Bloggen om det amerikanska valet återvänder och tar en sentimental riktning.
Bloggen har inte varit särskilt aktiv den senaste tiden. Det finns det flera anledningar till, varav en stavas semester över Thanksgivinghelgen. Välbehövligt för mig, kanske också för bloggens läsare.
Efter nästan tre veckor utan nytt inlägg finns det mycket möjligt att skriva om. Donald Trump är i fullt fläng med att plocka ihop sitt kabinetts beståndsdelar. En del kontroversiella val, så som den Breitbartrattande Steve Bannon, men också en del mer etablissemangsmässiga som Reince Preibus.
Jag hade också kunnat skriva om The Green Partys Jill Steins begäran om och insamling för att räkna om valresultaten i Michigan, Pennsylvania och Wisconsin. Trumps tackturne hade kunnat få ett par rader också. Säkerligen hade nagon plump tweet kunnat generera ett par hundra tecken.
Men istället vill jag bli lite sentimental för en sekund då min vistelse på Capitol Hill och i Washington D.C. snart är över. Syftet med denna blogg var absolut att kommentera det politiska förloppet inför valet, men på ett lite löst och ledigt sätt utan att bli för tungt. Det kanske inte alltid har efterlevts men så dags att börja nu kanske.
Förra veckan gjorde jag en tour i Capitolbyggnaden med några svenska bekantskaper. När vi står i rotundan, inuti kupolen av Capitolbyggnaden, kommer en kongressman fran Mississippi fram och förklarar att han ska visa oss några platser man normalt sett inte når under en tour. Ett par minuter senare står vi så på the Speaker’s Balcony, dit Paul Ryan tar viktiga besökare, med perfekt utsikt över Washington Mall. Precis innan, tvingas jag hoppa undan för att inte stöta in i Senatens högsta höns Mitch McConnell, vars fru Elaine Chao nyligen blivit vald till Trumps administration.
Kort därefter går Paul Ryan, Representanthusets topperson, förbi oss. Senare under dagen går jag och lyssnar på en briefing om rattfylla där Shaquille O’Neal talar ett par minuter. I fredags besökte jag svenska ambassaden och lyssnade på Filip och Fredrik spela in en livepodd. Ikväll ska jag besöka ett event där mannen fick informera George Bush om attacken på World Trade Center, ska tala.
Att vara intern i Washington är givetvis mer än en febrig kändisspotting, det är en fantastisk erfarenhet och upplevelse på många sätt. Men det är under en vecka som den gångna, som man försöker zooma ut och uppskatta vad man faktiskt får vara med om.
