Ibland kan studentlivets stress och press bli för mycket. Lundagårds Axel Rydén sökte lugnet igen med indisk alternativ medicin.
Efter en sommar av jobb och en höst beståendes av ytterligare en påbörjad kandidatexamen, två extrajobb, nationsegagemang, lite frilansande och som skribent för två av Lunds studenttidningar har jag sedan länge sett fram emot lite semester. Tillsammans med min familj reste jag på julafton till Kerala i södra Indien i jakt på lite själslig ro och vila, destinationen var
pseudovetenskapliga behandlingshemet Somatheeram Ayurveda Centre.
Vi anlände till flygplatsen vid 04:00 lokal tid på juldagens morgon och det tog oss drygt en timme att komma till centret. Första mötet med den alternativa medicinen ägde rum ett par timmar senare och jag fick tillsammans med min bror träffa en ayurvedisk läkare. En kortare intervju om mina nuvarande krämpor och eventuella magbesvär kompletterades med ett 50 frågor långt quiz om mig själv som skulle tillhandahållas dem. Tillsammans med lite kontroll av blodtryck och tungans färg bestämdes mitt särskilda ayurvediska tecken till Pitta-Vata. Något som bland annat innebär att jag är intelligent, kreativ, ambitiös, normalbyggd och ganska lång – men också att jag lätt bränner ut mig samt har nära till sömnlöshet, artrit och huvudvärk. Mötet avslutades med att jag fick en stärkande marmelad (vars konsistens liknade en mördarsnigel) och några mjuka piller, örtprodukter som tillsammans med behandlingarna skulle göra mina hälsovärden ännu bättre.
Efter några timmar i solen var det dags för den första behandlingen. En helkroppsmassage i sittande position, där jag placerades på en liten pall iklädd ett par lössittande tangakalsonger i lätt genomskinligt papper. Efter en stapplande konversation med utbyten av namn och tidigare lärosäten, med min för veckan tillsatta behandlare, satte processen igång. Det hela inleddes med sittande position och övergick sedan till en massagebänk. Den något tanige mannen fick snart sällskap av en kollega och med erfarna händer blev jag knådad från två sidor medan den dånande takfläkten fick sällskap av deras pratglada malayalam. Iklädd en bananmask utsattes jag sedan för en behaglig variant av kinesisk vattentortyr där jag lades under en stor kittel olja som sakta gungade och droppade fram och tillbaka över min panna.
Den andra dagen inleddes med uppgång i ottan och ett trekvarts långt meditationspass nere vid frukostmatsalens veranda. På monoton engelska med klart speciella indiska betoningar instruerades vi i konsten att hitta själsligt lugn genom luftströmningar i våra näsborrar. Plötsligt var passet slut och några kapitulerande själar lyckades slita sig från skaran medan några nya ansikten med egentillverkade yogamattor anslöt – det hade blivit dags för ett (tydligen ganska avancerat) yogapass. Erfaren av mina gamla skådespelarövningar kände jag mig trots allt vid gott mod när den mest intensiva timmen i mitt liv inleddes. Men redan efter uppskattningsvis en kvart var jag fullkomligt slutkörd och samtidigt som jag anfått la mig på sidan (i en kombination av fosterställning och framstupa sidoläge) mellan två övningar passade min granne på att stå på huvudet.
Kvällens behandling innefattade massage och en “Kleopatra”. Likt den forntida drottningen skulle jag bada i mjölk. Efter att ha blivit dubbelknådad av de två små männen ombads jag lägga mig på den kala träbänken och kopp efter kopp med den varma blandningen av komjölk och kryddor hälldes över min kropp. Uppskattningsvis några hundratal koppar följde och jag fick vrida mig runt i olika positioner, i denna mardröm för den laktosintolerante, och det hela rundades av med en ansiktsmask av sandelträ (pterocarpus santalinus) och rosvatten.
Dag nummer tre sattes igång med sedvanlig dubbelknådning och på detta följde att en lerring placerades på min bakre rygg och bankades systematiskt för att mina nedre ryggsmärtor efter ett par år vid skrivbordet skulle släppa. Alltigenom en ytterst angenäm upplevelse och jag somnade in som ett litet barn under själva behandlingen.
Den fjärde dagens massage var speciell. Mina behandlare hade vid det här laget beslutat sig för att gå till botten med mitt ryggont och jag utsattes därför av intensiva karateslag på mitt sidfläsk för att ställa problemen till rätta. Jag fick även en stor lerklump av storleken smörpaket placerad på ländryggen som omsorgsfullt kom att dränkas med olja. Följde på detta gjorde bokstavligen kronan på verket – en krona fylld med olja. Mitt huvud smetades först in med flytande gummi och bandagelager för att en stor hinkformad krona skulle uppstå. I denna hälldes sedermera en liter olja med ganska varm temperatur för att få mitt huvud att slappna av. För säkerhets skull kom även självaste ayurveda-doktorn förbi och kollade både min temperatur och min puls. Jag fick sitta följande 15 minuter med kronan på huvudet och en behandlare vid min sida som tog han om baddningen av mitt högra öra och mitt bröst då kronan läckte lite. En klart speciell syn!
När vi kom till den femte dagen insåg jag att jag gick på rutin. Under dagen var solen framme vilket gjorde massagen av min redan solbrända kropp till en ganska obehaglig upplevelse. En blandning av kokosmjölk och örter smetades in på hela min kropp för att jag sedan skulle rullas ihop till en pannkaka med hjälp av en filt. Jag fick sedan en ansiktsmask och lämnades ensam i rummet med den kalla fläkten och myggorna som sällskap.
Den sjätte och sista dagen kändes speciell. Cirkeln slöts och jag fick en sista massage och en annan variant av den angenäma dropptortyren, denna gång med ytterligare en varm mjölkblandning och plötsligt satt jag på mitt sista utvärderingsmöte med min alternativa doktor. Jag bekräftade att jag fortfarande hade hälsan i behåll och doktorn uppmanade till återbesök, gärna under en något längre tidsfrist (det fanns även 14- och 40-dagarspaket som inkluderade bland annat bananbladsinlindning och olje-nässköljning) ett hälsosamt leverne med begränsat intag av både alkohol och tobak.
Den gångna veckan var bland det konstigaste jag någonsin gjort men samtidigt så har jag väl nånstans hittat lite harmoni, kanske tappat ett kilo eller två och mentalt gjort mig redo för ytterligare en bitterljuv termin med allt som hör till. Som vetenskapsförespråkare och skeptiker gentemot alternativ medicin och pseudovetenskap så vill jag slutligen poängtera att jag inte tror att Ayuorveda kommer att vara den slutgiltiga lösningen på dina krämpor och besvär. Men inte har väl heller studentballuncher, siste April-firande eller Lundakarnevalen gjort några underverk för mina medicinska journaler. Vissa saker kan ju vara roliga att prova på likförbannat och lite hederlig oljemassage har ju aldrig suttit fel.
