Ni vet den där känslan av att sakna något medan man fortfarande är i det? I presscentrets trygga vrå ser jag tågresan framför mig. Hur jag med höger hand rotar runt i jackfickan på jakt efter trasslet av hörlurarna och istället hittar ett tomt karamellpapper, suckar längtansfullt och tänker på om det hade varit tillräckligt hygieniskt att slå läger på mässgolvets heltäckningsmatta. Där mellan den enorma mekaniska solfjädern (tyvärr ingen bild på den märklig konstruktionen) och förlagspampar.
Kanske inte ändå? Vi har några fler inlägg innan vi tackar för oss. Hoppas ändå att läsningen har varit intressant.
Och juste, vi sprang på Björn Ranelid – en man som gärna ställer frågor.
