Cirkus är lyteskomik och underhållning för enkla människor. En kvarleva från ett bondesamhälle då det var okej att titta, peka och förundras. Samma funktion som en TV3-dokumentär har i dag, bara det att tjocka damen är utbytt mot Du är vad du äter och clownen mot Robinson-Robban.
Trots detta faktum står det ett cirkustält bakom Mejeriet. Tältet är färgglatt och fyllt av spänstiga trapetskonstnärer, starka damer och flygande amerikaner. Till och med cirkusdirektören är på plats.
Men cirkussällskapet heter Cirkus Cirkör och det som händer i tältet är något alldeles speciellt. ”Inside Out” är den tredje delen i en trilogi som handlar om vad det är att vara människa. Den här gången behandlar man människans inre.
Luften tjock av förväntan
I tältet är det fullt till sista plats. Luften är dammig och tjock av förväntan. Dessutom är det alldeles mörkt. För att sätta igång ljuset ropar cirkusdirektören upp en person ur publiken som får trampa på en generator förklädd till cykel. Manegen ljusnar och föreställningen kan börja.
Att sätta en etikett på ”Inside Out” är snudd på omöjligt. De två timmarna är en varm kavalkad av teater, komedi, scenografi och artisteri. Stundom gripande, stundom nervkittlande. Föreställningen bygger löst på en ganska politisk berättelse om Saga och Tom som förlorat kontakten med sina hjärtan och slutat leva.
Angrepp på beskyddarsamhället
Angreppet är riktat mot beskyddarsamhället och Cirkus Cirkörs lösning på problemet är att klippa alla skyddslinor som hindrar oss från att leva. Och vad kan bättre symbolisera det än en svindlande cirkusföreställning?
I ”Inside Out” ger artisterna allt för vår skull. De tänjer sina kroppar till det yttersta och vi dödliga får med oss en liten bit av friheten i att handlöst kasta sig ut. Det är nästan lite orättvist. Men en förmildrande omständighet står att läsa i programbladet, ”en akrobat slutar inte att vara rädd men är inte rädd för att vara rädd”. Kanske är det vägen till att klippa de där skyddslinorna som håller oss tillbaka.
Bild: Pressbild
