I debatten om universitetslektorn Erik Ringmars kurs vid Statsvetenskapliga institutionen i Lund har studenter och Samhällsvetarkåren kritiserats för att inskränka på den akademiska friheten och lärarens rätt att utforma kursen efter sitt egna samvete och tycke. Studenternas önskemål, likväl som institutionsstyrelsens beslut, har kallats för “utomstående inblandning”.
Lunds universitet styrs genom kollegialitet där såväl lärare, studenter och annan personal har ansvar för utbildningen, gemensamt. Enligt högskolelagen ska universitetens verksamhet anpassas så att en hög kvalitet nås i utbildningen. Kvalitetsarbetet är en gemensam angelägenhet för såväl lärosätets personal som studenter. I detta ska universiteten också möjliggöra studenternas medverkan i arbetet med att vidareutveckla utbildningen. På Lunds universitet är studentrepresentationen välutvecklad och som studentkår tillsätter vi representanter på institutions-, fakultet- och universitetsgemensam nivå för att vara en del i att säkerställa kvalitet och studenträttigheter.
Riktmärket för kvalitetsarbetet är studenternas lärande. Därför är det av yttersta vikt att studenterna får rätt information om vilken kurs de har sökt, såväl gällande innehåll som utformning. Att studenter blir upprörda och besvikna när kursen inte motsvarar officiella beskrivningar är därmed inte konstigt.
Om det stod enskilda lärare helt fritt att utan riktlinjer eller insyn utforma utbildningen skulle det till exempel vara omöjligt att säkerställa hög kvalitet. Självklart måste utbildningen planeras och utformas gemensamt på institutionerna, med syftet att säkerställa att det som lärs ut är vetenskapligt relevant, aktuellt och uppdaterat. I något led måste således frågan om kursernas innehåll och utformning hanteras. Vi är positiva till den nuvarande ordningen, där det är institutionerna som genom kollegial styrning bär detta ansvaret. I det här fallet blir det istället tydligt att det är kommunikationen inför det kollegiala beslutet som har brustit. Det tycker vi också är olyckligt, men det betyder inte att processen i sig utgör ett hot mot akademin. Akademisk frihet för enskilda lärare kan aldrig vara en anledning till att bedriva utbildning utan att institutionerna får möjlighet att ta ett gemensamt akademiskt ansvar. Den får heller aldrig vara ett svepskäl för att undervisande eller annan personal ska kunna förbise studenters rättigheter.
För övrigt anser vi att jämställdhet och likabehandling är en grundförutsättning inom akademin och inte en pådyvlad ideologi.
Samhällsvetarkåren,
Christina Abdulahad
Ordförande
Sara Thiringer
Vice ordförande
Oskar Kindberg,
Vice ordförande
