En ordlös generation är katastrofal och i första hand vänder samhället till lärarna för en förklaring. Där inser lärare det orimliga i att bara titta på vad som händer i enskilda årskurser. Men först när lärarna, från förskolelärare till universitetslektorer, ser att de har gemensamma intressen och förmår att tala med en röst blir de en kraft för förändring.
Jag hade velat sätta lärare från förskolan, grundskolan gymnasiet och universitetet i samma rum. Ni som studerar till respektive yrke får också vara med. Jag vill att ni ska se samma siffror. PISA-undersökningen som visar att 12 procent av 15-åringarna 2003 inte klarade ens minimum i de kognitiva testerna. Samma undersökning sex år senare som visade att andelen nu stigit till 18 procent.
Ni skulle också få lite kostnadsunderlag för era olika verksamheter. Sen skulle ni få diskutera er fram till en gemensam hållning. Hur ska resurserna fördelas? Vilka löner ska ni ha? Är det nuvarande budgetutrymmet för litet? Vad är i så fall rimligt? Oroa er inte, vi har egentligen pengar så våga tänka i termer av behov.
Med risk för att skapa dålig stämning lägger jag fram lite lönestatistik också. Det är aldrig roligt, men ni bör veta att vi just nu i runda tal betalar lektorer 38 000 kr i månaden och förskolelärare 24 000 kr. Jag säger att inte att de förra är överbetalda även om jag vill mena att de senare är klart underbetalda. Om ni håller med mig får ni formulera vad som är rimligt, 10 000 kr mer är en siffra som har nämnts.
Enda kravet är att ni resonerar om det tillsammans. Eftersom varje gång jag hör kommentarer som: ’jag undrar vad de gör på gymnasiet’ tänker jag att när alla tittar neråt i åldrarna och säger att det är där problemet ligger borde grundskollärarna och i synnerhet förskolelärarna få ställa ett par motfrågor. Som: varför är lönen och statusen lägre om arbetet är så viktigt för verksamheten som kommer därefter? och utbildningsinsatser gör störst nytta tidigt – forskning verkar ganska klar på den punkten – kan ni andra då tänka er att ge ert fulla stöd till politiska krav på en utbyggd barnomsorg där hög kvalitet går före lägsta pris?
Ni lärare måste bli överens i de här frågorna. Mycket finns att göra. Scenariot med en ordlös generation kan mycket väl bli verklighet. Det har påpekats att gruppen som skrev PISA-testerna 2009 är födda 1994. De gick alltså i förskolan med 20 procent mindre resurser än gruppen som skrev testerna 2003. Vi vill inte sitta med undersökningar 2028 och inse att ni, istället för att samla er till en tydligt politisk rörelse för Sveriges unga, förlorade er själva i ett spel med Svartepetter.
Bonuslänkar:
Se också när Nobelpristagare i ekonomi James J. Heckman föreläser om avkastningen på att investera i riktigt unga människor.
Eller en nysläppt dokumentär som ger ledtrådar till var pengar till det samhälle vi vill ha kan hittas.
