Lundagårds utbildningspolitiska krönikör Elfva Barrio argumenterar för vikten av partipolitiskt engagemang bland studenter.
Det är inom partipolitiska studentförbund vi har en stor möjlighet att påverka våra rättigheter som studenter. Där har vi har inflytande på viktiga frågor såsom huruvida en terminsavgift ska införas, om CSN ska höjas och hur mycket resurser Studenthälsan ska få.
I dag är det partipolitiska engagemanget i Sverige rekordlågt. I Lund är organiseringen bland oss studenter minimal. Det aktiva medlemskapet i studentkårer och partipolitiska studentförbund är otillräckligt. Unga tror allt mindre på sina politiker. Följderna av detta kan vara katastrofala.
Låt oss inte vara de som tycker, önskar och kritiserar men inte agerar.
I takt med samhällsutvecklingen och en ökad individualism har sättet unga engagerar sig på omdefinierats. Sakpolitiska frågor, såsom klimat och feminism, lockar unga medan förtroendet för politiker minskar. Framförallt ser vi en enorm mobilisering på sociala medier. Detta leder till att individen känner att den tar del av något större utan att lämna hemmet. Missförstå mig rätt; den sociala medieaktivismen kan ha enorma positiva konsekvenser. Vi behöver inte gå längre bak i tiden än hösten 2017 för att förstå vad spridningen av en hashtag kan göra.
Däremot bör detta individualiserade engagemang kombineras med den kollektiva kraften. Vi får inte låta bandet mellan partipolitik och folket brytas. Att inte tro att man kan påverka det som avgörs i riksdagen är en fara för medborgarförtroendet. Ser vi en framtid där all offentlig makt inte längre utgår från folket?
Låt oss fokusera på studentkårerna. Dessa är ett viktigt demokratiskt verktyg där studenterna har en faktisk makt att påverka sin utbildning. På Uppsala universitet väljs diverse studentförbund – även partibundna sådana – in i kåren. I Lund avskaffades detta system för länge sedan, och vi har istället personval. Värt att nämna är att partibundna studentföreningar inte heller får ta del av Lunds universitets lokaler.
Det är förståeligt att universitetet ska vara så objektivt som möjligt. Att säga nej till partibundna studentförbund gör att antidemokratiska krafter inte har samma möjlighet att synas. Trots detta bör följderna av utestängandet ifrågasättas: hur bra mår demokratin av en generation som inte engagerar sig partipolitiskt? Studenter har historiskt sett organiserat sig för förändring. Låt oss inte vara de som tycker, önskar och kritiserar men inte agerar.
