Universitetet har som skyldighet att i möjligaste mån erbjuda lika villkor för alla studenter. Tillgängligheten för studenter med funktionsnedsättningar har ökat. Men samtidigt får ansvariga brottas med behov som krockar och kritik riktas mot att arbetet ofta stannar vid goda intentioner.
Text: Felicia Green och Simon Appelqvist
Ett regelbundet metalliskt klingande följer etnologistudenten Jonathan Nyman över stengolvet. Han går längs spåren som leder honom tätt förbi kafékön som har börjat byggas upp inför förmiddagens föreläsningar på Humanist- och teologcentrum, på Lux. Han har studerat vid Lunds universitet sedan han slutade gymnasiet för sju år sedan.
– Jag har pluggat lite olika saker. Jag började med att läsa tyska på Språk- och litteraturcentrum och sedan dess har jag läst bland annat svenska och historia, berättar han.
Jonathan saktar ner farten när metallspåren tvärt tar stopp och fortsätter åt höger. Efter ett par svepande rörelser med armen hittar han spåren och följer dem fram till ett ledigt bord.
Han ser skillnad på ljus och mörker, men kan inte urskilja konturer.
– Jag har en grav synnedsättning. Jag har även grå starr, men det går inte att operera eftersom min ögonlins är så pass skör att jag skulle riskera att bli av med all min syn av operationen.
Han började få problem med synen när han började grundskolan. I högstadiet hade hans allt sämre syn gjort att han behövde vit käpp och talböcker.
– Det var en stor omställning. Jag kan inte längre läsa böcker och tidningar. Jag kan se att det är text, men kan omöjligt läsa vad det står, berättar han.
Jonathan är en av cirka 1600 studenter vid Lunds universitet som erbjuds hjälp från Pedagogiskt stöd, och siffran har ökat. 2010 beviljades 574 studenter Pedagogiskt stöd, vilket är en ökning med nästan 180 procent.
– Det finns flera anledningar till ökningen. En förklaring är att det uppmärksammas tidigare och studenter inte skäms för att söka hjälp. Det är i dag inte lika stigmatiserande att ha en funktionsnedsättning. En annan förklaring kan vara att blivande studenter kollar upp vilken typ av stöd som ges och väljer att söka ett universitet där stödet verkar vara bra, säger Lena Örnberg, avdelningschef för Studenthälsan samt Studiestöd och vägledning vid Lunds universitet.
Pedagogiskt stöd erbjuder studenter med en varaktig funktionsnedsättning pedagogiska stödåtgärder, exempelvis anteckningsstöd, talböcker och talsyntes, stöd av mentor eller individuell handledning. För att få beslut om stödet krävs en dokumentation eller intyg som styrker att man har någon form funktionsnedsättning. Det pedagogiska stödet är lagstadgat och måste finnas på alla lärosäten. Universitetets skyldighet är att i möjligaste mån erbjuda likvärdiga villkor för alla studenter.
– I en ideal värld skulle vi inte behöva finnas och att all undervisning och kursutveckling var anpassad för alla. Men så ser ju inte världen ut, säger Lena Örnberg.
Charlotte Tornbjer är föreståndare för Driftsenhet Lux samt ordförande för Husstyrelsen på Lux, vilket betyder att hon har ansvaret för de gemensamma lokalerna och den gemensamma servicen i huset samt samordningsansvaret för den fysiska arbetsmiljön på hela Lux. Hon upplever att fokus på tillgänglighet har ökat med tiden och på Lux arbetar man med frågan på flera nivåer.
– Alla enheter är en del av det systematiska arbetet på fakultet-, institutions- och husnivå. På flera nivåer har vi studentrepresentanter, vilket är viktigt. Vi går även skyddsronder en gång varje år och vi har en arbetsmiljösamordnare som besitter en enorm kompetens. Det är något som vi har satsat på och som är något som håller på att införas på många andra fakulteter nu också, säger Charlotte Tornbjer.
Tillgänglighet och arbetsmiljö beskriver hon som väldigt komplexa, men intressanta frågor att arbeta med.
