I ett val där många väljare inte känner vidare entusiasm för någon av Clinton eller Trump, finns det andra kandidater att titta mot som kan påverka presidentvalets utgång.
Tredjepartikandidaterna lyckades inte kvalificera sig för att vara med i debatterna och var i ärlighetens namn aldrig ens nära. Libertarianernas kandidat Gary Johnson kom närmast, hans snitt i de nationella mätningarna peakade runt 8-9 procent. Ganska långt från de 15 procent Johnson behövt till debatterna och nu ligger han på knappa 6. The Green Partys kandidat Jill Stein har efter en period av ökning i opinionen sjunkit igen den senaste tiden och ligger på 1,8 procent.
Målet för Stein är att på valdagen få 5 procent eftersom det skulle medföra finansiering från federalt håll i framtiden. Johnson har en fördel gentemot Stein i det att hans valsedlar kommer vara tillgängliga i samtliga 50 delstater. Frågan är dock hur många som faktiskt kommer rösta på en tredjepartikandidat.
Historien har visat motstridig empiri; normalt överpresterar man i opinionen kontra valresultatet men i valet 1992 fick Ross Perot 18,9 procent som oberoende kandidat. Det blir intressant att se hur den apati som finns bland väljarna, påverkar tredjepartiers valresultat. Det vore orimligt om Jill Stein tog röster från Trump men Gary Johnson verkar i opinionen sno ungefär likvärdigt från de två presidentkandidaterna.
Röstning på andra kandidater än från de två stora partierna kallas i regel for en meningslös övning men också något som kan sabba för andra kandidater. Det finns en arrogans i att säga till människor hur de ska rösta men det är inte osant att det kan medföra effekter. The Green Partys kandidat i valet år 2000, Ralph Nader, tog sannolikt tillräckligt många röster för att hindra Al Gore från att vinna i Florida som därmed förlorade valet.
Stein lär inte prestera lika bra som Nader gjorde men hon kan teoretiskt ”förstöra” på ett liknande sätt, i just Florida till exempel där racet är väldigt jämnt. Många av Steins supportrar stödde Bernie Sanders under primärvalet men tycker att Clinton är alldeles för etablissemangsmässig och inte progressiv nog för att förtjäna deras röst.
På nationell nivå går det inte att tala om att Johnson stjäl mer från den ena kandidaten än den andra, men på delstatsnivå påverkar han Clinton och Trumps siffror olika. I vissa röda delstater plockar han upp fler röster från Trump och jämnar därmed till gapet men i en blå delstat som New Mexico har han ett oerhört stöd och tar mer från den demokratiska basen än den republikanska. Vill man läsa mer om detta har Bloomberg en utmärkt överkursig genomgång.
Det finns ytterligare en kandidat som ställer upp i årets val, nämligen 40-årige Evan McMullin. Den oberoende McMullin, en yngling i sammanhanget men med ett gediget politiskt CV, lanserades som valet för den principiellt konservativa väljaren. Han har fått kämpa för att få medialt utrymme men faktum är att han i nuläget ligger på 25 procent i Utah. Det är spektakulärt även om Utah med sin stora mormonska befolkning är kända för sin medlidsamma konservatism. I primärvalet skydde Utah-väljarna Trump då Ted Cruz vann med förkrossande siffror över den republikanska presidentkandidaten som till och med hamnade bakom John Kasich.
Det finns republikanska broilers på Capitol Hill som diskuterar ett scenario där man skulle undvika Hillary Clinton (och även Donald Trump) som president att bli politisk verklighet. Det handlar om att man ska rösta på McMullin i Utah och på Gary Johnson i New Mexico, där libertarianen tidigare var guvernör och för närvarande har runt 20 procent i opinionen. Detta för att hindra någon av Clinton och Trump från att nå 270 elektorsröster och därmed låta representanthuset avgöra vem som blir USA:s nästa president. Elektorskartan ovan visar hur det skulle kunna gå till.
Dessa två kandidater kan absolut vinna i de nämnda delstaterna, framför allt McMullin, men problemet med denna idé är att det är osannolikt att det räcker. Sure, jag lyckades klicka fram en elektorskarta där Clinton får 268 och Trump 259 med resterande 11 till Johnson och McMullin, men det involverade Trumpvinster i de flesta swing states. Till exempel i Pennsylvania, vilket vore en stor skräll. Samtidigt som han inte heller får vinna “för mycket”. Även om detta val är ett val där man är spekulationer skyldig, kan nog detta hypotetiska scenario läggas till handlingarna. Dock ska man inte undervärdera den historiska betydelsen om en oberoende/ tredjepartikandidat faktiskt vinner en delstat.
Det nästa och även det sista inlägget i den här serien kommer titta på hur det faktiskt ser ut att sluta samt hur det ser ut i valen till Representanthuset och Senaten.
