ROSKILDESPECIAL: Kuddmärkena hör till det förflutna. Hellacopters popularitet har givit bandet tillträde till de sena Roskildespelningarna. Det bästa med festivalen? Att bli serverad öl i ett riktigt glas.
Vi träffas inne på festivalens medieområde och bandmedlemmarna ser smått malplacerade ut där de sitter bland gröna träd vid ett bord med rötvitrutig duk. Av rockstjärnefasoner syns inte ett spår. Tvärtom blir de imponerade av en sådan enkel sak som att bli serverade öl ur glas i stället för plastmugg.
– Det här är danskarna bra på. Hade det här varit Hultsfred hade vi fått någon jävla pappmugg, säger Andreas Tyrone Svensson, mer känd som Dregen.
Att Dregen skulle närvara under intervjun var minst sagt en överraskning för alla inblandade, men förklaras av att han var gästartist på Hellacopters spelning senare på kvällen. Dregen var tidigare medlem i bandet men är numera frontfigur för Backyard Babies.
För gamla för festival
I går vid halv elva på kvällen intog Hellacopters för fjärde gången en av scenerna på Roskildefestivalen. Halv elva är en eftertraktad tid – och efterlängtad av bandet. Första gången Hellacopters spelade på Roskilde var 1997 och då var kvällstid inget alternativ. I stället spelade de runt lunch.
– Vi vaknade precis innan. Jag kommer ihåg att Nicke fortfarande hade kuddmärken i ansiktet under spelningen, säger Dregen och skrattar.
Senast de spelade på festivalen, för fem år sedan, ägde konserten rum på söndagseftermiddagen. Det var inte heller optimalt, eftersom publiken var bakfull och sliten.
Föredrar ni att besöka festivaler eller att spela på festivaler?
– Ska jag besöka en festival så vill jag gärna spela, säger basisten Kenny Håkansson.
– Jag skulle aldrig komma på tanken att besöka en festival som gäst. När jag var yngre åkte en massa polare till Roskilde men jag sa alltid: ”Jag kommer sen”. Och det gjorde jag också, men det tog ju tio år, säger Anders ”Boba” Lindström och syftar på deras första Roskilde-spelning 1997.
Bandmedlemmarna är eniga om att de snart börjar bli för gamla för att gå på festival som vanliga besökare.
– Vi är snart 40 år allihopa här, vi har campat färdigt, säger Kenny.
– Festivalernas riktiga hjältar är dom jävlarna som bor där ute på campingen. Jag skulle inte palla slå upp ett tält idag, säger Dregen.
På torsdagskvällen intog Hellacopters en av scenerna på Roskildefestivalen. Spelningen blev bandets fjärde på festivalen sedan 1997.
Neil Young favorit
Hellacopters stannade bara på Roskilde i några timmar efter spelningen. Sedan bar det av till nästa festival.
Är det några band på festivalen som ni hade velat se om ni hunnit?
– Neil Young, säger både Boba och Dregen.
– Och efter 10 öl skulle man säkert velat gå ut och kolla på Judas Preist också, säger Dregen och skrattar.
Bandets ”vill-se-lista” innehåller i övrigt bland annat Gnarls Barkley och Grinderman.
Några band som ni inte skulle vilja se?
– Det finns ju mycket man inte vill se, man tycker det är asjobbigt när det blir för hög volym när man är för nära nånting man verkligen inte tycker om, säger Boba.
Plötsligt känns inte 40-åringen särskilt långt borta. Bandets råd är att bara gå på konserter med band som man verkligen tycker om – så att man kan njuta av det på riktigt.
Bäst publik i Spanien
Men var finns då den bästa publiken? Allihop svarar att den bästa publiken finns i Baskien, men att Spanien överlag har väldigt bra publik.
– Det är fest liksom, och det är sådant jävla tryck liksom. Och de blir helt knäckta om de ska gå lägga sig klockan tre på natten, säger Boba.
– Ja, spanjackerna är lite skönt primitiva, säger Dregen.
Också den tyska publiken går hem. Delvis på grund av deras förkärlek för ordning och reda.
– Men inte som japanerna! De är extrema. De ställer sig på led och köar för autografer och kommer fram en och en. Och de sitter tysta när musiken spelas och sen klappar de, och blir tysta igen så fort man börjar spela på nästa låt, säger Boba.
– Man vill inte dansa bort en schysst liveupplevelse heller, säger Kenny sarkastiskt.
Foto: Andreas Lindbäck
