Sedan 1970-talets psykedeliska våg har diskussionen om psykedeliska droger avtagit. Nu har studenter och forskare vid Lunds universitet på nytt börjat studera dessa substanser. Men riskerna och frågetecknen är fortfarande många.
Begreppet psykedeliska droger började användas kring 1950-talet för att kategorisera en grupp psykoaktiva substanser som agerar på den så kallade 5HT2A-receptorn i hjärnan genom signalsubstansen serotonin. Bland dessa ingår bland annat LSD och psilocybinsvampar. Drogerna utlöser ett hallucinatoriskt tillstånd. Det beskriver författaren Michael Pollan i boken How to Change Your Mind – The New Science of Psychedelics. I Sverige är psykedeliska droger narkotikaklassade, vilket innebär att personligt innehav är straffbart.
Studenten Oskar, som egentligen heter någonting annat, har använt både LSD och svamp under sin studietid i Lund. Han låter mig vara med och observera en av hans trippar.
”Tja, på G?” skriver Oskar.
”Sorry, jag trodde vi sagt 14. Men jag kan komma tidigare!”
”Vi kan ta det nästa helg annars, man ska inte stressa med det här hehe” skriver han.
Kort därefter ses vi i hans studentrum. Det är anspråkslöst och välstädat. En kursbok ligger halvt uppslagen på skrivbordet intill en kraftfull speldator. Han sitter avslappnat i en kontorsstol. Bara några minuter senare ska han stirra upp i taket, omöjlig att föra ett sammanhängande samtal med.
Hur utbredd användningen av den här typen av substanser är i Lund eller i Sverige är inte kartlagt. Enligt Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysnings (CAN) rapport Drogutvecklingen i Sverige 2019 är användningen av hallucinogena droger i Sverige så obetydlig att den knappt undersökts i studien. Det står: ”det finns inga skäl att tro att någon sådan drog skulle vara särskilt vanlig eller att tillgängligheten ökat markant.”
En forskare som intresserat sig för psykedeliska droger är Pär Halje, hjärnforskare vid Medicinska fakulteten vid Lunds universitet. Han doktorerade i kognitiv neurovetenskap vid École polytechnique fédérale de Lausanne (EPFL) i Schweiz där han studerade utomkroppsliga upplevelser med virtual reality. Hans forskning sammanföll med forskningen om LSD, av en ren slump.
– Under 1940 till 1970-talen pågick forskning inom psykiatrin kring möjligheten att använda psilocybin i både USA och Sverige. Därefter skedde en kulturell motrörelse, på grund av hur en del av forskningen hade genomförts, men också för att användningen av drogerna hade spridit sig långt utanför kliniska sammanhang, säger Pär Halje.
Hans tidigare forskningsprojekt handlade om Parkinsons sjukdom och hur våra rörelsemönster påverkas av dopaminnivån i hjärnan.
– Vid en för låg nivå av dopamin blir patienten paralyserad och vid för hög nivå uppstår ofrivilliga rörelser. I råttstudier upptäckte vi att de ofrivilliga rörelserna sammanföll med ett mycket speciellt elektriskt svängningsmönster i hjärnan, en så kallad högfrekvent oscillation.
Pär Halje letade i den vetenskapliga litteraturen och fann liknande fynd av oscillationer i studier där man gett LSD till
råttor. Svängningarna uppmättes i den främre delen av hjärnan, den del som är viktig för medvetandet.
– Tanken slog mig att om oscillationer i en del av hjärnan ger upphov till ofrivilliga rörelser, så kanske oscillationer i mer frontala delar ger upphov till ofrivilliga tankar och vanföreställningar.
Om det stämmer att hög oscillation i den främre delen av hjärnan är ett tecken på psykos skulle det kunna användas som diagnosverktyg för schizofreni. Det skulle också kunna bli ett viktigt verktyg vid utprovning av ny medicin.
Är det kontroversiellt att din forskning involverar LSD?
– Nej, men det är viktigt att gå försiktigt fram när det gäller svåra ämnen och att hålla sig till fakta. Det är däremot kontroversiellt huruvida detta är en bra modell för psykos, säger Pär Halje.
Han tycker att det är en viktig uppgift för universitet att ta sig an kontroversiella ämnen med vetenskapliga metoder. Att ett ämne är kontroversiellt beror nämligen ofta på okunskap.
– Forskningsläget för psykedeliska substanser börjar sakta ändras. Länge var det nästan omöjligt att forska på människor inom området på grund av politiska skäl. Men nu finns det en del bra studier, säger han och fortsätter:
– Man kan säga att de tre stora forskningsområdena är dödsångest hos cancerpatienter, behandling för beroende och slutligen behandling för depression.
Han listar de olika riskerna med psykedeliska droger.
– Det som brukar kallas en dålig tripp är att fastna i ångestframkallande vanföreställningar, mardrömslika tillstånd. I vissa intervjustudier har man funnit att ungefär tio procent av personer som har testat psykedeliska droger har upplevt liknande tillstånd.
