Vilket hållbarhetsmål är viktigast? Och vad saknas i universitetets hållbarhetsarbete? Lundagård har intervjuat tre miljöengagerade studenter om den nya hållbarhetsplanen som antogs av universitetet förra månaden.
Hur känns det att hållbarhetsplanen är klar?
Josefine Henman, studentrepresentant i universitets hållbarhetsforum under föregående läsår, som varit delaktiga i att ta fram den nya hållbarhetsplanen:
– På tiden! Sådana här processer tar visserligen alltid tid – men tid finns ju, som bekant, inte i överflöd vad gäller miljö- och klimatfrågor.
Michael Randall, ordförande för studentorganisationen Klimatstudenterna Lund, som arbetar för ett mer hållbart universitet:
– Fantastiskt bra! Det tog sin tid men nu när den väl är på plats kommer det bli mycket enklare att se till att hållbarhetsmålen efterlevs.
Wilhelm Wanecek, arbetsledare för arbetsgruppen av studenter som tog fram mål till den nya hållbarhetsplanen:
– Det är bra att den äntligen är beslutad och publicerad, så att arbetet kan börja på riktigt.
Vad är det viktigaste i den nya planen?
Josefine Henman:
– Den organisatoriska frågan! Utöver att underlätta arbetet med att nå själva hållbarhetsmålen, tror jag att en kraftfullare hållbarhetsorganisation skulle skruva upp möjligheterna för studenter att bli involverade ordentligt.
Michael Randall:
– Målet att minska universitetets utsläpp med 50 procent fram till 2023. Målet är mycket likt det vi i Klimatstudenterna arbetar mot, och var dessutom det huvudsakliga kravet i klimatuppropet. Det känns bra att universitetet har tagit hänsyn till studenternas vilja. Med det sagt är det lätt att glömma att 1.5℃ fortfarande är förödande och vi behöver ännu ambitiösare mål.
Wilhelm Wanecek:
– Ett förstärkt hållbarhetsforum. Det har länge saknats en central instans med resurser till att samordna och aktivt arbeta med hållbarhetsfrågor genom hela universitets organisation, och som kan samla det hittills väldigt spretiga och svåröverskådliga arbete som sker på olika håll. Min förhoppning är att hållbarhetsforum ska fylla den rollen.
Är det något ni tycker saknas i planen?
Josefine Henman:
– Förslagen på hur målen ska nås handlar främst om vad vi ska börja att göra – inte vad vi bör sluta med. Samtidigt finns forskning och utbildning vid universitet som drar i rent motsatt riktning från den omställning som krävs.
Michael Randall:
– De verktyg som universitetet ska använda för att klara av sitt mål att halvera sina utsläpp till 2023 mål känns otillräckliga. Vi behöver större morötter och piskor. Vi hade gärna sett en koldioxidbudget allokerad till fakulteterna. Dessutom behöver målen för divestering-/investeringsplanen konkretiseras mer i planen. Divestera från fossila bränslen nu! Det är 2020, det här bör redan vara gjort.
Wilhelm Wanecek:
– Jag hade gärna sett att projektet hade dragit nytta av all den spetskompetens inom hållbarhet som redan finns bland forskare på universitet under utformandet av planen. Man hade behövt ge mer tid och resurser till arbetsgrupperna för att nivån på bilagorna skulle bli mer jämn. Exempelvis blev aktiviteterna, som föreslår hur målen ska uppnås, för forskning väldigt vaga på grund av detta.
Vad tror ni planen kommer att betyda för universitetets framtida hållbarhetsarbete?
Josefine Henman:
– Förhoppningsvis kommer vi om några år se tillbaka på planen som startskottet för universitetets omställning. Förhoppningsvis kommer vi då tycka att dess ribba var låg i jämförelse med allt som åstadkommits sedan dess. Och jag hoppas innerligt att massvis av studenter kommer minnas planen som det som gjorde dem själva engagerade i att driva på universitetets hållbarhetsarbete!
Michael Randall:
– Planen kommer förhoppningsvis vara en grund för ett förbättrat klimatarbete på universitet, som vi i Klimatstudenterna kan hänvisa till i framtida arbete. Vi hoppas att detta kan bidra till den omställning som krävs, men räds att inte tillräckligt mycket förändras när fakulteterna fortfarande har så mycket frihet, exempelvis vid val av resesätt.
Wilhelm Wanecek:
– Planen sätter väldigt ambitiösa mål som kommer att kräva ett helhjärtat arbete från hela universitetet, något som är enklare sagt än gjort. Förhoppningsvis kommer det nu förstärkta Hållbarhetsforum kunna hjälpa att koordinera och tillhandahålla expertis för att stötta fakulteterna i denna omställning. Att universitetet nu på riktigt granskar sin egen organisation hoppas jag även kommer att leda till större fokus på hållbarhetsutmaningar i den utbildning, forskning, och samverkan som ger vid universitetet.
Övriga tankar om planen?
Josefine Henman:
– Engagera dig! Kontakta din fakultet, kontakta din kår. Fråga hur det går med arbetet med planen. Säg att du förväntar dig stordåd.
Michael Randall:
– Universitetet har med hållbarhetsplanen visat att de har en hög ambitionsnivå i klimatfrågan och att de vill vara en föregångare när gäller att minska sina egna utsläpp. Det är ett fantastiskt första steg. Nu gäller det att också för universitetet att visa att de kan gå från ord till handling.
Wilhelm Wanecek:
– Det finns väldigt stora möjligheter hos universitetet, med all den bredd och spetskompetens som finns bland anställda på fakulteterna, och jag hoppas att man lär sig ta vara på det. Men det återstår att se hur det blir i praktiken: hur väl arbetet prioriteras, koordineras, och genomförs, eller om det förblir ytterligare ett policydokument i mängden.
Studenternas åsikter i korthet:
- Det viktigaste med den nya planen är förtydligandet av hur hållbarhetsarbete ska organiseras, och att universitet har som mål att halvera sina utsläpp till 2023.
- Den största utmaningen med planen blir att implementera, koordinera och följa upp planen så att de ambitiösa målen nås.
- I planen saknas mål för verksamheter som borde upphöra, en tydlig plan på divestering från fossila bränslen, och att man tar tillvara på spetskompetensen på universitet.
- Planen leder förhoppningsvis till ett ökat studentengagemang och bättre organisering av universitetets miljöarbete. I värsta fall blir planen bara ett dokument i mängden.
