AF-borgen är färdigrenoverad om bara några dagar. Följ med på en rundtur genom de nyrenoverade våningsplanen.
Tore Bister
Född: 1965.
Bor: I en villa i Simrishamn.
Familj: Fru och åtta barn. Inga husdjur.
Intressen: Fiske, men har inte haft tid att fiska på 30 år.
Tore Bister sitter redan i trappan innanför AF-borgen när jag kommer inlåsandes en tidig måndagsmorgon. Han, som också var lucka elva i Lundagårds julkalender, ska visa mig runt i en nästan färdigrenoverad borg. Inom två veckor ska den vara helt färdigställd.
Han tar mig med till arbetsrummet på festvåningen i AF-borgen. Där har sex killar samlats kring kaffekoppar och sockerbehållare. Längst fram sitter platschef Mats Mårtensson.
– Det har varit en problematisk renovering. Ingenting har gått som det ska, säger han.
AF-borgen har renoverats sedan i april 2019. Enligt plan skulle den ha varit färdig i januari, men huset från 1830-talet har bjudit på överraskningar – oförutsägbara järnbalkar och otympligt tjocka väggar har gjort renoveringen svårare än planerat.
– Det har varit ett steg fram och två tillbaka, förklarar Mats Mårtensson.
Tore Bister tar mig ner en våning. Två målare från Lommas Måleri förbereder penslarna i spexarnas nya kök. De har jobbat i borgen sedan augusti förra året.
– Vi har målat hela skiten, säger Jimmy Karlsson och skrattar.
Men de har inte varit ensamma. Som mest har knappt 80 personer arbetat samtidigt – snickare, målare, golvläggare, ventilationsanläggare, betongare, stensättare och plåtslagare. Listan kan göras längre.
Tore Bister visar vidare.
– Har du varit här innan? säger han och tittar in i Röda rummet.
Han pekar på Röda rummets nya toalett och på några ventilationsrör som inte är klara.
– Det stora med denna renoveringen är egentligen ventilationen. Det har varit ett genomgripande arbete, säger han.
80 procent av ventilationen i AF-borgen har under renoveringen bytts ut. Borgen har blivit med fler sprinklers, brandlarm, tre nya toalettgrupper, två nya storkök och en ny hiss.
Tore Bister är ivrig att visa den nya hissen från källarplan. Vi går förbi nyrenoverade scener och nyslipade golv. Han beskriver hur han förstärkt takbjälkar och borrat i golv, han pekar på ventilationshål och högtalarförstärkare, och ställer upp på bild när tillfälle bjuds.
– Här under ligger ett parkettgolv med stavmönster. Jag tyckte inte att man skulle dölja det med en plastmatta, men det gjorde man, säger han och pekar på den nyrenoverade sminklogen.
Hur har det varit att bygga här?
– Det har varit väldigt roligt. Jag har varit med på många renoveringar av gamla byggnader. Det är alltid något speciellt, säger han.
Tore Bister har jobbat på PEAB sedan i april år 1989. Arbetet har varit slitsamt, bakom sig har han två operationer och ledgångsreumatism. Nu arbetar han på PEAB Byggservice, en av fyra enheter inom PEAB. Där är arbetsuppgifterna något skonsammare.
– Folk tror inte det, men det är ett väldigt tufft arbete. Stressigt och hårt, man sliter ut sig fullständigt, säger han.
Sedan i april förra året är han på plats i borgen varje dag strax efter klockan sex för att hålla kaffet färdigt till när kollegorna droppar in. Det har hänt att morgonkaffet gästas av förfriskade studenter som inte tagit sig hem efter gårkvällens festligheter. Han skrattar.
– Då är det bara att prata med dem. Det är mest roligt.
Dagarna rullar vidare. Klockan nio varje morgon är det frukost, klockan 12 är det lunch. Klockan 16 är arbetsdagen slut.
– Fasta tider är heligt, säger han samtidigt och några kollegor kommer förbi.
– Är det filmstjärnan?
Tore Bister hytter på skoj med sin keps.
Måltiderna intas i en lägenhet bredvid borgen. Så är det inte på alla byggen, menar Tore Bister. Han tar mig med till en stökig trerummare av mikrovågsugnar, kylskåp och matlådor.
– På många byggen får man sitta utomhus och äta sin mat, så vi är väldigt glada att få vara här, säger han.
Rundturen går upp och ner mellan våningsplanen. Varje skrymsle och varje vrå inspekteras av Tore Bister och mig hack i häl. På våning fyra villar vi bort oss flera gånger. Studenter och byggarbetare viner förbi i salig blandning.
– Är ni fortfarande här och letar scoop? frågar en byggarbetare när han ser kamera och anteckningsblock.
När Tore Bister som minst vet var vi är, tornar två snickare upp – Roger Vikman och Roger Stjärnström. De står i ett mörkt och dammigt utrymme.
– Här jobbar vi på vad vi tror ska bli en toalett, säger de.
Byggarbetarna vet sällan vad de faktiskt bygger, berättar Tore Bister i nästa långa korridor. Det är ingen idé att fråga cheferna – man får ändå inga svar.
Telefonen ringer och Tore Bister går undan för att svara. Efter en stund kommer han tillbaka.
– Nu är det problem igen. Några granitskivor är kastade, det är typiskt.
Det är en av de svåraste sakerna med renoveringen av huset – logistiken. Att få de många underleverantörerna att samarbeta och kommunicera. Telefonen ringer igen. Han tar sig i pannan.
Till slut står vi utanför hissen på källarplan. Det är en bred hiss som går från källaren till femte våningen. I maj förra året gjöt han grunden till den i flera veckor.
– Här har vi grävt 1,70 meter ner och gjutit en botten till hissen, säger han och berättar om hisstoppen av koppar som finns på Af-borgens tak.
– Den har inte varit billig kan jag säga, viskar han.
Han pekar på ett ventilationsrum. Vi räknar till fem ventilationsrum i borgen. När rundturen är slut har vi varit inne i åtminstone fyra av dem.
När är färdigt om två veckor vet inte säkert Tore Bister vad han ska göra. Nya uppdrag, eller semester, det får han se. Hemma i Simrishamn har han tre barn att sköta, och fem som redan är utflugna. Men han kommer sakna AF-borgen och alla dess invecklade arbetsuppgifter och våningsplan.
