Kulturreportage

Det är det mest eviga av teman: det goda mot det onda. Men när det kommer till smak i stället för moral blir motsättningen ibland desto märkligare. Varför är vi så måna om att särskilja och markera vad som utgör bra och dålig smak? Oavsett om det kommer till konst, litteratur, film, mat, klädstil eller till och med vilket husdjur du väljer finns det alltid någon som kan berätta om ditt val tyder på gott eller dåligt smaksinne. Amanda Barratt har dykt ner i historiska texter om smakens natur för att försöka lista ut vilket syfte smaken egentligen fyller.

Mänsklighetens undergång har bidragit med stoff till berättelser i hundratals år, men vad händer med undergångsberättelserna när de grundar sig i en pågående verklighet? Andrea von Essen funderar över estetik i en tid av konstant kris.

Den kristna fastan har under lång tid legat i bakgrunden av den religiösa kalendern och låtit högtider ta större plats. Nu verkar det finnas något lockande över fastetidens regler och avståndstagande från lidelse. Hedda Älveby har undersökt varför fastan fortsätter att fascinera i nådens år 2024.

Sex och erotik har alltid spelat en viktig roll, i alla samhällen och alla tider. Det är en av de drifter som allra tydligast sammanlänkar oss med våra förfäder. Vår samtid och vårt förflutna är bundna till varandra genom människans vilja att ha sex. Den sexuella drivkraften i oss är en förutsättning för mänskligheten, utan sex – inget vi.

I konst kan gränsen mellan kärlek och våld utforskas, utan att någon av älskarna faktiskt behöver komma till skada. Att "du är vad du äter" har man tänk redan sedan 1800-talet, men för två amerikanska författare tolkas uttrycket bokstavligt när deras romanfigurer slukar sina älskare. Maria Henricsson funderar över kärleken som konsumtion.

”Där man bränner böcker, bränner man till slut även människor”, skrev den tyske poeten Heinrich Heine. För författaren Jude Dibia och journalisten Iryna Khalip har nyttjandet av det fria ordet medfört hot, våld, exil och fängelsedomar – ändå tvekar de inte att fatta pennan åter.