Cancerforskaren Stina Oredsson är övertygad om att det går att minska antalet djurförsök i dagens forskning. Kunskapen finns, men gamla tankemönster behöver brytas och viljan måste bli starkare.
Redan i tidig ålder blev Stina Oredsson intresserad av biologi och valde senare att studera ämnet på Lunds Universitet. Under sin utbildning kom hon i kontakt med cancerforskare, och idag arbetar hon med att ta fram substanser som reagerar på resistenta cancerceller. Det görs genom cellodling i flaskor som innehåller en vätska med näringsämnen.
Vill ha förändring
I mycket av dagens forskning tillämpas djurförsök. Det vill Stina Oredsson ändra på. Hennes första forskning hade inslag av djurförsök, men efter det började Oredsson istället att använda cancerceller i kultur som testsystem. Anledningen var att hon hade fått nog av djurens lidande.
– Vi använde oss av små möss som hade tumörer i bukhålan. Mössen blev tjockare och tjockare, och vi behandlade dem med olika anti-cancergifter med målet att de skulle överleva. Det gav resultat men vi kunde dock inte bota. Mössen trillade omkull och dog som små tjocka bollar, säger Stina Oredsson
Ser andra lösningar
I dagsläget får man dock inte genomföra cancerforskning utan att först ha testat på djur. Stina Oredsson medger att man inte alltid kan undgå att använda djurförsök, men hon anser att många frågor på vägen kan besvaras utan att använda djur. Istället för att direkt testa en upptäckt substans, exempelvis på en mus med en tumör, anser hon att man först bör pröva substansen på normala celler. Då kan man ta reda på vilka reaktioner som den normala cellen far extra illa av och därmed låta musen slippa att utsättas för de giftigaste substanserna.
– Vi vet ju idag hur en cancerpatient mår och då känns det inte riktigt okej att injicera de här substanserna in i ett djur innan jag vet mer om hur de fungerar, säger Stina Oredsson.
Möter motstånd
Men att försöka minska antalet djurförsök är inte alltid lätt. Dels har djurförsök traditionellt alltid använts och ofta används så kallat fetalt kalvserum som tillsats i mediet i cellodlingarna. Serumet är blod som man tappar från kalvfoster genom att stoppa in en nål i hjärtat och låta dem självdö. Detta görs i samband med att kon ska slaktas.
– Jag tycker att vi ska gå ifrån användning av den här oetiska produkten och använda oss av mer etiskt framtagna produkter. Men att få genomslagskraft för det är svårt, säger Stina Oredsson.
Hon försöker uppmuntra till att kalvserum slutar användas, men det är svårt. Inte minst eftersom det inom forskningsvärlden inte verkar finnas något större intresse för att ta fram ersättningsprodukter – trots att det finns kunskap.
– Tyvärr får man ju aldrig nobelpriset för forskning som leder till att man minskar användandet av fetalt kalvserum. Det hade varit fantastiskt om det var så, säger Stina Oredsson