Däremot, påpekar Pär Hälje, kan man se att samma siffra i mer kontrollerade forskningssammanhang är lägre än en på 1000. Det verkar tyda på att omständigheterna spelar en stor roll för upplevelsen.
Det finns statistik som talar för att psykedeliska substanser kan tidigarelägga en schizofrenidebut eller rentav utlösa det hos en person som redan är i farozonen. Schizofreni debuterar ofta i sena tonåren eller tidiga 20-årsåldern. I de studier Pär Halje har läst har man därför exkluderat både personer med genetiskt anlag och personer under 25 års ålder.
Utöver riskerna kring upplevelsen finns det också risker kring den fysiologiska påverkan, berättar han.
– När det kommer till giftighet är psykedeliska substanser mindre giftigt än alkohol. Samtidigt är vi mer vana i vår kultur att hantera alkoholintag, så användning av psykedelika medför större risk att göra människor överraskade av effekten och därför göra farliga saker.
Slutligen är det viktigt att se till risken för beroende. Råttstudier visar att LSD har en mycket låg beroendegrad. Med bakgrund av de kända riskerna tycker inte Pär Halje att det finns skäl att helt avfärda de psykedeliska drogernas potential.
– Man behöver inte utesluta det som terapiform. Om behandlingen sker övervakat i en klinisk kontext så liknar den andra medicinska behandlingar som i dag erbjuds vid klinik.
I studentrummet har Oskar börjat förbereda svampen.
– Jag har lagt svampen i varmt vatten med citronsaft, sedan har det fått dra i ungefär 20 minuter.
Vi pratar samtidigt som han dricker vätskan och äter svamparna. Det kommer att ta ungefär 30 minuter tills svampen börjar verka, innan dess har jag många frågor att ställa. Min första och mest brinnande undran är varför han så villigt kastar sig in i detta diffusa tillstånd.
– För mig är det här en spirituell resa. Jag ser det som ett djupdykande i medvetandets olika lager. I vardagen går jag ganska mycket på autopilot. Det är lätt att hamna i gamla spår. När jag tar någonting psykedeliskt ger det ett fågelperspektiv över nya vägar.
Hur mycket påverkas du efteråt?
– Efteråt uppskattar jag livet mer. Det blir som att bikta sig, och det går inte att ljuga för mig själv så det kan bli väldigt brutala sanningar som jag ställs inför. Jag snabbspolar fram till min dödsbädd för att få reda på vad det är jag kommer ångra.
Vad är det för sanningar du ställts inför?
– Att jag kan vara väldigt lat, bara låta min tid flyta utan mål. Att jag har slösat bort mycket av mitt liv på tv-serier, gett för lite tid till vänner.
Hur blev du intresserad från början?
– Jag har alltid varit intresserad av medvetandet och utforskar det på olika sätt. Men jag växte upp på landet och hörde om det på lågstadiet när min lärare sa att det finns giftiga knarksvampar som växer i Sverige.
Du säger att de här upplevelserna har påverkat din världsbild. Hur motiverad är du att till exempel fortsätta studera?
– Mina studieresultat har absolut inte försämrats. Jag värderar min tid mer nu och det går så lång tid mellan gångerna att det får en liten effekt.
Vid det här laget märker jag hur hans blick blivit mer flyktig. Han fnittrar stundtals opåkallat där han sitter med sin tekopp, som lika gärna kunde ha innehållit värmande kamomill.
Hur känner du dig nu?
– Haha, det känns som att saker går långsammare, men jag har inte börjat se saker än. Jag hade i en hel citron för att magsyran ska reagera mer med svampen. Om jag känner efter, som nu när du frågar mig, då förstärks det. Jag går liksom ur dialogmode.
Hur har du mer förberett dig, förutom med citronen i vattnet?
– Jag har fastat sen igår kväll. Sen var jag ute och sprang en kort runda i morse. Annars kan jag bli rastlös vilket kan leda till en dålig tripp. Att ta svamp känns som att trycka på en ”randomknapp” för hjärnan. Då verkar det vettigt att ha gjort lite markarbete innan.
Tycker du att det märks på andra om de testat psykedeliska droger?
Oskar fnittrar mycket efter att jag ställt frågan. Det blir allt svårare för oss att ha en delad upplevelse.
– Ja, vissa har en extrem närvaro. De verkar inte ta livet på så stort allvar. Då tänker jag nog att den personen kan ha testat. De personer jag vet har provat är inte heller i sitt huvud lika mycket, de verkar mer empatiska. Nu känns allting väldigt flummigt. Jag är liksom sprudlande och känner av mitt blod.
Hur känns ditt blod?
– Det känns som rötter under jorden. Det börjar kännas konstigt att ha en kropp. Jag får också en del syner.
Hur upplever du det?
– När jag ser mig omkring ser det ut som bensinfläckar i en pöl. Tiden smälter samman, den är mest ett praktiskt koncept.
Studenten tittar inte längre på mig, och tar mycket lång tid på sig att avsluta sina meningar.
– Det som finns är nuet.
