Varför tar vi det säkra före det osäkra när det gäller toalettpapper, men inte klimatkrisen? undrar studentlivskrönikör Simon Sällström.
Ett nytt virus har upptäckts. Smittan, som kallas Toilet Paper Virus Disease 20, spreds som en löpeld på internet. De drabbade visar ett starkt sug efter toalettpapper men smittspårning har visat sig vara mycket svårt. Dr. Besseweiersstrauss förklarar: ”Vår smittspårning baseras på att gömma oss bakom buskar, hoppa fram med en massa toalettrullar och mäta hur personens pupiller vidgas när de ser toalettrullarna.”
Att driva med toalettpappershetsen är kul, men det väcker tankar om synen på risk. Å ena sidan har vi klimatkrisen vars risker vi verkar vara villiga att ta. Å andra sidan har vi toalettpappershetsen i vilken många tycks ha tagit det säkra före det osäkra genom att bunkra. Det kan tyckas irrationellt när Sverige exporterar 8 miljoner ton pappersprodukter per år. Samtidigt kan coronaviruset innebära okända variabler som hypotetiskt sett skulle kunna påverka tillgången på toalettpapper. Även om ”worst-case” scenariot (slut på toalettpapper) inte är så sannolikt så kan det vara klokt att bunkra, för att inte riskera sitta med rumpan bar.
Men det kloka rådet att ”vara på den säkra sidan” när de okända variablerna är många har glömts bort i klimatfrågan. Dagens fortsatt höga konsumtion av varor och tjänster utgör inte något mer än ett kollektivt hasardspel med det moderna samhället som insats. Precis som att det finns en mycket liten risk att toalettpappret tar slut i Sverige så finns det en ”liten” risk att klimatförändringarna leder till något katastrofalt.
Professor Johan Rockström kallar mardrömsscenariot för ”Hothouse Earth”. Han menar att det finns en risk att de mänskligt orsakade klimatförändringarna kickar igång planetens egna självförstärkande mekanismer som värmer upp planeten till ett nytt jämviktsläge. Hothouse Earth innebär 4-5 grader högre global medeltemperatur, 10-60 meter högre vattennivåer och vattenbrist i regioner där hundratals miljoner människor lever i dag. Detta skulle ta bort förutsättningarna för vår civilisation som vi känner till den.
När det gäller klimatfrågan kan vi ta en risk och fortsätta som vi gör i dag: köpa nya byxor en gång i halvåret, köpa en ny mobil vart tredje år och flyga till Sydostasien för att backpacka. Den äldre generationen lägger hoppet på oss studenter. Kanske lyckas vi utveckla helt hållbara sätt att generera energi samt producera och transportera varor. Kanske lyckas vi utveckla kostnadseffektiva sätt att återta koldioxid från atmosfären. Om vi lyckas med allt detta kan vi fortsätta leva som i dag, men om vi ska ta det säkra före det osäkra så måste vi radikalt ändra vår livsstil.
Så nu har jag bestämt mig att både skita i den nya vårjackan och att cykla till Willys för att bunkra toalettpapper (läs: konserver och annat viktigt). Jag tar det säkra före det osäkra både när det kommer till klimatet och covid-19.
