Berg är bra. Jag gillar berg. Berg är alltid pålitliga. De står kvar där du lämnat dem utan behov av varken tillsägelse eller lås. Berg är stabila och trygga, oytliga och välkomnar alla som dem vill besöka. Berg är på alla dessa sätt unika ting och har goda förutsättningar att bli en god vän.
Beslutet att jag skulle trivas i berg fattade min pappa åt mig när jag var liten. Det första ordet på ”utländska” jag lärde mig var ”Chomolungma” (Mt. Everest på tibetanska), och under min uppväxt har vi vid ett par tillfällen gjort vandringar i italienska, spanska och schweiziska berg.
Idag har jag och Daniel vandrat i berg (vilket fick in mig på ovanstående sidospår). Berget vi hade som mål denna dag heter ”Trollstenen” och sträcker sig drygt 850 meter över havet. Vandringen dit är ganska skonsam och genomförs på cirka 6 timmar, förutsatt att inget oförutsätt inträffar.
Vandringen upp till Trollstenen gick utan större incidenter. Trollstenen domineras av en stenstod formad av väder och vind med ett onekligen trollskt utseende. Upptornande över sitt fjäll erbjuder Trollstenen till den djävre fjällvandraren en god lunchplats med en utsikt som i sann Svalbardsanda inte kan beskrivas utan måste upplevas.
Nedvägen blev mer händelserik. Vi har fått veta att det är möjligt att via en glaciär vid namn Lars ta sig ned från Trollstenen till Longyearbyen. Eftersom vi inte kan någonting om glaciärer eller hur dessa ska hanteras beslöt vi oss att idka största försiktighet. Vi fann ett fotspår i riktning mot glaciären och beslöt oss att följa dessa. Att vara försiktig verkar ha vart en god idé, då de glaciärsprickor vi tog oss en titt på verkade djupa, kalla och otrevliga att falla ner i.
Väl hemma har vi ätit världens nordligaste kebab och bekantat oss med Stuntman Mike. Här nedan kan du se en film som sammanfattar dagens expedition.
