer.
Tjuvknep: Ridning är, likt golf, en gentlemannasport. Man kan psyka varandra subtilt men i övrigt uppför man sig. Knep kan vara att stanna kvar på banan efter man ridit för att stressa nästa ryttare. Men främst hjälps man åt, man skulle aldrig förstöra medvetet för någon annan.
Bakis: Ja, om man bara rider lugnt, men tävlar man måste man kunna fokusera. Det beror också på vilken sport man utför.
Outfits: Slittåligt men uppklätt på tävlingar. Ridbyxor, ridstövlar eller ridskor med chaps, hjälm och ridvantar. Piska om det är en seg häst.
Tidigare artiklar:
Golf – töntarnas revansch
Att knocka någon med finess
