Förra helgen anordnades Louisiana Literature (24-27/8 2017) för sjunde året i rad. Festivalen har en imponerande historia av författarbesök. Årets snackis, Hanya Yanagihara, vars roman Ett litet liv kom ut på svenska i år, besökte festivalen förra året liksom en lång rad andra tunga namn. Lundagårds reporter Vendela Källmark var där och tog tempen på litteraturen och naturen.
Under festivalens fyra dagar passerar uppskattningsvis 10.000 besökare museets dörrar. Det märks att det är högt tryck, inte minst på det faktum att kaffet tog slut i café-tältet vid 15-tiden på lördagen till några äldre herrars stora förtret. Personligen tycker jag att det finns ett mys i denna dysfunktionalitet. Vi är inte här för att dricka kaffe, vi är här för att diskutera och insupa litteratur. Några enorma mängder böcker finns inte heller till försäljning, det finns inga ”köp fyra betala för tre” eller andra festivalerbjudanden. Litteraturen är helig och säljer sig inte billigt.
Författarsamtalen
Under lördagen framträdde nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj i ett samtal där språkförbistringen visserligen är ett faktum (från ryska till danska till ryska igen) men där grandiositeten i situationen inte går att ta miste på.
Efter henne besöks scenen av det franska underbarnet Èduoard Louis som med sina blott 24 år har hunnit med två romaner, varav debuten Bli kvitt Eddy Bellegueule blev en enorm internationell succé. Louis nämner sociologin som en avgörande ingrediens i sitt författarskap, ”Det var med hjälp av sociologin som jag kunde förstå min egen barndom” upprepar han innan han ber publiken längst bak att skicka bilder på honom via instagrams direkt meddelande så att han kan visa för sina kompisar i Frankrike vilken publik han har dragit.
Den brittiska Zadie Smith fyller konsertsalen med sitt samtal. Festivalanordnarna har satt upp en storbildsskärm ute i parken där människor trängs för att få en skymt av vad som pågår därinne. Stämningen är inte helt olik den som kan uppstå på en sportbar vid en viktig kvalmatch.
Lördagens dragplåster är New York-elitens elit: Siri Hustvedt och Paul Auster som tillsammans får ett enormt publikhav framför sig. Hustvedt har nyligen kommit ut med en essäbok: Women Looking At Men Looking At Women som har fått ett varmt välkomnande i såväl litterära som fackliga sammanhang. Hustvedt och Auster får oundvikligen frågor om deras äktenskap, och Auster skämtar att han många gånger har föreslagit att de borde skilja sig för att undvika just de frågorna. Hustvedt berättar att en journalist en gång sa till henne att hennes böcker var mer ”domestic” medan Austers var ”intellectual”. Ett sorgset skratt drar sig över publiken, en kollektiv undran om vi verkligen inte har kommit längre än så.
Vilse tillsammans
Museets utställning står öppen under hela festivalen och som besökare har du chansen att ta en liten omväg för att se på en imponerande samling modern konst. Du kan även gå ut på museets baksida och gå en promenad runt den lilla sjön. Bredvid parkscenen (”stora scenen”) finns havsutsikten i all sin prakt och du skymtar såväl båtar som spontana nakenbadare. Här möter kulturen naturen och litteraturen konsten. Här möter lyssnandet läsandet och iakttagandet deltagandet. Här finns 40-talister i coola sneakers och 90-talister i vadlånga kjolar och promenadskor.
Framgången för Louisiana Literature är ett bevis på att rummet för det intellektuella samtalet behövs även utanför universitetens och akademiens väggar. Här finns tillgång till öl i plastmugg och jordgubbsbakelser. Här finns det stringenta, intellektuella samtalet som förvandlar den ensamma handlingen att läsa till någonting större – ett slags paradis för oss som ibland kan gå lite väl långt in i böckernas djungel och behöver komma ut och vädra oss i solen.
