Att ge kärlek i all ära, men för att kunna ge måste du också kunna ta. Lundagårds kulturredaktion listar sina bästa tips på självkärlek och själavård.
Launa in the sauna
Det händer att jag tyst förbannar den svenske konungen Gustav IV Adolf för att han lät vår östra rikshalva gå förlorad, och därmed deras tradition av ångbastu och björkris. Gud vet om inte det finska infernot står i direkt relation till att landet utnämndes till lyckligast i världen – för andra året i rad.
Japansk eskapism
Ni vet känslan när ens katana klyver en mongolisk krigsherres torso mitt itu. Inte? Samurajsvärdet är en förlängning av min arm, som i sin tur är en förlängning av tv-spelskonsolen i min hand. Inga antidepressiva i världen kan mäta sig med känslan av att få måla en medeltida japansk bambuskog i fiendens blod.
Fnissa åt fåniga Uppsala
Om jag känner mig en aning nedstämd brukar jag påminna mig om att Uppsala universitet har en anställd med titeln ”jämlikhetsexpert”. Förmodligen behövde Uppsalas ordningsmän en ny klatschig titel då ordet ”tankepolis” ger fel signaler. Som sagt, Uppsala är alltid en pålitlig källa att vända sig till för ett gott skratt.
Inomhuscigarett
När jag inte befinner mig i det barbariska hedningslandet Sverige kan jag bolma på en cigarett vid bardisken. En öl, en cigarett och ett gott sällskap – låter inte det som himmelriket? I dessa trakter som romarna kallade Germancium unnar jag mig naturligtvis också en rejäl schnitzel till den kalla ölen.
Satir som själavård
Monsieur le President Nicholas Sarkozy sa 2006 följande: ”Jag föredrar en överdrift i satir framför en överdrift i censur”. Jag kan inte annat göra än att hålla med. Satir är som själavård för människor med humor. Därför skummar jag igenom Charlie Hebdo och Grönköpings Dagblad när min själ behöver uppfriskas.
Frihetens sötma
Vid femton fick jag bo själv för första gången. Jag firade mitt nyvunna privatliv med att ta av mig alla kläder utom skorna och baka en sjuhelvetes cheesecake. Jag tillbringade två dygn naken, isolerad och vagt illamående i läderpumps. Jag har aldrig varit så ambivalent lycklig. Eller så ambivalent sexig.
Att älska sig själv
Ofta är vi rätt pissiga älskare till oss själva, eftersom vi bryr oss mer om vad vi önskar att vi ville än vad vi faktiskt vill. Jag önskar exempelvis att jag inte föredrog att äta frasrost och kolla Rick and Morty framför exakt all annan aktivitet. Jag har emellertid accepterat att det innersta jaget ibland är svårälskat.
Social juxtaposition
När jag känner mig ofulländad och självkänslan tryter försöker jag betrakta mina medmänniskor. Gå utanför mig själv och faktiskt se och intressera mig för min nästa: vad är hens passioner, tankar, bedrifter? Först när jag lyfter blicken på detta vis inser jag nämligen att jag, rent relativt, nog inte är så kass trots allt.
