Jag gillar verkligen att dagdrömma och fantisera. Kanske lite mer än vad som är brukligt i vuxen ålder. Detta för med sig att alla stora händelser och högtider föranleder ett par veckors dagdrömmande innan de infaller. Siste april är inget undantag.
Siste april-morgonen i min fantasi inleds givetvis tidigt i parken, där marken inte alls är kall eller våt och där solen värmer redan i gryningen – då jag i och för sig inte behöver komma, eftersom någon snäll kompis kommer i god tid och håller en schysst plats åt mig.
Jag kan bara glida in framåt elvatiden när jag fått min sovmorgon och dessutom hunnit gå på Systemet sådär precis innan parken.
I verkligheten brukar siste aprils morgon vara apstressig. Lunchlåda ska fixas, filtar ska hittas och alkoholavvägning ska göras. (Hur mycket kan jag dricka utan att förstöra kvällen parat med hur mycket behöver jag dricka för att inte dö av uttråkning där jag sitter rakt upp och ner på en filt i parken i flera timmar.)
Kläder ska väljas med omsorg eftersom det är viktigt att vara varmt klädd men samtidigt snygg. Vi vet alla att det raggas friskt i Stadsparken på april månads sista dag. Även om vi inte vill ragga själva vet vi att vi garanterat kommer att springa på vartenda gammalt hångel som går att frambringa i Lund med omnejd.
När alla förberedelser är avklarade och jag gör mig redo för avfärd inser jag oftast att det hunnit börja regna och att det dessutom är nära minusgrader.
Och ofta sitter jag där i parken och är genomfrusen, löjligt kissnödig och småsur eftersom det alltid är några smala brudar som tycker att de fritt kan gå mellan sällskapen och således bidrar till att min filt förvandlas till en leråker.
Och sen då? Efter parken, där jag i min fantasi ägnar mig åt allehanda trevligheter såsom vindrickande och fotbollskickande, går jag hem för ett par timmars vila. För att sedan vakna pigg och alert och redo för att grilla i den varma vårkvällen.
Jo, tjena. I parken dricks det måhända vin men inte spelas det någon fotboll. Mest eftersom en sådan aktivitet skulle medföra att man riskerar att skada en medmänniska för livet. Trängseln i parken inbjuder inte direkt till fysiska övningar. Möjligtvis övningen i att sitta blickstilla i skräddarställning utan att få problem med höftlederna.
När jag kommit hem från parken är det antingen superbrådis att komma iväg igen, eller så får jag min vila. Men inte vaknar jag pigg och alert inte, utan bakfull och trött. Grillfesten känns helt plötsligt lika het som ett obligatoriskt seminarium. Väl på festen panikdricker jag för att komma igång igen, glömmer att jag grillar och tvingas äta förkolnade rester, men känner hursomhelst inte smaken eftersom jag redan är full. Efter två timmar spårar festen ur eftersom samtliga deltagare råkat ut för samma sak. Känner ni igen det?
Vid det här laget har jag lärt mig att mina små dagdrömmar, på drömmars vis, är klent förankrade i verkligheten. Alltså förbereder jag mig på en siste april i polarklimat med mat som eventuellt hade platsat på en expedition dit, men ingen annanstans.
Men ändå kan jag inte låta bli att tvångsmässigt besöka SMHI:s hemsida ett tiotal gånger om dagen.
Det kan ju bli sol.
Vill du ha mer? Läs äldre krönikor här.
