Måste jag ta med lagboken till föreläsningen eller klarar jag mig utan den? Får böckerna som behövs till grupparbetet plats i axelremsväskan eller måste jag ta dem i en separat papperskasse? Snart kan tiden då vi studenter går omkring som mobila bokhyllor vara till ända. Till julen väntas den gamla epoken ersättas av e-boken.
Till senaste pappersnumret av Lundagård skrev jag ett kort stick om e-bokens stundande expansion på den svenska marknaden, som väntas träda i kraft lagom till jul. Jag har funderat vidare på bibliofilernas svar på Blackberryn och önskar ta det här tillfället i akt att utveckla tankarna från det inlägget, eftersom jag verkligen tror att e-boken skulle kunna förändra vardagen och villkoren för de studenter som idag belastas av stora travar med kurslitteratur, både bokstavligt i ryggsäcken och bildligt i plånboken. Jag skriver ”skulle kunna”, för detta förutsätter att tillverkarna börjar betrakta studenterna som en (potentiellt) stark målgrupp.
Egentligen, om jag ska vara ärlig vilket jag anser att man alltid bör vara i en sådan här krönika, hyser jag ganska låg tilltro till e-boken som framtida fluga. Åtminstone när det kommer till nöjes- och fritidsläsning. Ok, Amazons modell Kindle rymmer visserligen Shakespeares, Strindbergs och Söderbergs samlade verk femtio gånger om – men vem vill läsa sina favoritförfattare på en gameboy?
Det är möjligt att skiljelinjen mellan vad som bör läsas i bokform eller vad som lika gärna kan läsas digitalt varierar från person till person. Vissa lär garanterat tycka att allt som är värt att läsa på papper lika gärna kan läsas på en skärm. Med den avsaknaden på krav lär man kunna spara såväl pengar på kontot som utrymme i bostaden och i resväskan. Andra kommer kanske betrakta läsplattan som ett praktiskt och portabelt kunskapsbibliotek i vilket man kan lagra kursböcker och uppslagsverk. Däremot avnjuts diktsamlingen av Boye eller deckaren av Brown fortfarande i bokform. Själv tillhör jag som sagt den senare gruppen.
För visst har vanliga böcker egenskaper som e-boken saknar, hur behändig den än kan verka. Till exempel tycker jag att mina favoritböcker är riktigt snygga där de står i bokhyllan. Dekorationsvärdet av Giacomo Casanovas illustrerade memoarer, den kompletta upplagan av 1940-talets stora barnbokssamling Min skattkammare eller banden ur 1890-talets årgångar av Vintergatan, kan inte ens svårligen uppnås med Amazons gameboyliknande läsmaskin. Kindle har många fördelar framför böckerna på min hylla, men utseendet är inte en av dem.
Men det finns en grupp avida läsare som i regel varken förväntar sig läsupplevelse eller dekorationsvärde från sina böcker, men som likväl fram tills idag varit villiga att betala upp till 400 kr (eller mer) för en bok som de bara har användning för i en månad. Om tillverkarna bakom e-böckerna erbjöd hela juristutbildningens kompletta lektyr på sina läsmaskiner (det skulle fortfarande bli plats över i det digitala minnet för både Bibeln, Boye, Brown och ytterligare några fyraårsutbildningar) och upprepade den här taktiken för samtliga programutbildningar vid universitetet (faktum är att Kindle rymmer i stort sett all obligatorisk litteratur till alla programutbildningar vid hela universitetet) så är jag säker på att de skulle få både Akademibokhandelns och Andrahandsbokhandelns filialer i stan att konka.
Summa summarum. Årets julklapp e-boken: knappast något värdigt substitut till det traditionella bokformatet för den som finner sitt nöje i att läsa just böcker. Men för den som läser för att informera sig, vilket omfattar alla studenter, kan den bli det nya portabla kunskapsbiblioteket.
