För första gången någonsin kunde man följa Studentafton live via Facebook. Igår kväll tog höstens första samtal plats i Piratsalen på Grand i Lund. Anna-Karin Wyndhamn och Mats Alvesson var inbjudna för att diskutera jämställdhetsintegrering och akademisk frihet. Sveriges Radio-journalisten Victor Pandurescu var kvällens moderator.
Anna-Karin Wyndhamn är doktor i pedagogiskt arbete vid Göteborgs universitet och aktuell med boken Genusdoktrinen, som hon skrivit tillsammans med Ivar Arpi. I den argumenterar de bland annat för att jämställdhetsintegreringen är en del av en politisk styrning av universiteten.
Mats Alvesson är professor vid Ekonomihögskolan i Lund. Förra året utkom hans bok Extra allt!: när samhälls- och människoförbättrandet slår tillbaka, där han uppmuntrar till självständigt tänkande. Han har sedan länge intresserat sig för frågor om genus och organisationskultur inom akademi och arbetsliv.
Moderator Victor Pandurescu inledde med att fråga Anna-Karin Wyndhamn vad akademisk frihet innebär. Anna-Karin Wyndhamn svarade att det handlar om forskarens möjlighet att välja.
– Att inte bli hotad eller begränsad utefter en politisk sfär. Preferenser från studenter ska heller inte påverka forskaren.
Victor Pandurescu lyfte trycket från studenter och Hesslow-affären; då Germund Hesslow, professor vid medicinska fakulteten, blev avsatt efter klagomål från en student. Anna-Karin Wyndhamn menade att exemplet var ett fall av “kränkt via ombud”, eftersom studenten själv inte kände sig kränkt, utan upplevde att uttalandet hade kunnat uppfattats som kränkande för någon annan.
Anna-Karin Wyndhamn svarade sedan på frågan om vad jämställdhetsintegrering innebär. Hon berättade att Sverige sedan 1994 haft en strategi att arbeta för att stärka jämställdheten inom organisationer.
Hon berättade också om Nationella sekretariatet för genusforskning, där hon var verksam som samordnare under två år, som är en specialinstitution och nationell enhet som tillkom 1998. Dess syfte är att öka genomslaget för genusforskning och opinionsbildning.
Anna-Karin Wyndhamn menar att sekretariatet inte var mottagligt för kritik och att de som motsatte sig deras version inte fick uppmärksammas. Detta tyckte hon var ett “antiakademiskt förhållningssätt” och därmed fel.
Anna-Karin Wyndhamn poängterar att jämställdhet är ett politiskt område, medan genus är ett akademiskt.
– Men när dessa sammanblandas hamnar man i ett gytter av idéer. Vi fick kritik för att göra det i Genusdoktrinen, men det är ju inte vi som gör det utan lärosätena.
Victor Pandurescu ber gästerna förklara vad begreppet intersektionalitet är. Anna-Karin Wyndhamn förklarar att det är ett perspektiv som handlar om att man vidgar tanken om vem som är överordnad vem.
– Det finns intersektioner där egenskaper som kön, etnicitet, klass med mera spelar roll.
Mats Alvesson pratade om kritiskt tänkande och berättade om sitt egenmyntade begrepp “funktionell dumhet”.
– Det handlar om att man tänker rimligt, men inom en begränsad tankebox. Utanför är man lost. Ibland är forskare tunnelseende och ifrågasätter inte sina egna antaganden. Funktionell dumhet är när man inte är öppen för kritik.
Han menade också att starka sanningsanspråk är komplicerat och skakigt.
– Som forskare är man färgad av idéer. Har man en viss sanning bekräftas den ofta.
Victor Pandurescu frågade om det kritiska tänkandets mående, var på Anna-Karin Wyndhamn svarade att kritiskt tänkande först kräver att man vet mycket.
– Det som hänt inom skolan är att man tror att det går att odla kritiskt tänkande utan att fördjupa sig i ämnet, att det skulle vara en förmåga i sig.
Vidare till frågan om offerskap och kränkthet. Vem definierar det, frågade Victor Pandurescu.
– Det är en subjektiv upplevelse som man måste respektera. Men en del av tillvaron är att argumentera och att tolerera en del. Vi lever i de lättkränktas rike. Det är samtidigt ett dilemma, sa Mats Alvesson.
Avslutningsvis frågade Victor Pandurescu om Sverige har en fri akademi eller inte. Nej, svarade Anna-Karin Wyndhamn.
– Den politiska klåfingrigheten är inne och röjer runt för mycket. Men tanken kan fortfarande vara fri, till den får vi sätta vårt hopp.
Mats Alvesson höll med.
– Man kan fortfarande tänka fritt, men färre står upp för universitetsidealet.
Kvällens ämne kunde diskuteras till morgonen därefter. Det är långt ifrån enkla frågor där distinktionen mellan rätt och fel är tydlig. Men att diskutera och ställa sig kritiskt till givna sanningar, är kanske ett steg på vägen. Att tanken måste vara fri kan vi alla vara överens om, hur man bäst gör det möjligt; något att kollektivt resonera kring.
