Att prata om universitetets försök att rekrytera brett är okej. Men i kårvärlden är det helt plötsligt ett väldigt känsligt ämne.
Överläkare. Professor. Jurist. När jag var liten minns jag aldrig att jag höjde på ögonbrynen ens för de mest prestigefyllda jobb mina kompisars föräldrar hade.
Jag är uppvuxen mestadels i Lund, och det var så vanligt att föräldrarna jobbade inom universitetet eller hade höga positioner, att det var vardagsmat för mig. Det är ett intressant fenomen och just av den anledningen kallas Lund ofta för en akademikerbubbla. Men det är inte helt problemfritt.
Det är inte bara skolbarnens föräldrar som har bra jobb, även studenternas föräldrar har högutbildade föräldrar. Hela 73 procent kommer från ett hem med föräldrar som har eftergymnasial utbildning (Lundagård nummer 7 2015).
Sedan finns de där 27 övriga procenten. Sådana studenter är i princip obefintliga på de högre kårposterna inom universitetet.
I senaste numret av Lundagård har vi nämligen undersökt representationen i studentkåren. Vilka sitter på ordförandeposterna? Vad har de för bakgrund? Detta visade sig vara en väldigt känslig fråga. Jag har fått mejl om att undersökningen är fel och att de granskade känner sig kränkta.
Vänta, va? Kränkta?
För att majoriteten av kårordförandena är från akademiska hem, är vita och i samma åldersspann. För att alla är väldigt lika. Som studentkårer för universitetet, med ett ansvar att representera alla, borde en bred representation vara något fint och viktigt att sträva efter. Det ger fler perspektiv, nya idéer och frågor att driva. Och framför allt får fler komma till tals.
Precis som på alla andra tidningar gör vi på Lundagård ibland granskningar. Jag skulle aldrig drömma om att strunta i en granskning för att jag får mejl som försöker få mig att inte publicera. Eller försöker påverka hur granskningen ska se ut.
Precis som kårordföranden har ett ansvar att representera alla studenter, har vi journalister ett ansvar att vara oberoende. Hur skulle det se ut om vi backar för yttre påtryckningar? Det gör vi bara inte.
En brist på bred representation är inte enbart ett problem bland kårerna. Det genomsyrar hela universitetet. Men att vara öppen för att uppmärksamma och diskutera problemet är en bra början.
Den som vill kommentera granskningen är välkommen att göra det till adressen lundagard@lundagard.se. Samtidigt som vi granskar är det vår önskan att Lundagård ska vara ett forum för debatt om ett universitet mot ständig förbättring.
