I dag anländer en bråkdel av det normala antalet utbytesstudenter till Lunds universitet. För den utbildningspolitiska krönikören Sasha Steneram väcker pandemin tankar om värdet av internationalisering. Hur kan universiteten bidra till att bibehålla ett öppet och fritt samhälle?
Under hösten rapporterades det om hur utbytesstudenter, både inresande och utresande, var färre än under ett vanligt år. Det är givetvis ingen chock under rådande pandemi, men bör skapa en lätt oro om man som jag tycker att det är eftersträvansvärt med en öppen och globaliserad värld. En av mina största önskningar är därför att den internationella värld som vi en gång levt och verkat i återupprättas igen så fort pandemin är över. Internationaliseringen bland världens universitet fyller en viktig funktion.
Utbytesterminen är inte bara viktigt för internationaliseringen, utan är även en viktig del av mångas utbildning. För den som väljer att plugga utomlands innebär det inte bara stora möjligheter för en själv, utan även för resten av världen. Det är när människor från olika kulturer möts som man ser sina egna erfarenheter i ett annat ljus. Som ett led i detta ses även politiska system och samhällsstrukturer i ett nytt ljus, vilket ger upphov till att respektive politiskt system kan utvecklas och förnyas. Lite naivt kan man säga att en utbytestermin hjälper världen att bli lite bättre.
Jag åkte själv aldrig på någon utbytestermin, något jag starkt ångrar. Tyvärr är jag inte ensam om det. Enligt statistik från Universitetskanslersämbetet minskar antalet utresande studenter från Sverige för femte året i rad. Samtidigt ökar antalet inresande studenter från andra länder, där Lunds universitet ligger i framkant. Det kan ses som ett kvitto på att de svenska universiteten är attraktiva och levererar god utbildningskvalitet. Men det är också ett bevis på att regeringen gör för lite för att marknadsföra och uppmuntra inhemska studenter att åka en termin eller läsa en hel utbildning utomlands.
Orkar man läsa byråkratsvenska kan man försöka ta sig igenom regeringens proposition från den 17 december förra året. Där föreslår man att svenska lärosäten aktivt ska arbeta med internationella samarbeten för att kvalitetssäkra utbildningarna. Som vanligt är propositionerna från regeringen varken någon skönlitteratur eller ens särskilt konkret, men läsningen inger iallafall lite hopp om att man faktiskt vill satsa på att få fler svenskar att vilja studera utomlands.
Javisst, jag är internationalist. Därför hoppas jag på att så fort myndigheterna tar bort restriktionerna så kommer man storsatsa på att uppmuntra svenska studenter att plugga utomlands, såväl hela utbildningar som enskilda kurser. Det är en liten del av det stora arbetet vi behöver påbörja för att återupprätta det fria, öppna och internationella samhället som vi så desperat behöver. För att nå dit behövs internationella samarbeten och där spelar internationalisering bland universiteten en avgörande roll.
