Lunds universitet ska välja sin nästa rektor. Under rekryteringsprocessen har det uppstått oenigheter om vad som är ett rättvist sätt för studenter att representeras på. Därför valde nyligen en representant i protest att avsäga sig sin plats i universitetskollegiet.
I oktober 2018 fattade universitetsstyrelsen beslut om att införa nya riktlinjer inför den stundande rektorsprocessen.
Bakgrunden till den nya ordningen är prorektorsvalet 2017, som kritiserades hårt. I ett protestbrev från Ekonomihögskolan till universitetsstyrelsen liknades tillvägagångssättet vid “val i enpartistater”. Orsaken var att Sylvia Schwaag Serger var ensam prorektorskandidat och att hon strax innan valet tilldelats en professur. Framförallt riktades kritiken mot bristande insyn i processen. För att se till att samma misstag inte skulle upprepas tillsattes en arbetsgrupp. Denna utarbetade ett nytt förfarande kring rekryteringsprocessen inför nuvarande rektorsval.
I de nya riktlinjerna står bland annat att rekryteringsgruppen: “under hela processen [ska reds. anm.] informera om och förankra arbetet i sina respektive grupper”. Grundtanken i det nya förfarandet, som började gälla från och med det nuvarande rektorsvalet, var att universitetskollegiet (UK) skulle få mer att säga till om, genom att ha större inflytande över rekryteringsgruppen. Fyra av rekryteringsgruppens ledamöter väljs i dagens process av UK och de återstående fyra av universitetsstyrelsen. Två av dessa är studenter.
FAKTARUTA
Trots att universitet är en myndighet, omfattas inte universitet av regeringsbeslutet att det ska råda sekretess vid anställning av myndighetschefer. Istället har universiteten, inom ramen för offentlighetsprincipen, själva möjlighet att besluta om både process och sekretess vid anställningen av rektor. Vid Lunds universitet har det inneburit att det kunnat variera från val till val. Efter prorektorsvalet beslutade man att enas om riktlinjer som skulle vara mer långsiktiga och gälla för kommande val.
En av de som var med i arbetsgruppen för att ta fram de nya riktlinjerna var Jack Senften. Han var också representant för Lunds universitets studentkårer (Lus) i UK. Den 24 februari meddelade Jack Senften att han avsäger sig sitt uppdrag i UK. Anledningen var ett beslut som fattades på universitetsstyrelsens möte den 14 februari, som betonade att man som ledamot ingår i rekryteringsgruppen med personligt mandat. Det innebär i korthet att studentrepresentanterna i rekryteringsgruppen röstar utifrån sig själva och inte utifrån kåren de representerar.
“Jag har all respekt för de svåra avvägningar som en tvingas ställas inför som företrädare inför sin studentkår, men jag finner kårernas godkännande av universitetsstyrelsens beslut på sitt sammanträde den 14/2 oförenligt med mina egna värderingar och vad jag uppfattar som fundamentala förutsättningar för studentinflytandet” skriver Jack Senften i sin avsägelse inför LUS ting.
Han menar att det finns det en risk för minskad studentrepresentation med en sådan formulering.
– Det hela kommer ned till att kårerna, när de godkänner detta, säger ja till att studenterna sitter där i egenskap av privatperson. Det är en attack mot studentrepresentationen i sig. När man går med på de här påtryckningarna så erkänner man, i princip, att man är där på deras nåder och att vi inte har rätt att sitta där. Men vi har rätt att sitta där, vi har rätt att påverka vårt universitet. Och jag tycker att det är så otroligt värt att försvara.
Gustav Ekström är ordförande för Lus och ledamot i rekryteringsgruppen som studentrepresentant. Han menar att beslutet inte har någon större påverkan på kårernas representation.
– Situationen är oförändrad. Så länge förankringen fungerar, så lyckas vi med det vi uppdrag vi har.
Enligt Jack Senften är dock “förankring” en tolkningsfråga. För honom bör förankringen i rekryteringsgruppen fungera på samma sätt som vid kårernas vanliga rutin. Då träffas de en gång i veckan och ger Lus instruktioner om vad kårerna ska tycka.
– Det som är allvarligt i det här är inte frågan om sekretess, utan att man från universitetsstyrelsens sida uttrycker att man inte har förtroende för representanterna som sitter där till följd av deras förankringsarbete. Det slutar vara en fråga om kårpolitik och övergår till den principiella frågan om oss som just studentrepresentanter. Universitetsstyrelsen har ingen rätt att lägga sig i hur vi förankrar.
Han tillägger:
– Man kan ju fråga sig varför vi har vi de förankringsprocesser som vi har? Det tar jättemycket tid med förmöten, och att diskutera i efterhand. Det gör vi inte bara för att det är roligt, det gör vi för att det finns ett syfte med det.