– Det som ökar tillgängligheten och skapar en bättre arbetsmiljö för en person, kan krocka med en annan persons behov. Så det krävs eftertanke och analys innan man genomför några förändringar, säger hon.
Massiva tegelbyggnader reser sig på området för Lunds tekniska högskola (LTH). Längst i norr sticker ett hus ut i mängden av kolosser, Ingvar Kamprads Designcentrum (IKDC). Det är en futurisk byggnad i lärkträ, betong och glas och sedan 2002 har Institutionen för designvetenskaper huserat här. En av sju avdelningar är Certec. Certecs forskning och utbildning har ett riktat fokus: att personer med funktionsnedsättning, genom utvecklad och mer användbar teknik, ska få bättre förutsättningar. Grundtanken för avdelningen är att se hur teknik kan stötta människan i vardagen och utgår från ett användarperspektiv. Ett perspektiv som var väldigt udda när verksamheten drog igång sent 1980-tal. På femte våningen, längst bort i en lång korridor, sitter Per-Olof Hedvall, ämnesföreträdare för Certec.
– Vi har två vinklar för verksamheten. Det ena är rehabiliteringsteknik, alltså tekniska lösningar som ska fungera som en typ av assistans. Andra vinkeln, som är minst lika stor i dag, handlar om universell utformning. Det betyder att när något nytt produceras i samhället ska det kunna användas av alla utan särskilda anpassningar. Man ska göra rätt från början och undvika dyra efterkonstruktioner, säger Per-Olof Hedvall.
På senare år har inkluderingsfrågor och ökat fokus på mångfaldsperspektiv växt fram alltmer i deras verksamhet. Exempelvis är det obligatoriskt för en industridesign-student att läsa en teoretisk såväl som praktisk kurs i universell utformning.
– Genom att fokusera på inkludering kan vi göra produkterna mer flexibla så fler kan använda dem utan särskilda anpassningar. Då blir det mindre utpekande. Det behövs ett-fungerande-för-alla perspektiv och där är vi med och bidrar, säger Per-Olof Hedvall.
Med små steg i taget och genom att låta användarna vara en del av hela processen etableras samverkan med användarna. Annars är risken stor att för mycket energi läggs på utveckling av irrelevanta lösningar.
– Det handlar om hela livet. Inte bara människans behov utan också hennes drömmar och önskningar. Vi försöker jobba så nära människan det bara går. Hur ska man annars få reda på vad människor behöver, frågar sig Per-Olof Hedvall.
På Lux har klockan passerat tio och Jonathan Nymans föreläsning i etnologi ska snart börja. Han tar upp käppen och följer spåren i golvet. Han passerar återigen kafékön, som till synes har växt ytterligare.
Tidigare har han fått möjlighet att vara rådgivare i hur Lux kunde förbättra tillgängligheten, det efter att han hade uppmärksammat att ledspåren i A-byggnaden inte var tillräckliga.
– Men ett problem för mig är att dörrarna och väggarna har samma färg här inne, vilket gör dem svåra att se, säger han och berättar hur han orienterar sig i byggnaden.
– Numret på salsdörren brukar visa vilken våning föreläsningen är på. Så jag använder min talsyntes för att höra på schemat vilken föreläsningssal jag ska vara i. Sedan orienterar jag mig genom att räkna trappor och ofta frågar jag någon jag möter.
Jonathan säger att han i det stora hela är nöjd med den hjälp universitetet erbjuder genom Pedagogiskt stöd. Bland annat har han blivit tilldelad en medstudent som för anteckningar åt honom under föreläsningarna och en mentor i form av en student som läst kursen tidigare. Han har även en kontakt på universitetsbiblioteket som hjälper honom att få tag på kurslitteraturen i form av ljudböcker.
– Det som skiljer mitt studerande från andra studenters är att jag måste leta mer noggrant i kurslitteraturen. Jag har till exempel svårt att få en överblick över det som ska läsas, utan får försöka orientera mig utifrån sidnumrering och rubriker, säger Jonathan.
