Den högre utbildningen i Sverige står inför stora utmaningar. Vi är ett av de länder som lägger mest pengar på utbildning, som andel av BNP, utan att ha något att uppvisa för det – tvärtom tappar vi i internationella rankningar.
Vi har den lägsta utbildningspremien i hela OECD vilket betyder att det inte lönar sig att studera vidare i Sverige. Enligt en undersökning från SCB jobbar över hälften av de som tagit examen inte inom det området de utbildat sig i.
Vad är Regeringens lösning på dessa utmaningar? Ökade utbildningsplatser. Det kommer inte lösa något av ovanstående problem. Det kommer istället förvärra problemen. Alliansen gjorde inte heller tillräckligt under sina åtta år i regeringsställning för att ta tag i den högre utbildningen. Nu krävs det att alla partier tar den högre utbildningens utmaningar på allvar och lägger fram reformer för att Sverige ska kunna vända utvecklingen.
För det första måste vi sänka skatten – rejält. Det måste börja löna sig att studera vidare. Genom att ta bort värnskatten samt den statliga inkomstskatten blir skattesystemet mer rättvist samt uppmuntrar och skapar högre incitament till att studera vidare. Dessutom visar en studie av Jacob Lundberg, tillträdande chefsekonom på Timbro, att statens inkomster skulle öka genom att ta bort båda dessa skatter. Det är alltså positivt att sänka skatten både för den enskilda individen och för samhället i stort.
För det andra måste det ske en reformering av resurstilldelningssystemet. Regeringen har öppnat för att se över resurstilldelningen vilket är uppmuntrande, nu gäller det också att konkreta förslag kring hur man förbättrar levereras. Dagens resurstilldelningssystem ger lärosätena betalt efter hur många studenter som klarat helårsstudier. Högskolor och universitet får alltså betalt efter hur många studenter de har registrerade och som har klarat av högskolepoäng hos dem. Kvantitet premieras framför kvalitet och det finns därmed incitament för lärosätena att sänka kraven för godkänt för att kunna få finansiering. Genom att lägga till fler parametrar som till exempel koppling till arbetsmarknaden, kvalitet på uppsatser samt relevans för forskning skulle det öka incitamenten för lärosätena att bedriva en högkvalitativ utbildning.
För det tredje måste den högre utbildningen utsättas för konkurrens. De statliga lärosätena är idag myndigheter och lyder direkt under Regeringen vilket innebär begränsad autonomi och självständighet för dem. Genom en ändring av resurstilldelningssystemet ändrar man grundförutsättningarna för hur lärosätena arbetar vilket också innebär att man kan släppa marknaden fri. Man bör alltså göra lärosätena mer autonoma, till exempel genom att privatisera lärosäten och ha total etableringsfrihet för andra aktörer. Det viktiga är att etablera ett ramverk som tillåter schysst konkurrens på utbildningsmarknaden.
Högre utbildning är viktigt både för den enskilda individen och för samhället i stort. För individen leder det till självförverkligande och ökade kunskaper. För samhället tillgodoser det efterfrågad kompetens till arbetsgivare och ökad konkurrenskraft för Sverige i stort.
Det är dags att partierna tar den högre utbildningen på allvar. Det går inte att enbart fokusera på grundutbildningen, som en direkt följd av sjunkande resultat och kvalitet i grundutbildningen har den högre utbildningen påverkats och behöver därmed också reformeras. En högkvalitativ högre utbildning är viktigt om Sverige ska kunna vara konkurrenskraftiga gentemot resten av världen inom forskning och innovation.
/Sofia Lindbom
Student på Lunds Universitet och andre vice riksordförande Moderata Studenter
