Förra året beställde Juridiska fakulteten en genusgranskning av juristprogrammet i Lund. När rapporten var färdig ställde fakulteten ett ultimatum – censurera de känsliga delarna eller glöm publicering.
I vilken utsträckning används ett genusperspektiv på juristutbildningen i Lund? Den frågan skulle en projektgrupp med nio juriststudenter söka svar på under våren 2013. De hade fått uppdraget av Juridiska fakultetens jämställdhets- och likabehandlingskommitté, som i sin tur blivit ombedd av fakultetsstyrelsen att jobba med frågan.
Frågan om genusperspektiv på juristutbildningen hade då varit en omdiskuterad fråga på Juridicum i många år. Redan 2004 protesterade studenter mot utbildningen eftersom de ansåg att den var verklighetsfrånvänd och helt saknade kritiska perspektiv. 2011 genomfördes också en genusinventering av all kurslitteratur på programmet och i den färdiga rapporten konstaterades att kvinnor framför allt förekom som passiva fruar eller offer.
2013 var det så alltså dags att även granska undervisningen. Granskningen skulle bygga på intervjuer med lärare och studenter på juristutbildningen och utgöra grunden till ett fortsatt arbete kring genus och mångfald. Precis som den tidigare rapporten kring kurslitteratur fanns det även planer på att publicera den.
Förberedande metodkurs
Innan arbetet satte igång ordnades en specialdesignad kurs på 4,5 högskolepoäng i samarbete med genusvetenskapliga institutionen för att ge studenterna de rätta förutsättningarna att genomföra undersökningen. Rebecca Selberg, vikarierande lektor vid genusvetenskapliga institutionen, höll i kursen.
– Jag höll en introduktionskurs kring forskningsmetodik. Tillsammans diskuterade vi även vilka frågor man kunde ställa och vilka begränsningar som fanns, säger hon.
Efter kursen tog studenterna själva över arbetet med rapporten. Åtta kursansvariga, nio lärare och sju studenter intervjuades totalt.
Snäv deadline
Under sommaren 2013 bearbetade projektgruppen intervjumaterialet. De var inställda på att den slutgilt-iga rapporten inte skulle vara färdig förrän vid höstterminens slut.
– Fram till sommarens slut hade vi fått höra att vi hade till jul på oss men helt plötsligt blev deadlinen framflyttad till sista september, säger en av studenterna från projektgruppen och fortsätter:
– Vi fick reda på det tre veckor innan de ville ha den klar. Det var otroligt slitigt, men det gick.
Per Norberg, ordförande i Jämställdhet- och likabehandlingskommittén, kan inte minnas att någon deadline blivit flyttad.
– Jag kan inte utesluta att vi frågat om när den blir klar men vi har definitivt inte lagt någon otillbörlig press, säger han.
Upplevelser av klassförakt
Den färdiga rapporten pekar på att både studenter och lärare uppfattar att det finns ett genusperspektiv på undervisningen, men att det ofta finns problem med implementeringen. De problem som anges rör bland annat okunskap hos föreläsare, vilket ibland kan leda till att ämnet bagatelliseras. Ett annat problem som anges är bristen på tid vilket gör att perspektivet nedprioriterats. Slutligen anger även ett antal studenter att de upplevt lärare som uttryckt klassförakt.
Ville dölja negativa citat
Resultatet skulle presenteras av några ur projektgruppen på en personaldag som arrangerades i november. Per Norberg bad då studenterna att inte presentera uppgifterna om klassförakt.
– Vi tyckte det kändes fel. Vi är studenter och får lära oss om akademisk hederlighet så varför ska det finnas undantag för att det framkommer obekväma problem i en rapport? säger en av studenterna från projektgruppen.
– Att någon kan uttrycka klassförakt skapar ju även en atmosfär av att det är okej. Därför tänker jag att det vore bra om det publicerades och blev mer synligt, säger en annan.
Enligt studenter från projektgruppen var det först på personaldagen som de fick besked om att rapporten inte kunde publiceras i dess nuvarande form.
– Vi ställdes inför ett ultimatum att antingen censurera de känsliga delarna eller att inte publicera rapporten alls.
”Förstör allmänhetens bild”
Per Norberg ser inget problematiskt i de alternativ han gav studenterna.
– Nej, jag känner inte att det är akademiskt ohederligt. De gjorde en bra och tydlig rapport som beskriver ett problem men bara för att ett problem finns så betyder inte det att vi behöver publicera det.
Per Norberg anser att fakulteten är medveten om att det kan förekomma en exkluderande jargong såväl när det gäller klass som andra grunder. Men han anser också att det skulle vara förödande om det kommer fram, till exempel om någon googlar på Juridiska institutionen i Lund, eftersom det inte ger en representativ beskrivning av verkligheten.
– Vi jobbar hårt mot att här inte ska finnas någon slags överklasskultur men varje gång det skrivs någonting om att vi uttryckt oss såhär så förstörs ju bilden av oss i allmänhetens ögon, säger han.
Skrivit egen sammanfattning
Eftersom projektgruppen vägrade censurera sitt material behandlade inte fakulteten frågan om publicering. I stället har Jämställdhets- och likabehandlingskommittén nu tagit fram en egen sammanfattning av rapporten där ordvalen är annorlunda. Men inte heller den finns att hitta publicerad eller online.
– Det kändes som om syftet med det var att osynliggöra rapporten så mycket som möjligt, säger en av studenterna från projektgruppen.
– Vill de ha en rapport som säger att allt är helt perfekt? Det är en väldigt konstig inställning – att hålla på att göra en ny rapport tills alla mirakulöst är godkända på alla punkter. Det är ju inte så att vi i rapporten påstår att vi presenterar den absoluta sanningen. Vi har bara berättat hur lärare och studenter ser på saken.
Inga formella beslut
Juridiska fakultetens dekan Christina Moëll menar att det inte tagits några formella beslut från fakultetens sida om att rapporten inte ska publiceras.
– Självklart ska den vara tillgänglig. Vi har bara inte valt att mångfaldiga den.
Vad Christina Moëll syftar på med tillgänglig är att rapporten är en offentlig handling som går att begära ut. Även hon hänvisar till den sammanfattning som tagits fram.
– Jag tror den kan vara mer intresseväckande i vissa fall eftersom den är mer lättillgänglig, säger hon.
Att det ska ha funnits några diskussioner kring citaten kring klassförakt är ingenting hon känner till.
– Jag har uppfattat det som att man har varit överens om att det har varit ett bra alternativ att skriva en sammanfattning i samråd med fakulteten, säger Christina Moëll.