I framtiden tror och hoppas Per-Olof Hedvall, ämnesföreträdare för Certec, att samhället blir bättre på att arbeta utifrån inkluderande perspektiv och att det blir den etablerade huvudstrategin. Alldeles säkert är att den tekniska utvecklingen rusar vidare menar han.
– I dag är två aspekter viktiga för oss på Certec: människor med funktionsnedsättning ska dra nytta av framstegen och användarmedverkan, alltså att en person med funktionsnedsättning är medutvecklare till produkten och påverkar processen, säger han.
På kontoret intill sitter Håkan Eftring, forskare och lärare på Certec. Bordet mitt i arbetsrummet är överbelamrat med högar av papper och modeller. I hörnet står en robot som hämtad ur Disneyfilmen WALL-E och stirrar in i väggen.
– Alla studenter här ska inte bli hjälpmedelsutvecklare. Tanken är att utveckla en medvetenhet hos studenterna och därmed bli varse om att det finns flera olika behov bland oss människor. De ska få en ”tjong” att såhär ser världen ut, säger Håkan Eftring.
Han snurrar runt kontorsstolen och greppar tag i en käpp. Den ser ut som en transparent skidstav med en ljusslinga slingrande genom sig. LTH-studenterna Linus Emme och Hanne Heingård vann i fjol stipendiet ”Hjälpmedel för att underlätta vardagen för funktionshindrade” för uppfinningen.
– Det här är en hopfällbar vit käpp för personer med nedsatt synförmåga. När man trycker på knappen lyser den upp. De jämförde den med en traditionell vit käpp som har vanliga reflexer. Studenternas käpp var betydligt mer effektiv och upptäcktes av bilister på mer än hundrafemtio meters avstånd, säger Håkan Eftring och ställer tillbaka käppen intill väggen.
När Lux invigdes för tre år sedan användes en tillgänglighetskonsult vid byggandet för att det skulle följa gängse krav och riktlinjer. Men sedan dess har det skett en del ändringar. Fler studenter än Jonathan Nyman har hört av sig när de har upptäckt brister i tillgängligheten. Ett exempel är en annan student med en synnedsättning som påtalade att pelarna i byggnaden hade samma färg som väggarna, och därför omöjliga att se.
– Men det var enkelt löst, och vi har nu tejp som markerar pelarna, berättar Charlotte Tornbjer.
Men för att hålla Lux så tillgängligt som möjligt, gäller det även att hindra studenter från att störa tillgängligheten.
– Vi har haft problem med att studenter flyttar på möbler och sätter dem på ledstråken, utan att tänka på vad de gör. Det är något vi försöker informera om, men det är svårt att nå ut till alla, säger Charlotte Tornbjer och förtydligar att det inte bara är en fråga om information, utan att hon och andra personer ur personalen kontinuerligt flyttar bord och stolar som står i vägen.
Charlotte Magnusson är docent och projektledare vid Certec. På hennes kontor råder så pass stor oreda att en intervju där är närmast omöjlig. I stället tar vi hissen ner till labbet där hon visar upp en handfull av Certecs alla projekt.
– Den stora skillnaden i dag jämfört med när vi startade är teknikutvecklingen, som ger oss mycket mer möjligheter. En annan skillnad är att det skett en attitydutveckling angående universell och inkluderande utformning. Det har blivit mer allmänt accepterat att saker utformas på ett tillgängligt sätt, säger Charlotte Magnusson.
Lux består av tre byggnader av olika ålder, A-, B- och C-huset som sitter samman. Spåren som Jonathan följer på sin väg genom A-huset tar abrupt slut framför en glasvägg och markerar ingången till B-huset, som helt saknar ledspår. Han tråcklar sig förbi glasväggen och in genom dörröppningen till trapphuset som ligger snett till vänster om ledspåren och glasväggen. Han räknar trapporna, men lyckas inte komma till våning två, där hans föreläsningssal ska ligga.
– Ursäkta, var är jag? frågar han en grupp personer som passerar.
–Du är på våning en och en halv, säger en man och visar riktningen till den lilla trappan som leder upp till våning två.
Hur det kommer sig att B-huset, till skillnad från de andra husen på Lux, saknar ledstråk, vet inte Charlotte Tornbjer, som är ordförande för Husstyrelsen och föreståndare på Driftsenhet LUX.
