Breddad rekrytering är det övergripande namnet på svenska lärosätens uppdrag att verka för mångfald bland studerande, både vad gäller kön, etnicitet och social bakgrund. Två nyligen tillsatta arbetsgrupper med frågan i fokus visar dock på brist i just mångfald.
Sedan 2001 är landets högskolor enligt högskolelagen skyldiga att jobba för så kallad breddad rekrytering, i syfte att fler från underrepresenterade grupper utifrån parametrar som kön, etnisk bakgrund och föräldrars utbildningsnivå ska söka sig till högre studier.
Nyligen tillsatte Universitetskanslersämbetet (UKÄ) en bedömargrupp och en metodgrupp för att granska svenska lärosätens arbete med frågan. Grupperna består mestadels av studentrepresentanter och anställda vid olika universitet och högskolor, och tillsattes utifrån nomineringsförslag från landets högskolor.
En person, som vi kan kalla Kim, kontaktade Lundagård med anledning av de två grupperna, som hen reagerade starkt på saknade etnisk mångfald utifrån de namn som fanns listade. Kim har god insyn i arbetet på UKÄ.
– Jag tror inte att en grupp bestående endast av personer utan utländsk bakgrund upplever de utmaningar som många andra i samhället upplever. Därför undrar jag i första hand om de här är de bästa grupperna för att identifiera svårigheter som högskolesektorn upplever vad gäller breddad rekrytering, och om det är så tycker jag att UKÄ borde kunna motivera varför det är så, säger Kim.
– Ska UKÄ tillföra en kritisk röst och komma med värdefull feedback så tror jag att det är viktigt att det finns mångfald bland bedömarna, tillägger Kim.
Tidigare i år kritiserades Konstfack i Stockholm av konstnärskollektivet Brown Island. Kritiken bestod framförallt i brist på kulturell mångfald, som av konstnärskollektivet beskrivs som ett demokratiproblem.
Den etniska mångfalden vid landets högskolor är lägre än bland svenska befolkningen generellt. Enligt statistik från UKÄ var 9 procent av LU:s novischer utrikesfödda läsåret 2016/17, och 8 procent födda i Sverige med två utrikesfödda föräldrar. Bland de utrikesfödda vid samtliga svenska lärosäten hade 37 procent bakgrund inom Europa och 44 procent bakgrund i Asien. Av hela Sveriges befolkning är i nuläget cirka 20 procent utrikesfödda, enligt SCB.
Helene Fröborg är projektledare för utredningen av breddad rekrytering på UKÄ. Hon menar att det framförallt var kompetens och erfarenhet av tidigare arbete med breddad rekrytering som låg till grund för vilka som rekryterades till arbetsgruppen och metodgruppen. Även geografisk spridning och en variation av lärosäten ansågs vara viktiga komponenter.
Hur ser du på att det är väldigt liten etnisk representation i de här grupperna, med tanke på vilket syfte de har?
– Det är något som vi också reflekterat över, bland lärosätena i dag finns inte en jättehög representation av utländsk bakgrund inom de funktioner som efterfrågas. Vi var ganska begränsade av de nomineringar vi fick in. Men vi har inte heller sökt specifikt efter utländsk bakgrund.
Viveka Persson, gruppchef på UKÄ, har huvudsakligt ansvar för granskningar på lärosätesnivå, inklusive högskolornas jobb med breddad rekrytering.
Hur har ni jobbat för att få in mångfald i de två grupperna?
– I nomineringsbrevet skrev vi att vi gärna ser förslag på såväl svenska som internationella sakkunniga, och vi har bett lärosätena att nominera både män och kvinnor och bedömare från olika lärosäten. Vi har inte rekryterat utifrån att man som bedömare ska representera den egna erfarenheten av att själva ha gjort en resa in i akademin.
Varför?
– Det kommer sig av att vi har utgått från kompetenser. Breddad rekrytering är ett ganska stort och komplext område, social bakgrund är ett område där snedrekryteringen kvarstår inom högskolan och det gäller social bakgrund oavsett nationalitet.
Ser ni risker med att man kanske missar perspektiv om det är en så pass homogen metod- och bedömargrupp?
– Man kan inte utesluta risken, samtidigt så ska bedömarna bedöma utifrån de mål som lärosätena själva sätter upp och vilket arbete som bedrivs för att uppnå målen. Ett viktigt syfte med utvärderingen är att ge en nationell bild av frågan och se hur långt Sverige har nått med att öka mångfalden i högskolan och minska snedrekryteringen till den.
Hade grupperna sett annorlunda ut om universiteten efterfrågat en bred mångfald i dem?
– Vi är såklart beroende av vilka nomineringar som lärosätena skickar in, de nomineringar som kommer in speglar förmodligen hur det ser ut på lärosätena när det gäller ledningsnivåer och förvaltningen på lärosätena.
Ser du några brister i marknadsföringen till posterna för de två grupperna?
– Det första vi måste göra är att problematisera och ifrågasätta varför vissa grupper är underrepresenterade inom akademin.
Räcker det?
– Jag tror att man måste börja där, säger Viveka Persson.
Lundagård har tidigare skrivit om brister i breddad rekrytering vid Lunds universitet, läs exempelvis ”En angelägen ickefråga”.
