NOVISCHBLOGG Det är så mycket som spelar in på hur man känner för en viss plats. Önskar att det inte tog så lång tid att ta sig mellan alla dessa platser. Det var så man tänkte när man uppförde Lund. Det ska vara kortare avstånd mellan allt det man tycker om. Känner mig hemma här på något lustigt sätt, och redan. Bara en liten fnurra på linan hittills och den tänkte jag förtälja härnäst.
Dagarna flyger förbi och det är det som är så härligt med en blogg. Jag kan strukturera, sortera och reflektera över det som hänt och inte minst det som händer. Igår, tisdag hände en massa intressanta och riktigt roliga saker. Däremot var det något som skar och det är ju aldrig kul. Jag fick i alla fall något att skriva om. Så här var det.
Tom och Sebastian bestämmer sig för att käka lunch på Malmö Nation tisdag förmiddag. Stressar genom hela staden vid lunchtid för att jag ska hinna med att äta innan min nästa föreläsning. Kommer ner till Malmö Nation, hungrig som fan rent ut sagt. Kliver in genom dörren, läser på menyn… ”Mmm, Lax är så gott!!” Tittar mig omkring där folk sitter och äter men det är ingen som jobbar. Ingen är det minsta intresserad av att informera mig och min käre vän vart vi kan sitta eller någonting överhuvudtaget. Jag tar för mig lite och går raka vägen in i köket där någonting som ska se ut som kökspersonal hänger över några DeLuxe-Oversize-”jag tar lite till”-portioner med lax och tillbehör. Tittar på mig så som man tittar på sådant där som letar sig tillbaka upp ur köksbrunnen och säger att lunchen är slut. Hmmm, hade du inte tagit det sista blecket med lax hade det kanske inte varit lika slut. Så tänk på följande när du ska äta lunch på nation. Kom i tid. Ta så mycket mat du kan, precis som de i köket. Kryp inte upp ur några köksbrunnar.
Roligare värre senare på kvällen med LKG eller Lära Känna Gasque med nästan 300 festsugna F-sekare. Började redan fem vilket jag helt missat och jag gled väl in sådär vid 17.37. Ingen skada skedd. Jag fick träffa föset i källaren och jag hamnade tillslut i rätt uppdragsgrupp. Nollekören och glatt överraskad blev jag. Nu blev det skönsång i gasquesalen och jag måste säga att jag var nöjd med vår insats efter endast en timmes övande. Middag och dans i vanlig ordning och det hela avslutades med pyttipanna med massor av ketchup som någon räfsade ner i mitt knä. Någon har bett om ursäkt och allt är lugnt. Festligheterna varade fram till femslaget då jag gjorde slag i saken och kröp hemåt. Skulle ju gå upp sju och gå till föreläsning.
På tal om idag så har det varit rätt så segt men jag stormtrivs här på LTH och det känns som om jag har koll på läget såhär i början. Viktigt är ju att inte hamna efter precis i början vilket många gör då de tycker att det känns enkelt och inte alltför utmanande.
Trivs mycket bra tillsammans med Sebastian också och Sparta är, trots sitt skamfilade yttre, en borg som huserar glada, trevliga och öppna människor. just när man tror att man kommit iväg så blir man påmind om hur liten världen är. Min gamla klasskamrats storasyster bor precis intill. i vilket fall som helst så känner jag att vi kommer att kunna ha det riktigt bra här. Nära till skola, ICA, buss och andra studenter. Mera Lund till mig! Ta hand om dig! Mvh Tom
C!
