Lundagårds nya utbildningspolitiska krönikör Sasha Steneram sneglar mot grannlandet i söder, och reflekterar kring sambandet mellan danskarna som världens lyckligaste folk och deras möjlighet att komma in på sin drömutbildning på mer än gymnasiebetyget.
Den här krönikan är tillägnad alla er som hoppades på att få komma in på er drömutbildning, men hindrades på grund av det inställda högskoleprovet i våras. Högskoleprovet är en viktig andra chans till alla som av någon anledning inte hade möjlighet att lägga allt fokus på studierna under gymnasiet. Livet händer och det måste få vara okej. Därför måste det finnas fler vägar in till högre studier, så att fler ska kunna nå sina yrkesdrömmar.
Röran som den socialdemokratiska regeringen orsakat i samband med velandet kring högskoleprovets genomförande i höst är högst anmärkningsvärd. Jag tänker inte leka epidemiolog och säga att man ska genomföra ett prov med stora folksamlingar oavsett vad. Däremot kan jag självsäkert påstå att regeringens vacklande kring högskoleprovets genomförande väcker frågor om hur man värdesätter medborgarnas chanser att få läsa på högskolenivå.
För det första vill jag betona att det finns en rad olika anledningar till varför det är viktigt med en hög andel högskoleutbildade bland befolkningen. Exempelvis handlar det om att kunna ha en god kompetensförsörjning i landet, som i förlängningen ger en god konkurrensfördel gentemot andra länder. Innovation gör att vi kan fortsätta vara ett rikt land, vilket också är en förutsättning för vår starka välfärdsstat. Jada, jada, jada, det finns såklart massa anledningar till att ge människor en möjlighet att nå sin drömutbildningar på en samhällsnivå. Det jag dock vill betona i den här krönikan är hur universitetsstudier bringar livskvalité.
Svenska befolkningen förtjänar att vara minst lika lycklig som danskarna.
Åker man över Öresundsbron möter man världens lyckligaste folk. Den brittiska journalisten Helen Russell har i sin bok The year of living Danishly (2015) listat anledningarna till varför danska befolkningen är så lycklig. I Danmark väljer man i hög utsträckning utbildning utifrån intresse och klagar därmed mindre på sitt jobb, vilket Russell menar bidrar till en lyckligare befolkning.
I Danmark finns även fler sätt att bli antagen till högskoleutbildning på än bara genom gymnasiebetyg, exempelvis genom andra meriter, så som arbetslivserfarenhet. Svenska befolkningen förtjänar att vara minst lika lycklig som danskarna. Jag uppmuntrar därför Sveriges regering att ta till sig den läxan och skapa fler vägar in på universitetet. Inte färre. I alla lägen, även under covid-19.
Min poäng är att högskolestudier kan göra dig lycklig. Därför borde den svenska regeringen inte sätta käppar i hjulet för tusentals potentiella studenter att få skatta sig lyckliga. Livet händer och alla har inte möjligheten att kunna prestera på topp under gymnasiet. Därför är högskoleprovet en viktig andra chans. Genom att fortsätta hålla högskoleprovet och samtidigt skapa fler vägar in på universitetet, kan regeringen göra den svenska befolkningen lyckligare.
