Formkänslig arkitektstudent

- in Nyheter, Porträttet
@Lundagård

10 000 kronor för bästa formgivning och en plats på möbelutställningen Sydform 2009. Det blev resultatet av allt arbete som arkitektstudenten Felicia Lans lagt ned då hon stundom bosatt sig i ateljén på Lunds tekniska högskola.

Hon sitter bakom sitt ritbord, längst ner i ateljéns vänstra hörn. Varje arkitektstudent har sin egen arbetsplats. Överallt ligger linjaler, suddrester, skisser och pennor.

– Här är ritningen på stolen som ställs ut på Sydform, säger Felicia Lans och rullar ut den stora pappersrullen vid sidan av en tillhörande modell.

”Peacock”, som stolen heter, är produkten av det fantasiprojekt som alla arkitektstudenter vid LTH inleder under sitt andra år.

– En dag innan sista ansökningsdagen till Sydform bestämde jag mig för att skicka in min stol som bidrag, säger hon.

De positiva reaktionerna lät inte vänta på sig. Två dagar senare blev hon kontaktad av Richard Wendt, projektledare för Sydform. Han ville pryda utställningsaffischen med hennes stol. Att Felicia Lans blivit en av tjugotvå utvalda formgivare kunde hon därmed lista ut.

– Jag fick hem ett vernissagekort där min stol fanns med. Sen blev det vernissage och i samband med stipendieutdelningen ropade de upp mitt namn. Det känns helt fantastiskt och är en fin bekräftelse på att andra uppskattar det jag gör, säger Felicia Lans.

Arkitekt har inte varit ett självklart yrke för henne även om den kreativa inriktningen allt varit ett medvetet val.

– Jag läste bild och form på gymnasiet och därefter studerade jag första året på Lunds konst- och designskola. Egentligen hade jag tänkte fortsätta ytterligare ett år men så gjorde jag Arkitektprovet och kom in på utbildningen. Intresset för arkitektur har vuxit ännu starkare och jag trivs väldigt bra, säger hon.

Studenterna arbetar ofta i projektform där de blir tilldelade ett Lundaområde och ett tillhörande uppdrag som de ska genomföra under ett par veckor. Det senaste projektet gick ut på att rita ett bibliotek.

– Under den första fasen besöker vi platsen för att känna omgivningen och fundera över idéer. Därefter börjar vi att skissa och diskutera med assistenterna, säger Felicia Lans.

Det är särskilt under skissandet som de beryktade maratonpassen i ateljén äger rum. Att flera arkitektstudenter mer eller mindre bosätter sig i ateljén är ingen överdrift.

– Under den sista veckan ska allt slutföras och ritas rent. Vid ett tillfälle satt jag här i 35 timmar i sträck. Det brukar bli många och långa nätter för de flesta men vi har det mysigt här. Vi lyssnar på musik och inspirerar varandra, berättar Felicia Lans.

När ett projekt har avslutats och nästa ska inledas brukar hon uppleva en lång startsträcka.

– Det känns alltid tomt i början. Det kan vara motigt att påbörja något nytt när man tycker att man precis gett allt. Men jag vill hela tiden överträffa mig själv. Första veckorna brukar jag sätta igång tankeprocessen, även om jag inte presterar mycket med händerna så sker det mycket aktivitet i huvudet, säger Felicia Lans.

Enkelhet är ledordet i hennes formspråk och förutom att bläddra i arkitekturböcker inspirerar konstnärer som Louise Bourgeois och Håkan Bengtsson. Trots att utställningen och stipendiet uppmärksammar en möbel som hon formgivit är det i första hand byggnader som lockar.

– Formgivning av möbler är ingenting jag utesluter, men jag skulle gärna arbeta med att rita offentliga byggnader, gärna en konsthall, säger Felicia Lans.

Vad ska du göra för stipendiets 10 000 kronor?

– Jag funderar på att köpa en bättre blixt till kameran som jag handlade i julas. Annars skadar det ju inte att spara lite.

Felicias favoritbyggnader i Lund

1) Lunds konsthall

2) Skissernas museum

3) Helgeandskyrkan

Text: John Sahlin
Foto: Jonas Jacobson och Jan-Otto Holm