Lunds universitet hamnar på en bottenplacering när det gäller att rekrytera folk från studieovana miljöer. Lundagårds reporter Jacob Alasfoor åkte till Rosengård för att ta reda på varför.
På Rosengård rasslar lövverken. Barn gungar, stojar och leker. På gårdstrottoaren går en kvinna i burka ljudlöst förbi. Några rånarligor syns inte till, och min fotograf slutar snart att noja sig över att få sin kamera stulen. Tvärtemot det som man så ofta hör, så verkar Rosengård inte vara något brinnande inferno. Det är stillsamt, folk är trevliga och hjälpsamma.
Att det är lugnt på Rosengård kommer kanske som en liten överraskaning. Däremot kommer det nog inte som någon överraskning att Rosengård och andra miljöer med många personer från studieovana hem är rejält underrepresenterade bland studenterna vid Lunds universitet. Detta trots att det har gått sju år sedan högskolelagen fick en paragraf som säger att: Högskolorna skall aktivt främja och bredda rekryteringen till högskolan.
Avlägset att studera
Zmaryaley Rabin är tjugotvå år gammal, kommer ursprungligen från Afghanistan och pendlar nästan dagligen mellan två helt olika världar. Han pluggar elektroteknik på LTH och bor på Rosengård.
Zmaryaley Rabin berättar att han alltid har varit intresserad av matematik och fysik. Studier vid universitet har därför inte varit främmande för honom. Däremot menar han att tanken på att studera vid ett universitet är avlägsen för många invandrare.
– Det är inte så många ungdomar på Rosengård som tänker på universitetsutbildning. Oftast om de tänker på utbildning så brukar det handla om yrkesutbildning, säger Zmaryaley Rabin.
Att häva just den givna gång som Zmaryaley Rabin talar om – att försöka dra folk från studieovana miljöer till universitetet – det är vad högskolelagen kräver att Lunds universitet ska göra.
För att bredda rekryteringen har universitetet bland annat ordnat fysik- och kemishower och skickat ut så kallade fakultetsambassadörer – studenter som har till uppgift att på ett attraktivt sätt profilera Lunds universitet på gymnasieskolor.
Inte märkt satsningar
Men Zmaryaley Rabin har inte märkt mycket av det. Med undantag från några lärare och något studiebesök har han aldrig genom formella kanaler uppmuntrats till studier. Han har inte heller hört talas om att universitetet ska ha gjort satsningar för att informera och uppmuntra ungdomar från Rosengård att läsa vid Lunds universitet. Däremot tycker han att det är viktigt att universitetet gör sådana satsningar, så tidigt som möjligt. Steget till universitetsstudier är stort för många ungdomar i Rosengård.
– Många av ungdomarna har varit med om krig. De har problem hemma. Och föräldrarna bryr sig inte om att motivera dem. De är besvikna och tror inte på sig själva och hamnar i gäng för att hävda sig. De känner ofta också att de är mindre värda än svenskar och att de inte klarar av att studera.
”Ett sjukhus”
Att tidigt nå ut och rota tanken om att läsa vidare borde vara en självklarhet, om Lunds universitet verkligen vill rekrytera ungdomar från studieovana miljöer. I universitets egen handlingsplan för breddad rekrytering står också just det, att man ska nå ut till grundskolor. Vi besöker därför slumpmässigt Värner Rydénskolan på Rosengård för att se vad Lunds universitet lyckats åstadkomma där.
Skoldagen går mot sitt slut för många av de yngre eleverna, och i en gles slingrande ström rör barnen sig mellan skolbyggnaderna bort från skolan. Kvar finns de lite äldre barnen. Ute på skolgården stöter vi på ett gäng killar i fjortonårsåldern. Kort och allvarsamt berättar en av dem om vad han tänker göra med sin framtid.
– Jobba. Tjäna pengar.
På frågan om vad de tänker på när de hör orden ”Lunds universitet” ser en av killarna i grabbgänget lite förundrad ut, och säger gissande ”ett sjukhus”. Senare när jag ställer frågan till andra elever på skolan får vi flera gånger om igen höra samma trevande svar, ”ett sjukhus”.
Jag letar mig fram till lärarexpeditionen. Där finner jag Kenneth Lindström som är skolans studievägledare. Jag frågar honom vad som har gjorts för att plantera tanken om fortsatta studier vid Lunds universitet hos eleverna på Värner Rydénskolan. Lite fundersamt svarar han att Lunds universitet nog inte har gjort några satsningar alls.
Uteblivna, eller i bästa fall otillräckliga insatser på ett mål som bör vara prioriterat, gör att jag undrar om Lunds universitet är seriösa i sitt arbete med breddad rekrytering? Men förutom uteblivna insatser bjuds jag på ännu en förklaring till varför Lunds universitet är dåligt på att rekrytera folk från studieovana miljöer.
Anna är tjugofem år gammal, född i Polen och läser naturvetenskap på Malmö högskola. Hon bor i Lund och har tidigare pluggat humaniora vid Lunds universitet.
– Det finns mycket som är bra med Lunds universitet men stämningen är krystad på många institutioner. Det är en massa snofsigt snack, akademiska kvartar och evenemang som känns halvt kungliga. Det känns lite som om Lunds universitet har fastnat på 1600-talet och att det mest är till för rikemansbarn. Därför föredrar jag att plugga i Malmö. Det är bättre stämning där, säger hon.
Zmaryaley Rabin håller med om att Lunds universitets vurmande över traditioner och anor inte direkt attraherar invandrare.
– Jag kan tänka mig att många inte gillar den formella stämningen, även om jag själv inte känner så. Men folk på Rosengård tycker inte om sådant som är snobbigt. På Rosengård är ju modet Adidas.
Fotnot: Anna heter egentligen något annat.
Foto: Andreas Lindbäck
