En föreställning som känns

- in Kultur & Nöje
@Lundagård

”Jag är Dawit Isaak. Jag har suttit fängslad utan rättegång sedan 2001”, citatet upprepas åtskilliga gånger. I pjäsen ”Isaak” turas fyra skådespelare om att gestalta den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak som arresterades för sju år sedan, för något så enkelt som att ha uttryckt sin åsikt.

Rekvisitan på scenen utgörs av en tjock mur av staplade tidningar, toppad med taggtråd. Det är i fängelset innanför muren som berättelsen utspelar sig. För de fängslade journalisterna och vakten de tagit som gisslan pendlar livet mellan hopp och förtvivlan. Insikten om att resten av världen fortsätter som vanligt där utanför, utan en tanke på dem, bryter sakta ner dem en efter en. Scener med sparkar och slag som känns kusligt äkta får mig att rycka till i stolen och skådespelarna lyckas förmedla fångarnas frustration så den känns i hela salen.

En historia som kan vara Dawit Isaaks

Under den timslånga pjäsen på ett fullsatt Inkonst i Malmö får publiken ta del av en historia som kan vara Dawit Isaaks, men kanske inte är det. Manusförfattare Jens Peter Karlsson förklarar att det vore omöjligt att göra en biografisk historia om Sveriges ende samvetsfånge, eftersom ingen har kontakt med honom.

– Han sitter helt isolerad och det finns ingen tillgång till information om hans nuvarande liv, därför är manuset till pjäsen fiktivt, berättar Jens Peter Karlsson. Den påhittade historien varvas dock med fakta om Eritreas våldsamma förflutna och när Simon Manns gestaltar Eritreas president används äkta citat från nyhetskanalen Al- Jazeera.

– Jag har också ett personligt intresse för Afrika och har gjort mycket research, även innan detta projekt, vilket jag känner har varit till viss hjälp, berättar Jens Peter Karlsson.

Samarbete med Amnesty

”Isaak” är ett samarbete mellan Teater utan hund och Amnesty och är en del av European Social Forum. Anna Eriksson från Amnesty berättar att förhoppningarna att projektet ska förändra situationen för den fängslade journalisten är stora.

– Amnesty står inte för innehållet i pjäsen, men håller i brevkampanjen som åskådarna får ta del av när teatern är slut. Vi har tillverkat vykort som riktar sig dels till Eritreas president och den eritreanska ambassaden i Stockholm, dels till utrikesminister Carl Bildt, berättar Anna Eriksson.

Vykorten ska sedan överlämnas med hjälp av den speciella stödkommittén för Dawit Isaak.

– Tanken är att vi ska få så många som möjligt av åskådarna att skriva under. Ju fler ögon som granskar fallet, desto svårare för regeringen att fortsätta hålla Dawit inlåst.

Uppmärksamhet i media kan vara hans chans

Regissören David Jonsson var den som födde idén om ett samarbetsprojekt och kontaktade Amnesty. Om media uppmärksammar fallet tillräckligt och svenskarna bestämmer sig för att inte glömma Dawit Isaak, tror David Jonsson att det finns en chans att han en dag blir fri. När publiken applåderat färdigt och han tackat alla som stöttat projektet vänder han sig till åskådarna:

– Det är nu ert jobb börjar! Nu ska han ut!

Text: Stina Linde
Foto: Paul Ström