Alla nyhetsmedier är beroende av tips. Så även tidningen Lundagård. Felicia Green, Lundagårds ansvarige utgivare ger en inblick i tipsens centrala roll för redaktionen uppe i AF-borgens torn.
Tidningssidorna sveper hastigt förbi. Det blir snart tydligt att medier år 1964 var allt annat än PK. Likaså att Y-frontskalsonger tydligen var sjukt heta. I alla fall om man ska tro de många reklamannonserna. Några månader in i Sydsvenskans rapportering inser jag att min stigande ålder inte enbart skapat en problematik kring karuseller, utan att jag uppenbarligen även blir åksjuk av att gå igenom mikrofilmer i Universitetsbibliotekets källare.
Sedan i våras har jag jobbat med När kriget kom till Lund – ett reportage om en sedan länge bortglömd dispyt som kunde härledas till dåtidens svaga lagstiftning kring försöksdjur.
Av en slump hade jag sett en skärmdump av en gammal artikel i mitt Facebookflöde. När blicken fastnade på orden ”Lunds universitet”, insåg jag att det kunde bli något att skriva om i tidningen. Kombinationen katter, bråk och Lundaprofessorer kan aldrig slå fel.
Ibland får jag frågan hur vi redaktörer på Lundagård kommer på vad vi ska skriva om.
Tips är en viktig källa. Både från det sextiotal studentmedarbetare vi har på redaktionen och från er läsare. När man som vi tillbringar alldeles för många dagar likt redaktionella Rapunzlar i AF-borgens runda torn, är alla tips välkomna. Att säga att det inte finns några dåliga tips skulle vara en lögn, men i stort är alla tips vi får in av nytta. Alla leder inte till en artikel, men de flesta bidrar till en ökad kunskap och förståelse för det komplicerade pussel Lunds studentliv och universitetet är. Som tipsare och intervjuobjekt omfattas man även av det grundlagsstadgade källskyddet som är till för att skydda den som av en eller annan anledning önskar vara anonym. Ibland kommer önskemålet av blyghet, men ofta är det på grund av rädsla för repressalier av olika slag.
Andra sätt att komma på vad vi ska skriva om är helt enkelt att hålla våra egna ögon och öron öppna. Min redaktörskollega Simon Appelqvist går till exempel varje vecka igenom universitets ärendelista. Då universitetet är en statlig myndighet gäller nämligen offentlighetsprincipen och vi kan därför begära ut allt från upphandlingar av lasrar till anmälningar om trakasserier och fuskande studenter. I det senaste numret har vi nyheten om läckaget i universitetsarkivet som exempel på en artikel som kan härledas till ärendelistan.
En annan gång höll vi på redaktionen på att få spatt på att någon spelade Pokémon-låten och ABBA-klassiker otaliga gånger under flera timmar utanför tornfönstret. Det visade sig vara orkestern Bleckhornen som höll konsert och det ledde i sin tur till att vi skrev om dem i en artikel under vinjetten Föreningen.
Problemet är sällan att komma på vad vi ska skriva, utan snarare att få tiden att räcka till att skriva om allt intressant och viktigt som rör Lunds studenter. Hur vi sedan nyhetsvärderar de idéer vi får och hur vi genomför dem från idé till färdig artikel, är en annan historia.
