Trots omfattande sponsring har Lunds universitet i dag ingen sponsringspolicy. I stället är det upp till de anställda att bestämma vilken typ av sponsring som känns rimlig — och av vem.
Under juristutbildningens andra termin ges kursen Allmän förmögenhetsrätt. Kursen är uppskattad av många studenter då den på ett tydligt sätt knyter an till arbetslivet med tre externa föreläsare: en åklagare och två jurister.
— Vi tycker att det är jättebra att ta in praktiker som kan berätta om hur det fungerar i arbetslivet, säger Eva Lindell-Frantz som är ansvarig för kursen.
Reklam under seminariet
Men till skillnad från många av de externa föreläsare som undervisar vid universitetet kostar de två juristerna från Mannheimer Swartling inte universitetet något. I stället finns företagets logga på de förberedande frågor som studenterna får ut inför praktikseminariet som dessutom inleds med en presentation av firmans verksamhet. Detta har fått flera studenter att reagera och ifrågasätta utbildningens oberoende.
— Jag vet att kursombuden nämnt detta men jag tycker inte att det är något större bekymmer eftersom studenterna under utbildningen kommer i kontakt med olika representanter från olika byråer och myndigheter, säger Eva Lindell-Frantz.
Men det finns studenter som inte håller med.
— Den reklam vi utsätts för som studenter är väldigt tydlig och om någon ber mig nämna fem advokatfirmor vet jag exakt vilka jag skulle kunna nämna på rak arm. De står för kaffet på kåren likväl som på skoluppgifterna. Det tycker jag är problematiskt, säger en anonym juriststudent.
Otydliga regler
I Sverige har vi inget tydligt regelverk för vad som gäller när företag sponsrar myndigheter. Däremot har flera universitet i dag en sponsringspolicy som tydliggör vilken typ av sponsring som universitetet bör ta emot och vad man bör undvika. Men vid Lunds universitet är det upp till varje anställd hur de vill göra och man ser inget behov av en egen policy. I stället hänvisar universitetet till Ekonomistyrningsverkets, ESV, riktlinjer. ESV är däremot tydliga i sina riktlinjer med att de rekommenderar myndigheter som tar emot sponsring att ha en policy som reglerar den.
— Detta gäller inte minst om det är en större myndighet, vilket Lunds universitet är. Då låter det väldigt konstigt att var och en gör lite som de vill. Det vore lämpligt att ha samma policy inom hela myndigheten, säger Lasse Henricson, finansieringsexpert på ESV.
Egen sponsringspolicy
Flera av de andra universitet som har en policy är i denna nogrann med att sponsring inte får användas för att finansiera verksamheters baskostnader, så som löner och ordinarie utbildningsverksamhet. Enligt ESV är orsaken till att man bör ha en sponsringspolicy att sponsring också medför flera risker för myndigheten. Bland annat kan sponsring göra att allmänhetens förtroende för myndighetens oberoende, objektivitet och opartiskhet rubbas.
— Det låter rimligt. Det här är någonting vi får ta tag i då och fundera på hur vi skulle kunna arbeta med det på ett bättre sätt, säger planeringschef Tim Ekberg som representerar universitetet i frågan. Sponsring av Lunds universitet sker dock även på andra sätt än genom gratis föreläsningar. Enligt ekonomiavdelningen tog universitetet emot cirka en miljon kronor i sponsring under 2015.
Fakta:
Sponsring är enligt Ekonomistyrningsverket: ” en ömsesidig överenskommelse där den ena parten lämnar ersättning (kontanta medel, varor eller tjänster) och den andra parten lämnar motprestationer, som åtminstone till viss del består av exponering av företagsnamn eller varumärke.”
