Forskare från två olika institutioner möts för att diskutera hur vår uppfattning av ”renlighet” har ändrats genom tiderna, vår nuvarande motvilja gentemot bakterier samt miljö- och hälsoaspekterna av vår moderna definition.
Översättning: Estrid Ericson Borggren
– Vårt sätt att tänka kring renlighet har ändrats, säger Tullia Jack, doktorandstuderande på Sociologiska institutionen.
Hennes forskning fokuserar främst på varför förväntningarna på renlighet ökar trots att vi är medvetna om dess koppling till vatten- och energiförbrukning.
Catherine Paul, universitetslektor på avdelningen för teknisk vattenresurslära och avdelningen för teknisk mikrobiologi på Lunds tekniska högskola, noterar att kranvattnet i Lund innehåller runt 200 000 bakterieceller per milliliter. Det kan verka skrämmande, men hennes forskning visar att det mesta dricksvattnet i Sverige innehåller en massa bakterier, även om deras funktion inte är vidare tydlig.
Även om de har olika bakgrund så hittar deras forskning en gemensam grund när det kommer till diskussioner om renlighet. Enligt både Tullia Jack och Catherine Paul så är sättet vi lever på i dag högt över det sanitära tröskelvärdet, vilket kan ha negativa effekter både på hälsa och miljö. Båda noterar att vi fortfarande behöver en grundläggande standard för renlighet för att undvika sjukdomar.
– Kanske behöver vi ge våra immunsystem ett träningspass, föreslår Tullia Jack.
Att vara högt över tröskelvärdet betyder inte att det är mer hälsosamt. När fler personer som redan är över tröskelvärdet får större tillgång till rengöringsprodukter så ökar förbrukningen av elektricitet och vatten.
Ute i fält pratade Tullia Jack med en socialarbetare som jobbade med hemlösa i Malmö. En av de första sakerna hennes klienter köpte, väl de hade pengar, var tvål.
– Det kan finnas en klassaspekt på hur tvingad man känner sig att köpa rengöringsprodukter och att vara ren. De som riskerar att ses som en lägre klass kan känna sig extra press på sig för att undvika stigmat.
Hur, i så fall, ändrar vi vårt perspektiv på renlighet?
– Om folk börjar förstå att många bakterier inte alltid är en dålig sak, så skulle det anses onödigt att lägga stora resurser på att försöka minska mängden bakterier i vattnet, säger Catherine Paul.
Dock är det fortfarande viktigt att ta bort alla de bakterier som orsakar sjukdomar. Catherine Paul anmärker på den viktiga skillnaden mellan sterilt och rent.
– Rent betyder inte nödvändigtvis fritt från bakterier, eller sterilt. Det borde betyda fritt från saker som kan orsaka sjukdom. Man behöver sterila miljöer där det är viktigt att motverka infektioner, som vid kirurgi, säger hon.
En svårighet i Catherine Pauls forskning är att framföra budskapet att en del bakterier kan vara kvar, medan andra måste tas bort. Hon föreslår att i stället för att döda de flesta bakterier, så behöver vi lära oss att kultivera och nära de förmånliga bakteriepopulationerna på vår hud, i våra tarmar och i vårt dricksvatten, för att undvika sjukdomsframkallande bakterier, vara friska och spara resurser.
Nästa steg i Catherine Pauls forskning kommer vara att svara på vad alla bakterier i vårt vatten egentligen gör. De har sannolikt ett syfte, vi vet bara inte vad det är än. Tullia Jack fortsätter forska kring varför vår renlighetsstandard håller på att höjas från en sociologisk ståndpunkt.
Framtida samarbeten är sannolika. Både Tullia Jack och Catherine Paul håller med om att sådana multidisciplinära samarbeten är viktiga. Liknande kopplingar kan redan ses på Lunds universitets vattenportal, ett forskningsnätverk som fokuserar på utmaningar inom vattenområdet.