Känner du någonsin att du kommer i kontakt med något högre väsen?
Han tittar på sin klocka.
– Jag tror jag kommer känna det om ungefär en halvtimme. Nu ser jag buddhor efter varandra på led. De sitter under matematiska palmer och Mandelbrotska figurer. Språket känns konstigt att använda. Vibrerande köttslamsor som försöker förmedla mening. Palmerna har blivit till tentakler och grekiska kolonner. På något sätt vet jag att de är snälla.
Det har blivit svårt att följa resonemangen, men han verkar inte må dåligt. Medan studentens dörrar av perception ställts på vid gavel smyger jag ut genom hans ytterdörr. Det är en regnig höstdag. Vi har kommit överens om att höras efter att effekterna har klingat av.
Vid en sökning på begreppet ”psychedelics” på Google Trends syns en kraftigt ökning i antalet sökningar. En person som är kritisk till användingen och forskningen kring psykadeliska droger är Pouya Movahed, överläkare i psykiatri och forskare vid Lunds universitet.
– Det finns en halleluja-stämning kring psykedeliska substanser. Det är förvisso inte mitt specialområde men jag menar att man ska vara väldigt försiktig. Studierna som har gjorts är alldeles för små och i många fall bristfälliga för att man ska kunna dra några slutsatser, säger Pouya Movahed.
Pouya Movahed har, tillsammans med bland annat Joakim Ekstrand, nyligen avslutat en studie om ketamins potential som antidepressiv behandling. Ketamin förekommer i dag både som en drog som missbrukas för dess rus men också inom sjukvården som ett bedövningsmedel inför operation. Eftersom de snart kommer att publicera studien kan han inte berätta om resultaten, däremot om hur deras forskning skiljer sig från den om psykedeliska substanser.
Ketamin ingår inte i den klass av substanser som kallas psykedeliska droger. Det är inte lika uttalat hallucinogent och verkar troligen genom andra mekanismer. Ketamin är ett dissociativt narkosmedel som kan kallas en ”dirty drug”. Det vill säga att den påverkar hjärnan på fler än en receptor.
– I princip alla deltagare i vår studie som fått ketamin uppfattade att upplevelsen av dem själva eller omgivningen förändrades kraftigt. De flesta tyckte att det var måttligt obehagligt, några tyckte att det var mycket obehagligt och somliga beskrev en euforisk känsla, säger Pouya Movahed.
Förutom att ketamins effekter ibland slarvigt klumpas ihop med dem från psykedeliska droger, tycker Pouya Movahed även att det är viktigt att poängtera hur de olika studierna utförs. Några av bristerna som han listar kring psykedeliska droger är att studierna ofta inte har någon kontrollgrupp. Deltagarna är inte lika svårt sjuka som de inom psykiatrin och många har dessutom testat svamp eller liknande droger tidigare.
– Vi valde att studera inneliggande patienter som lider av svår depression för att undersöka en faktisk terapeutisk effekt. I nuläget är elektrokonvulsiv terapi (ECT) det bästa alternativet för dessa patienter men det finns flera skäl till att det kan behövas alternativa behandlingar.
Deras studie skiljer sig från många andra studier inom både medicin och psykoterapi som är mer inriktade på symtomlindrande effekt.
– Vi har i stället tittat på hur stor del av patienterna som efter behandling med ketamin inte längre uppfyller kriterierna för depression, det vill säga blir återställda. Sedan har vi följt deras mående under tolv månader. Det är en mycket mer intressant fråga.
jag och Oskar hörs per telefon några dagar efter att han tagit svamp i sin lägenhet. Han känner sig omtumlad och har mycket att berätta.
– Varje gång jag gjort det har jag varit väldigt nervös. Nu är jag lycklig för det kändes som att jag kunde vara i upplevelsen. Men jag minns hur konstigt det kändes när vi pratade. Språk slår ihjäl varandets oskyldighet när vi definierar saker och måste vara ense om den definitionen, det blir frånskilt att vara ett med allt.
Med en så omvälvande upplevelse frågar jag honom om vardagen bleknar i jämförelse.
– Jag går inte alltid runt och tänker på nästa gång jag ska ta en dos. Jag ser det som en tvättmaskin för själen som jag försöker göra två gånger per år. Meningsfullheten finns fortfarande. Tidigare har jag alltid känt mig isolerad och separerad från andra, jag tyckte aldrig att någon förstod mig. Nu ser jag att det var mitt ego som manifesterade sig på det sättet.
Oskar identifierade sig tidigare starkt med sitt intellekt. Det gjorde att han aldrig vågade säga fel eller riskera att framstå som dum.
– Det gjorde mig sårbar. Många gånger skapade jag gräl eller diskussioner bara för att jag ville ha rätt. Jag tänker en del på hur olycklig det gjorde mig att bara fortsätta dag efter dag, utan någon förändring. Nu törs jag visa mig själv. När effekten är som starkast kan det vara svårt att påminna sig om att det är en kemikalie i hjärnan, säger han och fortsätter:
– Det känns som att jag finner en djupare mening med livet.
