Edward Snowdens avslöjande av USA:s massövervakningsprogram fick världen att häpna. Tre år senare har kampen för demokrati på internet fortfarande bara börjat.
I maj 2013 skrev Edward Snowden en lapp till sin flickvän. På den stod det att han skulle åka på jobbresa. Sedan packade han fyra laptops i en ryggsäck och klev på ett plan till Hongkong för att regissera en av historiens största underrättelseläckor.
Då var han en okänd 29-årig medarbetare på den amerikanska underrättelsemyndigheten National Security Agency, NSA.
Han såg inte mycket ut för världen. Journalisten Ewan MacAskill, som tillsammans med Laura Poitras och Glen Greenwald mötte upp Snowden i Hongkong, har erkänt att det dröjde ett tag innan han trodde på honom. Men de hundratusentals dokumenten han läckte talade för sig själva.
De visade hur NSA med hjälp av data från amerikanska internetföretag kunde kartlägga en människas liv in minsta detalj.
De bedrev systematisk övervakning av varje mail och facebook-meddelande. Avlyssnade telefonsamtal och spionerade på privatpersoner genom webbkameror.
Snowden avslöjade en gigantisk statlig infrastruktur som hade möjligheten att ringa in vilken individ som helst på jorden. Dessutom hade allt monterats upp utan ett enda demokratiskt beslut. Han hade funderat på att berätta om övervakningen länge. Men han bestämde sig när han såg en högt uppsatt chef inom NSA sitta och ljuga om övervakningsprogrammen i ett kongressförhör.
Edward Snowden visste mycket väl att oddsen för att han skulle lyckas var mycket små, säger Brian Palmer, forskare vid civilkurage vid Uppsala universitet.
– Att han ensam kunde genomföra läckan utan att bli gripen är helt otroligt. När Snowden gömde sig med de tre journalisterna i Hongkong satt Obama och hans medarbetare i två veckor och väntade på att han skulle göra ett enda misstag. Men det gjorde han inte, berättar Brian Palmer.
Även svenska myndigheter som Försvarets radioanstalt, FRA, har möjlighet att samla in enorma datamängder efter den omtalade FRA-lagen 2009.
Edward Snowden har beskrivit den svenska underrättelseapparaten som en av NSA:s viktigaste bundsförvanter.
Men övervakningen kan väl inte uppstått ur intet? Vad är det som göder den? Och varför gör den inte folk mer upprörda?
Susanne Wigorts Yngvesson är docent i etik vid Stockholms universitet. Hon tror att rädsla är den stora förklaringen till att övervakningssystemen tillåtits växa.
Trots att västvärlden är säkrare än någonsin upplever de flesta samhället som otryggt. Dessutom präglar skräcken för yttre hot, framför allt terrorism, de västerländska samhällena på djupet.
– Rädslan har skapat ett permanent undantagstillstånd. Många, både i Sverige och USA, tolererar att de är övervakande om det skyddar dem mot terrorism, säger hon.
Dessutom verkar den teknologiska revolutionen ha övermannat hela samhället, menar hon. Vardagen har förenklats med bankomatkort, GPS och alla tänkbara sociala nätverk i fickan. Vi har lärt oss mycket om teknologins fördelar men har inte fått en lika tydlig bild av dess nackdelar.
Detsamma gäller för underrättelsetjänsten. När tekniken plötsligt finns för att kartlägga människors liv på minsta detaljnivå sätts den omedelbart i arbete. Utan några överväganden om vad det skapar för samhälle.
– Man samlar in data för att man kan, tycks det. När teknologin finns så ska den användas, säger Susanne Wigorts Yngvesson.
Illustratör: Frida Malmgren
En lika omfattande övervakning med gamla klassiska Stasi-metoder hade lett till ramaskri, naturligtvis. Men den nya övervakningen är tekniskt avancerad, ofta svår att förstå både för allmänhet och politiker. De har inte haft en chans att hänga med.
