På väggen i Café Athen hänger avgjutna näsor. Här kan du dagligen träffa statsminister Ingvar Carlsson, se komikern Hans Alfredson eller upptäcka 188 andra personer. Nasala utskottet är föreningen bakom nässamlingen Nasoteket.
En timme innan stängning sitter Kristin Olsman och Dag Oredsson på de svarta fåtöljerna i Café Athén. På väggen intill hänger 190 näsor i olika former, stora som små och krokiga som smala. Till och med en ål syns men då som en homage till det skånska smörgåsbordet där ålen är en delikatess. Allt är gjutet i gips. Kristin och Dag är två av tolv personer som aktivt arbetar inom Nasala utskottet.
Föreningen förvaltar inte bara Nasoteket utan anordnar även andra näsaktiviteter, såsom disputationer i nasologi. Men varför finns det en lundensisk förening som gjuter av näsor och varför vill man vara med där? Så mycket frågor, så många frågetecken.
Kristin och Dag garvar förbehållslöst. De tittar på varandra, lite sådär medvetna om att frågan inte är främmande. Men också något förstående för att frågan är befogad med tanke på att föreningen sticker ut i studentlivet.
– Det var under Akademiska föreningens (AF) högtidsdagar 1986 som Hans Alfredson skulle bli hedersledamot. I sitt tacktal pratade han om att man i stora salen borde ha näsor hängandes från taket. De som skulle få se sina näsor hängandes var personer som på ett eller annat sätt hade anknytning till lundensisk humor, studentliv och som hade engagerat sig inom framförallt AF. Tanken var att näsor är det mest framträdande organet hos människor, det som både kvinnor och män har, och det som alla ser. Och om näsorna skulle hänga från taket, skulle det verka som att det utgav ett droppande från taket, vilket skulle bli en rolig grej, säger Kristin innan Dag fortsätter:
– Det var ju såklart inte genomförbart. Samtidigt var det svårt att säga nej när Hasse Alfredsson ville starta någonting.
Från Hans ”Hasse” alfredsons tankar tillsatte Akademiska föreningen en särskild arbetsgrupp. År 1987 konstituerandes Nasala utskottet och samlingen Nasoteket – numera en ”särskild inrättning” inom AF. Bland de första som nasifierades framträdde Hasse Alfredsons gamla spexvänner från Lund. Med tiden blev Hasse äldre och nässamlingen större. Då utvecklades Nastoteket under hans milda överseende och började leva sitt egna liv.
– Därför finns det ingen direkt bestämmelse om att ”det här ska vara Nasoteket” och ”de här ska nasifieras”. I stället har vi sett en utveckling där allt fler yngre personer blivit nasifierade och att det blivit mer studentrelaterat. Det har, tack och lov, även blivit mer diversifierat. Ett tag var det bara kändisar och gubbar, till exempel kom Christer Fugelsang hit och blev nasifierad, säger Dag Oredsson.
I dag kan vem som helst bli nasifierad. De få krav som finns är att personen behöver vara rolig och en glädjespridare. Exakt hur detta tolkas varierar från fall till fall. Ett plus är att också ha någon koppling till Lund. Du behöver heller inte ha pluggat i Lund. Även döda kan nasifieras, vilket den gamle biskopen Peder Winstrup blev när man för tre år sedan öppnade hans kista. Då fotograferades hans näsa från olika håll innan man skapade en 3D-näsa. Nu hänger även den i AF-borgen.
Annars finns det inte heller några fysiska formkrav. Snygga som fula näsor kvalificeras. De ska bara kunna rymmas i de små kassetter som respektive näsa förvaras i.
– Annars får man fila av den helt enkelt, säger Kristin med en skrattomgång.
Och just skratten är återkommande i intervjun. Även om Kristin och Dag svarar på frågorna med en seriositet och ett försök till konkretism återfinns ett och annat skratt på ett hörn. Det är som om komedin och spexet följt med det Nasala utskottet genom åren. Nu är den hos Kristin och Dag och munterheten sprider sig i rummet.
Det märks att de har roligt i föreningen. Det är därför de engagerar sig.
– Det har väl med våra personligheter att göra, vi är gamla aktiva inom studentlivet och har med oss lundahumorn, säger Dag.
– Dels det, men sen har vi väl också svårt att tacka nej, tar Kristin vid.
– Sant, om någon frågar ”ska du med”, då tackar vi alltid ja, replikerar Dag.
– Inte att bli nasifierade men att jobba. Vi har ju kul, avslutar Kristin.
Båda skrattar och det gör jag med.
