Detta är en debattartikel. Åsikterna är skribenternas egna.
Svensk media är för likriktad, bekväm och innehållslös. Det gäller också Lundagård, skriver grundarna för nyhetssajten Nyheter i Lund.
Den lokala nyhetsbevakningen är utdöende. Många redaktioner har under de senaste åren fått lägga ner, och kvarvarande bantas.
Lund är inget undantag – Skånska dagbladet lade ner sin lokala redaktion i början av 10-talet, och den mediala scenen domineras idag av Sydsvenskan, som numera även driver Lokaltidningen. Det kan vara bristen på konkurrens som lett till att tidningens Lundaredaktion intagit en alltmer bekväm position – triviala reportage dominerar numera den begränsade rapporteringen, på bekostnad av reell granskning av den politiska makten.
Även på den nationella scenen är det mediala landskapet en besvikelse. Sveriges stora tidningar är koncernägda, men mottar samtidigt obscena belopp i statliga bidrag.
Likriktningen är närmast total. Journalister skriver i artikel efter artikel om hur viktigt det egna arbetet är för demokratin. Vem ska annars skriva om att Trump vann det amerikanska valet tack vare “ryska trollfabriker” eller att Hanif Balis ton på twitter är ett hot mot det öppna samhället?
Kanske handlar det mindre om auktoritära hot och mer om det egna jobbet; att behålla både arbetet och den status det kommit att tillskrivas. Tidningen du håller i din hand, Lundagård, är inget undantag från det mediala haveriet.
I år firar tidningen 100 år, och i en nostalgisk artikel (Sydsvenskan 28/04) gick det att läsa om hur flertalet redaktörer på Lundagård senare blivit medarbetare på Sydsvenskan. En är kulturchef, två är krönikörer, och en fjärde är kulturjournalist. Det räcker att läsa listan över Lundagårds tidigare redaktörer för att förstå att det bara är toppen av ett isberg. De flesta av dem väljer efter universitetstiden dessutom en kulturell eller åsiktsbaserad inriktning i sin ”journalistiska” karriär.
Kan det möjligen bero på att granskande journalistik kräver idogt arbete, medan menlösa betraktelser bara tar ett fåtal minuter att skriva ihop? Antagligen är det därför som Lundagård är fylld av kulturkrönikor och personliga betraktelser, snarare än faktisk journalistik.
Det är mot denna bakgrund som vi i slutet av 2019 grundade Nyheter i Lund – en tidning med ambition att på allvar granska den lokala makten. En sådan typ av förnyelse är nödvändig inom det föråldrade medieklimat som präglar Sverige i dag.
LUNDAGÅRD SVARAR:
Hej Nyheter i Lund, tack för ert inlägg!
Vi svarar på kritiken som ni riktar Lundagård genom att påpeka att Lundagård inte primärt är ett nyhetsmagasin, och att vårt bevakningsområde inte heller primärt är Lunds kommun eller Skåne. Vi är, och har alltid varit, en studenttidning.
Vårt huvuduppdrag är därför att bevaka och granska studentlivet i Lund, och således även händelser vid högre lärosäten, lokalt och nationellt. Det innebär så blandade arbetsuppgifter som att till exempel skriva spexrecensioner, intervjua eller ansvarsutkräva förtroendevalda inom studentlivet, och sätta sig in i olika former av konflikter vid universitetets institutioner och fakulteter. Därtill skriver vi fördjupade reportage, nyheter och om händelser och fenomen av relevans för Lunds studenter.
Vad gäller det ni väljer att beskriva som ”menlösa betraktelser”, kulturkrönikor och personliga texter, menar vi är vitala delar av yttrandefriheten. Att betrakta och bilda sig en uppfattning om världen som omger oss är varken menlöst eller slappt – utan en förmåga som kan och bör ta ett helt liv att öva upp.
Vår uppdragsbeskrivning är i grunden högst tolkningsbar, vilket är Lundagårds största styrka och svaghet. Så har det varit sedan starten år 1920. Det är förklaringen till varför Lundagårds skepnad och innehåll har förändrats genom åren – och varför olika lundagårdsredaktörer har fått chansen att sätta sin personliga prägel på tidningen.
Om ni, liksom vi, är intresserade av granskande journalistik är ni varmt välkomna att skicka in er medarbetaransökan till oss på Lundagård!
