Hon kom tvåa i Idol, ligger högt på singellistorna och på onsdag släpper hon sitt debutalbum Killing My Darlings. Inte illa för en nittonåring från Lund. Lundagard.se har träffat Amanda Jenssen.
Hon sitter mittemot mig i Mejeriets café, med en burk Cola, ett glas vatten och en dosa snus framför sig och verkar ganska trött. Men ändå utstrålar hon den där coolheten som fick Idoljuryn att gå i taket.
Jag frågar Amanda om hon har hunnit få perspektiv på tiden i Idol. Hon säger att hon ser både för- och nackdelar med att ha varit med. Nackdelen, säger hon, är att hela tiden associeras med programmet, och inte bedömas för vad hon gör nu. Men hon tycker att det börjar gå åt rätt håll, att folk ser henne som Amanda Jenssen, och inte som ”Idol-Amanda”.
– Fördelen med att vara med i Idol är att det är extremt bra promotion, säger hon.
På frågan hur hon hanterar uppmärksamheten från fans och media svarar Amanda att hon inte brukar läsa så mycket om sig själv.
– Förutom vissa hemsidor som folk har tipsat mig om. Det känns som att de som gör de här hemsidorna har bättre koll på mig än vad jag själv har. De går ju inte in på mitt privatliv, utan skriver om vad jag gör som artist. Jag tycker att det är jättegulligt. Skithärligt.
Du släpper ditt debutalbum i dagarna. Hur känns det?
– Det känns som att jag har rott i hamn något som jag påbörjade för länge sen, jag har jobbat för det här länge.
Amanda beskriver skivinspelningen som lite gammaldags.
– Jag hade ett band, och vi repade in låtarna, som man gjorde förr. Det man hör på skivan är livetagningar, förutom sången.
Men Amanda och musikerna tog till en lite okonventionell metod för att få till den rätta känslan i studion. De klädde upp sig. Amanda Jenssen berättar att hon brukade ha cocktailklänning, och att producenten Pär Wiksten hade en guldfärgad kostym.
– Det var ett sätt att få en mer rakryggad känsla, annars sitter man där i sina mjukisbyxor… En del säger att det hörs på skivan.
Amanda Jenssen har skrivit alla låtar utom tre på Killing My Darlings, ensam eller tillsammans med Pär Wiksten från Wannadies. Av de andra tre är en skriven av Marit Bergman, en av Vincent Pontare och en av ”någon engelsman” vars namn Amanda inte kommer ihåg (det rör sig om låtskrivarna Lucie Silvas och ”Eg” White, reds anm.). När det gäller låtskrivande säger Amanda att hon inte kan sätta sig ner och bara skriva, utan måste vänta på inspiration.
– Låtskrivandet är inget jag gör för att jag är tvungen, jag skriver låtar för att jag mår bra av det.
Releasefesten för skivan ska hållas på Kulturmejeriet, och det är ett medvetet val att ha festen i den gamla hemstaden Lund istället för i Stockholm. Amanda säger att det är på Mejeriet hon växte upp, och kollade på band. Hit kan hon bjuda in gamla lärare. Att ha releasefesten här känns som att ro allting i land, säger hon. Efter skivsläppet är det dags för en turné. Mellan 25 och 30 spelställen ska klaras av på två månader, berättar Amanda.
– Det här kommer bli den bästa sommaren någonsin! Vi har en turnébuss, och det är skönt att ha en fast punkt, någonstans där man kan sova och spela TV-spel.
När det gäller framtiden verkar Amanda ta en dag i sänder. Det finns ännu inga planer på utlandslansering, fast Amanda Jenssen säger att hon hoppas att slå igenom i andra länder.
– Förhoppningsvis får jag fortsätta ha det här jobbet. Men till slut skaffar jag väl apa, häst och villa och bosätter mig på någon ö där det alltid är varmt.
Bild: Elias Björn
