Kulturkrönika

Skräckgenren har fått ett uppsving på senare år. Det är inte konstigt i en värld med så mycket att vara rädd för som vår. Men förutom att ge oss sensationella upplevelser har skräcken en ännu viktigare funktion: att visa oss vad vi faktiskt är rädda för. Det skriver Lundagårds kulturkrönikör Smilla Sundén Pettersson.

Mitt bland alla stressade studenter med årstidsbaserad depression och D-vitaminbrist kan julkänslan vara svår att frammana. Den uppnås dock på samma sätt i år som alla år dessförinnan: Med grantändning, saffran och julmarknader. I en dryg månad får vi en paus från kravet på originalitet och kan hänge oss helt till klyschan, skriver Lundagårds kulturkrönikör Smilla Sundén Pettersson.

Säsongen för examensarbeten står bakom hörnet. Men hur ska man orka bry sig om framstående forskning när världen ser ut som den gör? Det oroväckande nyhetsflödet får Lundagårds kulturkrönikör Ella Kettula att känna sig både uppgiven och som en banan.

I universitetsvärlden är vissa karaktärer mer vanligt förekommande än andra. En av dessa är ”kulturgrabben”, en släkting till den väletablerade ”gitarrkillen”. Men kulturgrabbens poserande och behov av oupphörlig uppmärksamhet är inte bara jobbigt för hans omgivning, utan också i någon mån för honom själv. Det menar Lundagårds kulturkrönikör Smilla Sundén Pettersson.

Klubbarna i svenska städer blir allt färre – och Lund är inget undantag. T-bar har numera monopol på stans icke-studentikosa dansgolv. Så har det inte alltid varit, poängterar Lundagårds kulturkrönikör Emmy Odeskog.

Hemlighetsfullt och fascinerande. Lugnt och stormande. På både tunnelbanan och under museibesök tänker Lundagårds kulturkrönikör Ella Kettula på sin förkärlek för havet – och frågar sig om inte både havet och vardagen är bättre när det stormar och skaver lite.