Jack Senften upplever att det är fler som delar hans önskan om att bevara studentrepresentation som bygger på mer detaljerat förankringsarbete:
– Däremot har man kanske inte en gemensam syn på hur mycket man ska sätta sig emot beslutet från universitetsstyrelsen. För mig är det den principiella frågan som är så oerhört viktig, vi får aldrig backa när det kommer till grunderna för vårt inflytande. När studentrepresentationen riskerar att falla bort hotas inte bara vårt inflytande, men också den kollegiala modellen i sig, det vore en förlust för såväl lärare som studenter.
Lundagård vänder sig till universitetsstyrelsens ordförande Jonas Hafström för att fråga vad det innebär för styrelsen att betona att mandatet är personligt.
– Det är samma som gäller för riksdagsledamöter. Man skickar honom till riksdagen, och han har fått mandat att agera med personligt ansvar. Det är den modell som vi har i Sverige.
Han avslår att det skulle finnas ett hot mot studentrepresentationen:
– Nej, det är inte ett hot. Vi har haft många diskussioner med de studenter som representerar Lunds universitet i styrelsen om detta. Vi är överens.
Så låter det däremot inte när Lundagård åter kontaktar Lus ordförande Gustav Ekström. Han menar att beslutet om att betona personligt mandat fattades hastigt och att de därför inte lyckats förankra beslutet med de studenter de representerar.
– Det är ganska dåligt förankrat, då förväntan var att ärendet skulle vara en informationspunkt – inte en diskussion.
Tanken var att avdelningschefen vid universitetsledningens kansli, Cecilia Billgren, skulle informera om processen kring rektorsvalet. Studenterna som närvarande var öppna med hur processen såg ut för deras del.
– Kårerna har en förankringsprocess som inte fick sympati hos de externa ledamöterna, och det ledde till diskussion, säger Gustav Ekström
Trots att informationspunkten ledde till diskussion finns det inget enligt styrelsens mötesformalia som tvingar närvarande att fatta beslut omedelbart. Gustav Ekström är medveten om detta och resonerar:
– Hade man varit snabbare på bollen kanske man hade bordlagt det istället. Då hade man kanske hittat en annan lösning. Vi hade en situation där vi skulle balansera mellan en god relation till styrelsen och att representera studenterna, och mellan att representera en linje i stunden och att upprätthålla en god relation till styrelsen, säger Gustav Ekström.
Kutymen för universitetets styrelsemöten är beslutsfattande genom acklamation. Trots det frågade styrelsens ordförande Jonas Hafström på mötet studentrepresentanterna om vad de personligen röstat på. Gustav Ekström svarar undvikande på frågan om hur tillvägagångssättet kändes:
– Det enda jag kan säga är att hade det varit jag hade jag gjort på ett annat sätt. Han frågade oss inför resterande styrelse. Inklusive mig, vilket var extra onödigt eftersom jag inte har rösträtt.
Rösträtt har däremot Robin Bernståhle som är studentrepresentant i både universitetsstyrelsen och rekryteringsgruppen. Även han tycker att det är problematiskt att beslut fattades under en informationspunkt.
– Det gav oss inte tillfälle att förankra innan beslutet fattades. Det var inte vi studenter som yrkade på att betona mandatet som personligt, säger Robin Bernståhle och fortsätter:
– Jag vill samtidigt poängtera att med beslutet i hand så har studenternas arbete med rektorsvalet kunnat fortgå med ett gott samarbete i rekryteringsgruppen.
Han tillägger självkritiskt:
– Det är inte jag som studentrepresentant som bör utvärdera min egna insats, utan det görs i interna diskussioner med kårerna som är mina uppdragsgivare.
Christina Abdulahad är kandidaten som ersätter Jack Senftens tomma stol. Hon har suttit i UK tidigare och varit ordförande för Lus och Samhällsvetarkåren. Hon betonar att hon inte vill kommentera situationen som varit, utan bara kan blicka framåt.
– Ur mitt perspektiv skiljer sig rektorsvalet från andra studentpolitiska frågor vid universitetet. I nästan alla andra frågor går det inte att ha personliga mandat. Men just den här frågan skiljer sig från kårernas och universitetets löpande arbete. Det är en fråga som bara dyker upp var sjätte år, och Lunds universitet är nästan unikt internationellt sett i att låta studenterna vara så proportionerligt representerade.
Som grundprincip tycker hon att förankringsarbete är viktigt, och att de man representerar har möjlighet till ansvarsutkrävande.
– Min bild är att man kommer överens tillsammans om hur förankringsarbetet ska se ut. Beroende på organ, situation och vilket förtroende och ansvar man har kan graden av förankringsarbete se olika ut. Kanske får man mandat att driva en generell linje, i stället för att återrapportera på detaljnivå, säger Christina Abdulahad.
Hon betonar att det viktigaste är att studenterna har fortsatt lika många mandat, och är lika inkluderade i alla delar av diskussionen. Förankringsprocessens utformning är inte det mest väsentliga,
– Det är ju studenternas rektor precis lika mycket som lärarnas.
