Lundagårds Martin Axelsson Därth reflekterar över Baby boomers och Generation Z:s skilda livsfilosofier, personifierade av Pippi Långstrump och Greta Thunberg.
”How dare you?” frågar sig en 16-årig svenska inför det samlade världssamfundet. ”This is all wrong. I shouldn’t be up here. I should be back in school, on the other side of the ocean. Yet, you all come to us young people for hope.” I ett redan historiskt tal ställer Greta Thunberg de äldre generationerna till svars för deras bristande engagemang i klimatkrisen.
Gretas tal belyser det faktum att klimatfrågan inte enbart är en kamp mellan klimataktivister och klimatförnekare, utan kanske framförallt en generationsfråga. I ena ringhörnan: Generation Z. I den andra: Baby boomers.
Den klarast lysande stjärnan på klimataktivismens nattsvarta himmel är onekligen Greta Thunberg, som krönte fjolåret genom att låna ut sin nuna till omslaget av Time Magazine när hon utsågs till ”Person of the Year 2019”. I internationell media har hon fått epitetet ”Eko-Pippi”. Föga förvånande med tanke på hennes svenska ursprung och karaktäristiska, långa flätor.
Det må verka långsökt att jämföra en privatperson med en fiktiv figur. Men det är inte för inte som Greta har gått genom hela väldens mediebrus, med bara ett par flätor, en skylt och ovanligt hög ogiltig frånvaro.
Gretas inflytande sker mestadels över sociala medier – ett forum där vår persona inte sällan förhöjs och förstärks. Likt politiker och influerare följer Greta ett tydligt narrativ, och den mediala bilden av henne är därmed konstruerad. Vore det förresten så fel om hon låtit sig inspireras av Sveriges folkkäraste fiktiva flicka? Pippi-böckerna har trots allt översatts till över 70 språk. Varför uppfinna hjulet på nytt?
Faktum är att Greta och Pippi delar fler likheter än vad man först kan tro. Båda är unga, självständiga och frispråkiga rebeller som vågar ifrågasätta och utmana ett etablissemang. Greta mot klimatförnekarna. Pippi mot den svenska överförmyndarstaten, representerad av Prussiluskan, i maskopi med poliserna Kling och Klang. Båda har genomfört framgångsrika strapatser över världshaven. Båda är skolkare. Och båda besitter superkrafter. Pippi har välsignats med en övermänsklig styrka, medan Greta talar om Aspergers syndrom som hennes superkraft. Men framförallt förenas de i sin förmåga att använda det talade ordet som främsta vapen.
Trots sina många likheter skiljer de sig dock dramatiskt åt på en avgörande punkt: deras livsfilosofier. Medan Pippi drivs av en obstinat, punkig, nästan anarkistisk carpe diem-mentalitet, så är Gretas drivkraft sprungen ur en ångestladdad domedagsprofetia. En altruistisk ideologi som helt saknar motstycke hos Pippi, som mest verkar revoltera på pin kiv.
Astrid Lindgren publicerade den första Pippi-boken 1945, vilket gör Pippi till en typisk Baby boomer. Efter andra världskrigets slut hade Sverige en stark högkonjunktur, och generationen växte upp med en kollektiv optimism. Baby boomers fick betydligt mer klirr i kassan än deras föräldrageneration, vilket resulterade i en ökad konsumtion och levnadsstandard. Generationen låg bakom fenomen som Flower power-rörelsen, Summer of Love och Woodstock-festivalen. De var kort och gott livsnjutare. Pippi hade som bekant en hel villa till sitt förfogande, en skattkista full med guldmynt, ett sockerdricka-träd och hon unnade sig frekventa utlandsresor till Söderhavet.
Generation Z däremot, beskrivs som en brådmogen och politiskt korrekt generation. Märkta av ökande psykisk ohälsa, en tuffare arbetsmarknad och klimatångest. I samklang med Greta anses de vara den första globala generationen. De identifierar sig som världsmedborgare snarare än till nationer. Generation Z spås bli den hårdast arbetande och mest innovativa generationen någonsin.
Pippi och Greta är inte de enda motpolerna av sitt slag. År 1872 skrev den tyske filosofen Friedrich Nietzsche om ett annat ikoniskt motsatspar – de grekiska gudarna Apollon och Dionysos. Nietzsche ansåg att gudarna utgjorde en dikotomi – en sorts filosofisk yin och yang. Apollo, solens gud, representerade önskan om att skapa ordning, inskränkning av uppgjorda gränser, självkontroll, rationalitet och måluppfyllelse. Dionysos, vinets gud, symboliserade berusning, kaos, intuition, passion och hedonism. Vem vet, om Nietzsche hade varit född 150 år senare hade han kanske valt två ikoniska svenskor för att illustrera dessa motpoler.
Nietzsche är annars mest känd för sin teori om övermänniskan. I forskningsartikeln ”Pippi Långstrump – Nietzsches övermänniska” av Michael Tholander vid Linköpings universitet, argumenteras för att Nietzsches idé om övermänniskan överensstämmer med attribut som återfinns hos Pippi. Inte på grund av hennes övermänskliga styrka, utan för hennes individualism, kreativitet och livsbejakande spontanitet som inte låter sig kvävas av den svenska Jantelagen. Precis den kreativa nonchalans som fick henne att inkvartera en häst på verandan och börja gå i skolan för att få gå på jullov.
Pippis inspirerande livsåskådning i all ära, men kanske är det snarare Greta som med sitt skolkande gjort sig förtjänt av att liknas vid en övermänniska. Eller så är vi alla produkter av den tid vi växer upp i. En hel generation stöpta i samma kollektiva pepparkaksform. Barn av sin tid, helt enkelt.
