Det blir aldrig som man tänkt sig. Därför frågar sig Filip Rydén om inte alla studenter borde släppa taget om sin ångest?
”Hur gör ni för att hantera er tentaångest?” Det var frågan de trevliga logistikstudenterna fick besvara i Webb-tv klippet (länk) jag filmade åt Lundagård för några månader sedan. De verkar i och för sig ha det ganska trevligt just då, men var samtidigt högst medvetna om både den före-tentan-stress de kände då, och den allvarliga följdåkomman ”Efter-tentan-ångest”. Deras välutvecklade strategier för att hantera den talade sitt eget tydliga språk.
Och till vilken nytta, frågar jag mig? Jag pluggade själv sociologi med allmän beteendevetenskap och gick då runt med olika stadier av ångest, undersysselsatt på grund av den låga undervisningsbudgeten, ständigt distraherad av olika studentaktiviteter och engagemang. Att kalla det tre år av plåga är kanske att ta i, men det var inte alltid helt angenämt.
Det första jobbet jag fick efter min examen var faktiskt inom just logistik. Därefter Svenska som andraspråk, och efter en omväg genom film var jag tillbaka i logistiken. Nu arbetar jag heltid med journalistik och ser därefter fram emot en karriär som kommunikatör.
Gemensamt för alla mina jobb är att de alla varit mer eller mindre totalt orelaterade till min kandidatexamen. Kontrasten är total mot de jobb min käre handläggare dukade upp på det kafkaliknande smörgåsbord jag serverades under mitt första och enda besök hos arbetsförmedlingen – Handläggare, utredare, byråkrat.
När jag så står där i AF-borgen och intervjuar logistikstudenterna om tentaångest går mina tankar därför osökt till mina gamla logistikkollegor. Ofta gymnasieutbildade, medelålders, som jobbat sig upp från golvet eller börjat som lastbilschaffisar. Bland de utbildade fanns det biologer, kemister, ingenjörer, ekonomer och så jag då, sociologen. ”Logistik, det lär man sig väl på en vecka” – höll jag nästan på att säga till dem.
Men sedan insåg jag sanningen – de tre trevliga studenterna i AF-borgen må plugga logistik, men de är lika säkert framtida logistiker som jag, under min kandidatutbildning, var en framtida handläggare på försäkringskassan. Livet och i synnerhet arbetslivet är lynnigt och var du hamnar i det hänger mer på om du är glad och villig att lära dig nya saker än vad exakt det är du har pluggat.
Den inledande frågan var kanske felställd. Istället för att fråga HUR ångesten hanteras kanske vi skulle frågat – vad ska man egentligen med all denna ångest till?