– B-huset är gammalt och jag vet inte vilka avvägningar som gjorts tidigare, men det ska uppfylla kraven. Det går ledstråk från huvudentrén på Lux. Den är helt tillgänglighetsanpassad, vilket entrén till B-huset inte är, vilket betyder att man till exempel inte kan komma in med en rullstol genom den entrén, säger hon.
Charlotte Tornbjer tror att även det är en av förklaringarna till att man valt att inte ha ledstråk där.
På frågan vad som kan bli bättre gällande tillgängligheten på Lux, svarar Charlotte Tornbjer att det handlar om informationen till studenterna.
– Något som kan bli bättre, och som vi även jobbar med nu, är att göra det tydligare för studenterna vem man kan vända sig till när det gäller både fysiska och osynliga funktionsnedsättningar, säger Charlotte Tornbjer.
Att mer information behövs för hur man som student ska gå tillväga för att få hjälp, är en uppfattning som Eric Mace delar. Han är före detta studiesocialt ansvarig på Teknologkåren och engagerar sig fortfarande i frågor om tillgänglighet och arbetsmiljö. I dagsläget sitter han bland annat som studentrepresentant för Lunds universitets studentkårer i Centrala skyddskommitén, som har det övergripande ansvaret för arbetsmiljön för universitets studenter och anställda. Att som student hitta rätt hjälp beskriver Mace som en labyrint.
– Universitetet lägger stora resurser på stöd till studenter, men om studenterna inte hittar det, är det bortkastat, säger han.
Tillgänglighet är en arbetsmiljöfråga och Eric Mace uppmuntrar alla studenter att anmäla problem med arbetsmiljön.
– Det är inte alltid man kan bygga om en byggnad. Men om det till exempel saknas ledspår, är det något som ska åtgärdas. Något jag har märkt är att problem inte åtgärdas förrän de påtalas, säger han.
För att få pedagogiskt stöd är det enligt Lena Örnberg på Studenthälsan den enskilda studentens skyldighet att visa upp intyg eller dokumentation på att den har en varaktig funktionsnedsättning.
– Som ny på universitetet är det viktigt att så tidigt som möjligt ansöka om stödet, gärna så fort man har blivit antagen. Det är bra om studenterna själva är aktiva och kommunicerar med institutionen och studievägledarna ute på fakulteterna, säger hon.
Enligt Lena Örnberg är det bland annat uppföljning av studenter något som kan utvecklas mer. Något som i dagsläget görs i mån av tid eller om studenter själva hör av sig.
– Vi behöver också ständigt fler studenter som vill jobba som mentorer åt studenter som behöver extra stöd. Vårt dilemma är att mentorerna försvinner när de är färdiga med sin egen utbildning, säger hon.
Jonathan Nyman hinner med nöd och näppe till föreläsningen på Lux i tid. I den lilla föreläsningssalen sitter det redan ett 20-tal studenter. Han slår sig ner och knäpper händerna på bänken framför sig och lyssnar på föreläsningen medan det skrapande ljudet av de andra studenternas anteckningar fyller rummet.
– Man kan ju fundera på hur olika enskilda objekt som en soffa gör sig delaktig i konsumenternas liv, säger föreläsaren framför en powerpoint-bild på en blå soffa.
Även om det är etnologi Jonathan Nyman i nuläget studerar, funderar han på att senare fortsätta sina studier i historia.
– Historia är ett ämne jag brinner för och jag funderar på att gå kandidatprogrammet i det. Det är spännande att se hur folk har levt och tacklat problem tidigare.
Men trots en växande acceptans i samhället, menar Charlotte Magnusson på Certec att det alltför ofta stannar vid goda intentioner.
– Även om man vet om att det är viktigt med inkluderande tillgänglighet finns det exempelvis fortfarande lokaler på universitetet utan möjlighet för rullstolar att komma in genom huvudentrén tillsammans med alla andra. Hur kan detta komma sig i en stad som Lund med så mycket kompetens inom dessa områden, frågar Charlotte Magnusson.