Emanuel Karlsten, frilansjournalist specialiserad på internetfrågor, menar att detta lett till att gamla samhällskontrakt har satts ur spel.
– Det är bara de sex-sju år sedan internet började ta sig in i varje del av våra liv. Det har uppstått ett kunskapsglapp, politiker och lagstiftare har inte förmått skydda de medborgerliga rättigheterna på nätet, säger han. Frågan om övervakning leder till olika reaktioner i olika länder. Varken i Sveriges eller USA:s historia finns erfarenheter från totalitär statlig övervakning av medborgarnas åsikter och tankar. I Tyskland däremot sitter ärren från Gestapo och Stasi djupt i det kollektiva minnet.
När det under sommaren 2013 visade sig att den tyska underrättelsetjänsten BND hade samarbetat med amerikanska NSA ledde det till stora protester i fyrtio tyska städer.
I augusti samma år sa den tyska regeringen upp flera av landets samarbetsavtal om övervakning med USA och Storbritannien.
– I Tyskland reagerade folk med magen. Har man aldrig varit utsatt för integritetskränkningar från staten är det inte lika självklart, säger Emanuel Karlsten.
Edward Snowdens huvudpoäng när han bestämde sig för att avslöja övervakningsmaskineriet var att detta ytterst är en demokratifråga. Den amerikanska allmänheten hade inte gett NSA sitt godkännande, menade han. De kongressledamöter och senatorer NSA lydde under hade inte en aning om övervakningens omfattning.
– ”Jag har ju inget att dölja”, hör man ofta folk säga. Men det här är inte en individuell fråga, det är en demokratisk grundbult att de som utövar makt ska representera medborgarna och inte övervaka dem, säger Emanuel Karlsten och fortsätter:
– Om målet hade varit att skydda medborgare från alla brott hade staten kunnat sätta upp kameror i varje hem. Det är en bisarr tanke, ingen hade tyckt att var okej. Men i praktiken är det vad som har hänt på internet.
I framtiden går det att ana två väldigt olika scenarion.
I det ena har tiden hunnit ikapp diskussionen om rättigheter och skyldigheter på internet och ett mognare samtal har tagit vid. Medborgare och politiker, kommersiella företag och statliga myndigheter har kommit överens om vilken data som är privat och vilken som är offentlig. Var gränserna går för när en persons integritet kränks.
I det andra scenariot har övervakningen slagit rot på djupet. Ett moln av datalagring och kontroll svävar över varje del av medborgarnas liv. Att utöva självcensur var man än befinner sig, vem man än pratar med, har blivit en naturlig del av tillvaron. Varken enskilda visselblåsare eller demokratiska beslut kan omkullkasta övervakningssystemet. Enligt Emanuel Karlsten är det omöjligt att veta vilket av scenarierna som slår in.
– Möjligheten finns att samhället mognar och inser hur viktiga de här frågorna är, säger Emanuel Karlsten. Men det kan verkligen gå åt skogen också. Jag tror att de kommande åren är oerhört viktiga, de kommer avgöra vilken väg samhället väljer att gå.
Brian Palmer är pessimistisk om framtiden. Han tror att vi mycket väl kan leva i ett totalitärt system om 50 år. Krafterna för att försvara demokratin är inte tillräckligt starka, menar han. Men han sätter en särskild tilltro till en viss Edward Snowden.
– Snowden är en sådan figur som kan ena rörelsen för demokrati i den nya tiden. Han är genomtänkt, talför och smart. Han bär på en speciell karisma.
Kanske kan vi enas runt honom.
Studentafton med Edward Snowden
Studentaftonen med Edward Snowden börjar klockan 19.00 i Stora Salen och café Athen i AF-Borgen. Om du saknar biljett till aftonen, kommer Lundagård att liverapportera i olika former. Rapporteringen drar i gång 18.45 på lundagard.se.
