Bör staten verkligen ha åsikter om forskningens innehåll, och vad händer om staten inte längre vore demokratisk? Debatt i Lund från den första februari väckte många frågor hos Lundagårds utbildningspolitiska krönikör Sasha Steneram.
Vi lever i en värld där en amerikansk rörelse tror på att USA:s makthavare äter bebisar, en polsk statsmakt inskränker på aborträtten och där det finns människor som fortfarande förnekar klimatförändringarna. I samma värld är forskarnas insatser ovärderliga för att bekämpa faktaresistens. Inte minst blir forskningens värde tydligt under pågående pandemi, då forskare från en rad olika discipliner engagerat sig för att förstå ett tidigare okänt virus. De lugnar oss, de hjälper oss och de hittar lösningar. Att vi har så många kompetenta och engagerade forskare kan delvis härledas till den akademiska friheten, där de har möjlighet att forska kring sina hjärtefrågor.
En förutsättning för att universiteten ska reproducera god forskning och forskare är den akademiska friheten. Om man vill diskutera den akademiska friheten rör den mest relevanta frågeställningen hur universiteten får finansiering. Money talks, något som även lyftes under samtalet i Debatt i Lund förra veckan. Det finns givetvis incitament, oavsett om de är statliga eller privata medel, i de anslagen som forskarna söker. Med pengarna kommer krav, exempelvis i form av den omtalade jämställdhetsintegreringen.
Ivar Arpis och Anna-Karin Wyndhamns bok Genusdoktrinen (2020), som behandlar densamma, skapade stor debatt. Författarna argumenterar för att staten inskränker på den akademiska friheten genom att motkraven för statens anslag är att bestämma kring utbildningarnas innehåll. Flera forskare understrykte dock att krav såsom jämställdhetsintegreringen inte syftar på att vara tvingande, utan uppmuntrande.
För mig väcks däremot en oro över vad som hade hänt ifall staten inte skulle ledas av demokratiska partier. Bara för att vi lever i Sverige kan vi inte anta att vi kommer att vara skonade från all form av extremism för all framtid. Vad skulle då hända med de krav som ställs från staten i samband med finansieringen av universiteten? Det man ska komma ihåg i den här debatten är att det är en stor skillnad mellan de anslag som är statliga och de som är privata, då statens anslag är avsevärt mycket större. Av samma anledning skulle det vara väldigt svårt för universiteten att tacka nej till statens pengar.
Liberalerna har nyligen lagt ett förslag om att utreda hur vi kan grundlagsskydda den akademiska friheten. Om jag hade varit riksdagsledamot hade jag röstat ja alla dagar i veckan. Jag hoppas såklart att Sverige förevigt drivs av goda krafter, men det är ingenting jag tar för givet. I ett eventuellt antidemokratiskt Sverige är en grundlagsskyddad akademisk frihet en nödvändighet.
