Varför har Paris drabbats av två stora terrorattentat i år? Johannes Heuman, forskare i fransk historia och minoritetspolitik, berättar om fransk sekularism, islamofobi och radikalisering.
Hur kommer det sig att Frankrike blivit en måltavla för internationella terroristnätverk?
– En förklaring ligger i den franska utrikespolitiken. Det finns en lång tradition av att skapa goda relationer med hårdföra regimer i Mellanöstern och Nordafrika, för stabilitet och terrorbekämpning. I länder som Algeriet, Mali, Afghanistan och Saddam Husseins Irak har Frankrike varit en partner till regimen. Detta har gjort Frankrike till en måltavla för jihadistiska grupper i de här länderna, som ofta varit i opposition mot regimen.
– Den andra anledningen är den sekularism som präglar det franska samhället. Majoriteten av Frankrikes fem miljoner muslimer har anammat en sekulär version av islam. Det provocerar terroristgrupperingarna som vill slå upp splittringar i det franska samhället. Om muslimer stigmatiseras ytterligare i Frankrike blir det enklare för radikala grupper att rekrytera medlemmar.
Finns det inrikespolitiska förklaringar också?
– Ja, det gör det. Radikalisering har varit ett problem under en lång tid. Salafismen, en del av islam som är reaktionär och konservativ, har varit etablerad i Frankrike sedan 90-talet och successivt vuxit. Inom salafismen finns jihadistiska element och grupper. Även om vi naturligtvis talar om en mycket liten minoritet av Frankrikes muslimer är detta ändå en allvarlig situation. Franska myndigheter beräknar att upp emot 10 000 personer har radikaliserats på ett sätt som är oroväckande. Det är ett stort misslyckande för det franska samhället.
Handlar det inte om utanförskap?
– Att många franska muslimer lever i utanförskap är självklart ett av grundproblemen. Men det är inte hela förklaringen till radikaliseringen. Det handlar också om en global trend där allt fler söker sig till extremistiska grupper, problematiken är inte isolerad till Frankrike.
Hur kan de senaste attackerna kopplas samman med attentaten mot bland annat tidningen Charlie Hebdo i januari?
– Det finns likheter men också stora skillnader. Attackerna mot Charlie Hebdo och den judiska matbutiken var på ett tydligare sätt kopplade till motsättningar mellan delar av Frankrikes judiska och muslimska befolkning. Spänningarna mellan de här grupperna har vuxit i styrka sedan 60-talet och är huvudsakligen relaterade till två saker – Israel-Palestina-konflikten och avkoloniseringen av Nordafrika.
Hur då?
– Det som hände under 60-talet var att många muslimer allt tydligare började identifiera sig med Palestina och många judar med Israel. I samband med att konflikten skruvades upp ledde det till motsättningar mellan grupperna i Frankrike. Under kriget 1967 mellan Israel och dess grannländer blossade oroligheter upp i Paris. Det blev våldsammare under de palestinska Intifadorna på 1980-talet och början på 2000-talet. Förra sommaren blev jag själv vittne till oroligheter under Israels invasion av Gaza-remsan.
– Avkoloniseringen av Nordafrika är en annan process som skapat splittring mellan de här grupperna. De hamnade på olika sidor i konflikten. Den judiska befolkningen som bodde i Nordafrika uppfattades som européer som stod på Frankrikes sida i den mycket blodiga konflikten i Algeriet.
Hur reagerade Franrike på attentaten i januari?
– Jag menar att franska politiker reagerade relativt förnuftigt. USA:s reaktion efter 11:e september sågs som ett dåligt exempel, franska politiker gick inte till några överdrifter. Det var ett klokt val, men idag kan vi konstatera att det inte förhindrade nya attentat.
Hur kommer Frankrike reagera nu, tror du?
– Det är för tidigt att säga. Det finns en enorm press på regeringen att agera resolut i det här läget.
– Det finns också risk att partierna på högerkanten, som länge velat strama åt migrationspolitiken, får vatten på sin kvarn och pekar ut muslimer. Dessutom kommer den islamofobi som redan finns troligtvis öka, vi ser redan nu attacker mot moskéer och muslimer. Frankrike står inför stora ödesfrågor. Hela Europa står inför stora ödesfrågor.
Du jobbar då och då vid ett universitet i Paris, hur är stämningen där?
– Jag har inte varit där sedan attackerna, men de jag pratat med talar om en chockartad stämning. Fast de talar också om solidaritetsyttringar och där spelar studenter en aktiv roll. Sådana här katastrofer tenderar också att stärka gemenskapen och hålla ihop samhället. Det är den vägen jag hoppas Frankrike nu går.
Vem: Johannes Heuman
Gör: Forskare i fransk historia och minoritetspolitik vid Uppsala universitet och École pratique des hautes études i Paris.
Fun fact: Tidigare redaktionsmedlem på Lundagård. Har även jobbat som smörgåstillverkare på den kortlivade nordiska snabbmatskedjan Nils i Paris.
Detta har hänt
– Den 7 januari går två män in på satirtidningen Charlie Hebdos redaktion och dödar tolv personer.
– Två dagar senare tar en man från samma terrorcell 16 personer som gisslan i en judisk mataffär i Paris. Han dödar fyra i gisslan och skjuts sedan av polisen.
– Den 13 november sker den första av tre självmordsbombningar utanför fotbollsarenan Stade de France.
– Samma kväll går fyra män in på rockklubben Bataclan och börjar skjuta.
– Skottlossningar och självmordsbombningar sker på tre andra caféer och restauranger i Paris.Totalt dödas 129 personer.
