Den 12 januari 2011 klev en skitnervös tjej in i Pufendorfsalen för första gången. Fem år senare är det dags för Lundagårds utbildningspolitiska krönikör Hanna Håkanson att lämna universitetet – förhoppningsvis klokare än förut.
Där jag kommer ifrån frågar människor ofta varför jag valde att plugga vidare. En hel juristexamen senare kan jag fortfarande inte riktigt svara på den frågan– men det var värt det.
Tio terminer senare kan jag en hel del om förvaltningsrättsliga processregler och migrationsrättsliga prejudikat, men även en smula om konkurrensrättsliga bananer och svin i ollonskogar.
Men för mig är inte den materiella kunskapen det viktigaste. Det absolut mest värdefulla jag tar med mig från universitetet är dess bildningsideal.
Universitetet har dock fortfarande många brister. Vissa delar av utbildningen har varit rent ut sagt dåliga och regeringen måste satsa hårdare på utbildningskvaliteten om Sverige ska ha en chans att stå sig internationellt.
Att bygga ut antalet högskoleplatser utan att låta kvalitetssatsningar hänga med, leder till en urholkning där inte bara studenternas kunskap, utan även forskningen halkar efter. På samma sätt drabbas kvaliteten av att jämställdhetsarbetet ofta är bedrövligt och att många talanger aldrig ens skriver in sig på högskolan till följd av en för smal rekrytering.
Bara för att Lunds första kvinnliga student, Hedda Andersson, tog sin kandidatexamen redan 1887 betyder det inte att universitetet nu är jämställt. Vi har fortfarande en lång väg att vandra.
Den 13 januari 2015 klev jag ut från Juridicum som färdig jurist. Jag är fortfarande skitnervös, men nu inför en arbetsmarknad som med allt för stelbenta regler stänger många av oss ute. Men det ordnar sig nog. Jobbmöjligheter, drömmar och partners kommer och går – akademiska poäng består.
När min tid som student nu upphör, slutar jag även som utbildningspolitisk krönikör. Detta är min sista krönika och det känns inte mer än rätt att avsluta med att parafrasera följande rader:
Så slutet, systrar, fast vår krets till glädjens värn och ära! Trots allt vi tryggt och väl tillreds vår vänskap trohet svära. Lyft bägarn högt och svinga, vän! De gamla kamper leva än bland skålar och pokaler, bland skålar och pokaler!
